Efter Sweetspots stämningsansökan mot Svenska Golfförbundet (SGF) vid Patent- och marknadsdomstolen den 6 oktober, har förbundet fört fram en rad påståenden och argument med tydlig avsikt att ta fokus från huvudfrågan.
Sweetspot vill primärt driva denna frågan via domstol men eftersom SGF så kraftigt avviker från sanningen finner vi det nödvändigt att kommentera en rad felaktiga sakförhållanden.
Sweetspot tror på konkurrens och en rättvis marknad och vår stämning syftar till att öka just konkurrensen och därmed valfriheten för svenska golfklubbar. Om fler aktörer tillåts verka på samma marknad kommer golfklubbar ha fler och bättre alternativ vilket i sin tur främjar golfklubbarna, sporten och naturligtvis även spelarna.
Detta vägrar Svenska Golfförbundet att medge och väljer istället att avsiktligt blanda ihop korten för att vilseleda och lägga ut dimridåer. Man vill helt enkelt inte ta i själva huvudfrågan:
Skulle golf-Sverige må bättre om vi slapp tvångsavgifter och inlåsning av produkter och istället lät alla välja det system som passar var och en bäst och som framförallt kan utveckla golfen?
Vi tror det och finner det olyckligt och beklagligt att SGF far med rena felaktigheter.
Det Sweetspot vänder sig emot är framförallt två delar; dels tvångsavgiften för förbundets IT-system GIT, dels det som SGF kallar hotet mot “den svenska modellen”.
Förbundets tvångsavgift:
Sweetspots talan riktar sig mot hur SGF och Svenska Golfförbundet förpackar, säljer och prissätter IT-systemet GIT. När SGF i sitt svar på stämningsansökan säger att “det står alla golfklubbar fritt att välja ett annat bokningssystem” försöker man att med avsikt förvirra. Det stämmer att det är möjligt att välja men det som förbundet inte vill prata om är det faktum att klubbarna ändå måste betala för GIT. Alltså oavsett om man behöver det eller inte eller ens anser att det är bra. Är det vad förbundet menar med fritt val? Att skapa en tvångsavgift för en produkt som klubbarna inte vill ha?
Detta låser in de klubbar som inte är nöjda med GIT men som ändå tvingas betala för det. Och de som trots tvångsavgiften väljer att annat system måste rent ekonomiskt täcka upp för den pålagda avgiften för GIT från förbundet. Så kan vi inte ha det.
Den svenska modellen:
I motsats till vad SGF säger berör inte Sweetspots talan överhuvudtaget hur SGF är organiserat, dess medlemsklubbar, dess beslutsprocesser, hur man organiserar eventuellt samarbete avseende GIT eller ens GIT:s existens. Vi tror tvärtom att SGF har en central roll att spela som administrativt ansvarig för exempelvis handicap, medlemsregister, tävling och juniorverksamhet. Vi vill inte jobba mot förbundet, utan med.
Sweetspot menar att SGF ska erbjuda sina produkter och tjänster var för sig eller som enskilda moduler och inte allt eller inget. Alltså utan tvång och inlåsning. Det påverkar varken GIT:s eller SGF:s existens och att hävda något annat är vilseledande.
Henrik Ahlin, vd på Sweetspot:
“Man kan naturligtvis spekulera i varför SGF försöker rikta uppmärksamheten bort från sig själva och huvudfrågan. Varför man målar upp fri konkurrens som ett hot mot landets golfklubbar och istället förespråkar tvångsavgifter. Varför vill förbundet tvinga klubbarna att betala för något de inte vill ha? Agerandet från förbundet talar för sig självt och insatta vet sannolikt vad som ligger bakom. Vi på Sweetspot gör detta för att vi tycker att förbundet berövar svenska golfklubbar moderna affärsverktyg som behövs för att utveckla sina verksamheter. Vi hoppas att domstolen håller med oss och att vi i framtiden, tillsammans med klubbarna, kan hjälpa till att erbjuda en bättre produkt”.
