KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag har nu läst Sweetspots stämning av SGF till Konkurrens- och marknadsdomstolen.
Det lär ta mer än 12 månader innan den här stämningen tas upp av domstolen och jag är för gammal och erfaren för att ens försöka förutsäga domar i ärenden med den här komplexiteten.
Att SGF har diskriminerat Sweetspot behöver vi inte diskutera, det är klarlagt. Huruvida det är olagligt är en helt annan fråga.
I extrem korthet handlar det om huruvida svenska golfklubbar ska vara tvingade att betala för GIT, ett IT-system som tillhandahålls av ett aktiebolag.
Och ska detta vara tvingande för golfklubbarna, trots att man verkar på en marknad där det finns ett otal andra systemleverantörer?
Och – ska klubbarna dessutom tvingas betala för en helhet trots att moduluppbyggda GIT mycket väl kan levereras så att en golfklubb betalar för det de använder?
Sweetspot menar att det innebär att deras kunder måste betala både för GIT och till dem, det vill säga dubbelt.
Hittills har SGF investerat cirka 22 miljoner av golfklubbarnas medlemsavgifter till GIT-bolaget. Dessa skulle annars kunnat användas för att utveckla idrotten golf, vilket är SGF:s huvuduppdrag.
Klubbarnas kostnad för GIT är följaktligen väsentligt högre än vad som syns på fakturan. Att som dominerande aktör finansiera en kommersiell verksamhet på det här sättet för att hålla nere den synliga kostnaden kan ifrågasättas.
Huruvida de så kallade klubbkonsulenterna skall ses som säljare och utvecklare av användandet av GIT (en kostnad förbundet bär och bolaget slipper) går uppenbarligen att diskutera.
Min analys är då som följer:
Förtexterna till Bosmandomen i EU (1995) handlar om att idrotten inte får ha egna, alltså andra regelverk än vad samhället har. Men just det har SGF hävdat i svaret till konkurrensverket tidigare i år. Bosmandomen handlade alltså inte om huruvida en fotbollsspelare har samma rättigheter som andra arbetstagare utan om Idrotten kunde ha egna regelverk, vilket domen slog fast att det fick man inte ha.
1990 kom en dom i marknadsdomstolen där golf beslutades vara en konsumenträttslig tjänst. Utöver den delen av vår avgift som är medlemskap i en ideell förening så jämställs rent juridiskt köpet av rätten att spela på banan (årlig avgift, greenfee med flera varianter) med att betala för ett hotellrum eller i mitt fall att betala för en lunch på restaurang Grodan.
Domen i konkurrens- och marknadsdomstolen mot Bilsportförbundet, som Bilsportförbundet förlorade, var principiellt jämförbar. Bilsportförbundet fick inte hindra kommersiella aktörer att ordna biltävlingar genom att förbjuda medlemmar i förbundet att vara funktionärer. Nu är det samma domstol, eventuellt samma domare, som kommer att agera här.
Kuriosa är att Bo Bengtsson (vice GS SGF) som ledamot i Riksidrottsnämnden (RIN) med emfas har hävdat att ett förbund (hockeyförbundet) inte får besluta om tävlingsregler som RIN anser vara motstridiga EU-förordningen. RIN:s beslut (finns på nätet) är då direkt motstridiga det SGF genom samma person har hävdat i sin inlaga till konkurrensverket och som då uppenbarligen blir deras försvar i en kommande förhandling i Konkurrens- och Marknadsdomstolen.
Hur det kommer att gå i domstolen saknar jag förmåga att bedöma. Det kan gå hur som helst.
Min bedömning är att GIT som system är nära sitt bäst före-datum. Orsaken är att med en kundbas begränsad till under 500 användare blir det ohållbart dyrt att hantera nödvändig framtida utveckling. Vidare att aktörer som ett idrottsförbund har svårt att rekrytera de bästa utvecklarna i konkurrens med techbolagen i city och Kista med högre löner, optioner, mer spännande projekt och så vidare. Som tredje skäl ser jag att det som SGF bör äga är medlemsdatabasen och tävlingsreglerna som onekligen får ses som kärnverksamhet för ett idrottsförbund med ideella föreningar. Här tycker jag att SGF skall följa Ishockeyförbundet och med emfas hävda att förbundet äger den totala rätten att genom beslut på årsmöte fatta alla beslut om hur idrotten golf skall utövas. Ingen annan aktör som RF eller kommersiell aktör skall kunna påverka detta.
Avslutningsvis tycker jag den här soppan är trist och onödig, men tyvärr har det gått prestige i den. Vore jag SGF så skulle jag låta göra en analys på frågan om en förlikning är ett bättre alternativ. Jag kan inte svaret på den frågan, men att utreda frågan känns som en logisk åtgärd. Vi kan konstatera att konflikten skadar inte bara Sweetspot utan även klubbarna och golfarna.
Sedan kan jag tycka att SGF borde fundera på att bolagisera rådgivningen, alltså klubb-, ban- och idrottskonsulenter. Det har närliggande ideella organisationer som LRF gjort (hur man optimerar intäkt från mark är det gemensamma). De får sälja sina tjänster till klubbarna som med lägre medlemsavgifter kan betala utifrån sitt användande.
Nu ser det ut att bli sol på söndag, vilket betyder golf. Det är egentligen viktigare än juridiska konflikter.
