KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Förra veckan ingick Svenska Golfförbundet (SGF) ett nytt samarbetsavtal med en aktör inom grönyteområdet.
Man kanske kan tycka att det inte borde vara några konstigheter, egentligen, men nyheten om samarbetet har vållat en del njugga reaktioner i kulisserna, bortom offentlighetens ljus.
Det jäser, kan man säga.
Att avtalet väckt reaktioner beror på att Swedish Greenkeepers Association (SGA) sedan länge har en överenskommelse med SGF om att de inte ska ingå avtal med grönyteleverantörer. Motsvarande överenskommelser finns med både Golfadministratörerna (GAF) och svenska PGA.
När jag kontaktar SGA för att ta del av deras synpunkter blir det diplomatiska svaret:
»Det står i avtalet att vi båda i publika sammanhang skall prata väl om varandra och för oss är det viktigt att hedra avtal. Därför ger vi ingen kommentar.«
Det händer med jämna mellanrum att greenkeepers på svenska golfklubbar hör av sig till mig »en masse« med synpunkter på olika saker.
Första gången det hände var för cirka två år sedan. Det var när förbundet i ett Pitch-avsnitt satte rubriken: »Gödslar klubbarna med medlemmarnas pengar?«
Bakgrunden till programmets vinkel var förbundets föreställning om att minskad gödsling var bra för klimatet. Det väckte starka reaktioner från landets greenkeepers som ansåg sig utpekade som opålitliga och inkompetenta. De hade dessutom rätt. Det här hände nämligen mer än 15 år efter det att branschens ännu inte helt förfinade arbetssätt i någon mån kan misstänkas ha bidragit till övergödsling och övervattning.
Både kunskaper och arbetsmetoder har utvecklats sedan dess. Dessutom missade SGF att en attraktiv golfbana inte bara skall ha bra turf, den skall dessutom vara vacker.
Antalet upprörda greenkeepers och klubbchefer var omfattande och SGF fick be om ursäkt. Utöver avtalet med en maskinleverantör är ett tidigare avtal med en kedja för trädgårdsprodukter lika illa.
Lite senare ingick förbundet också ett avtal med ett finansbolag som senare visade sig överdebitera golfare som ville delbetala sin årsavgift. I dag finns det ytterligare ett avtal med en annan, mer seriös, aktör så nu kan vi välja en bra lösning. Här borde förbundet haft bättre koll på villkoren för konsument som del av avtalet.
I den grå forntid där jag var på förbundet fick vi en förfrågan om ett möjligt samarbete med en mycket stor global aktör på området fairwayklippare.
Det var värt 3 miljoner kronor per år, vilket var mycket på den tiden. Min spontana reaktion var att vi måste tacka nej av det enkla skälet att vi utgjorde cirka 100 procent av marknaden och att bolaget bara kunde få igen de pengar de betalade oss genom att överdebitera våra ägare, det vill säga golfklubbarna. Dessutom riskerade vi att ge dem monopol vilket skulle medföra att de kunde höja priserna än mer.
Min dåvarande chef köpte min argumentation på en minut. Det var grunden för de avtal som senare tecknades med SGA, GAF och PGA.
I dag, när SGA kan påvisa att den gemensamma kompetensen hos deras medlemmar är högre än vad enskild rådgivare på förbundet kan bistå med, och när det världsomspännande nätet dessutom kopplar ihop dem, så är det skadligt för golfen när förbundet via påbud försöker förmå en yrkeskår att agera och verka utifrån SGF:s hållbarhetsideologi.
Det som stör mig mest är ändå inte att förbundet har tecknat de här avtalen, utan att de inte förstår att de inte borde ha gjort det.
För branschens leverantörer till golfen är det vi, Golfbranschen.se (som enda icke förbundsstyrda kanal) samt SGA, PGA, och GAF som kan bli sedda som lönsamma partners för branschens leverantörer.
SGF kan med några få undantag inte vara där.
Förbundet ska tjäna pengar på värdet av golfarnas plånböcker, inte på värdet av golfklubbarnas inköp. Det skall vara principen för de kommersiella intäkterna.
Så tänkte jag när jag hade det ansvaret. Det fungerade ganska bra.
Senare skrev även jag avtal med partners där förbundet fick en kickback på omsättningen från golfklubbarna. Kortinlösen är ett exempel på detta. Om vi skrev avtal för alla klubbar var kostnaden mindre än hälften av vad klubbarna ensamma betalade och ändå räckte det till en peng som bar förbundets kostnad för att underhålla avtalet. Den typen av avtal måste alltid räknas ordentligt på så man inte skadar klubbarna eller, i det här fallet, de partners som företräder greenkeepers, pro´s eller klubbchefer.
Men gjort är gjort och avtal skall hedras. Pacta sunt Servanda är grunden för ett samhälle. Framåt i tid bör SGF ha en policy som gör att dylika misstag inte begås. •
