KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Ett av SGFs stora problem är att golfen i dag är så heterogen.
Skillnaden mot 1960-talet är slående. Det är inte bara golfklubbarna som har en extremt heterogen struktur. Även golfarna som grupp är extremt heterogen.
På 1960-talet var klubben social, låg i en bättre bemedlad ort, hade överklass och övre medelklass som medlemmar. Golfresor var okända, greenfeespelet försumbart och klubben var en plats för umgänge för de cirka 300 medlemmarna.
Fortfarande finns de klubbar som fanns då kvar, och de har fortfarande en mer homogen struktur på sina medlemmar och en verksamhet som påminner en del om 1960-talet. Men vi har fått ytterligare 400 klubbar av olika slag. Enklare pay&play, resortbanor, privatägda banor, banor som utgör en del av ett fastighetsutvecklingsprojekt, lyxiga banor och ett stort antal ideella klubbar med en mycket heterogen struktur på sina medlemmar.
Evig tid
Banor som Falsterbo, Djursholm, Hovås och deras likar kan fortsätta att verka som de alltid gjort, i gissningsvis nästan evig tid.
Vill jag bli medlem i privatägda Barsebäck får jag ansöka om detta med referenser och betala några hundralappar i avgift och sedan vänta en icke känd tidsperiod innan jag eventuellt blir godkänd som medlem och får betala avgifter som är mer än de dubbla än genomsnittet. Vi har ett antal banor där jag måste köpa en aktie för sexsiffriga belopp och vill jag ha god tillgänglighet på fina banor är avgiften ofta högre än 20 000 kronor per år.
Vi har många enkla och billiga banor också. Som Ågesta – en klubb som har fler än 50 000 golfare inom en halvtimme avstånd med bil. Vi har också banor som Arvidsjaur där det bor färre än 5 000 personer inom en timme med bil.
Vi golfare är annorlunda i dag. Individualisering gör att vi har olika sociodemografisk bakgrund, olika inställning till förening och olika sociala strukturer. En och samma person kan ha olika inställning till golfen beroende på livsfas. Jag spelade mellan 3 och 7 rundor under de år då jag var småbarnspappa och jobbade/reste som mest. I dag spelar jag mellan 50 och 100 rundor.
Världsklass
Det här skapar problem. Inte för hur vi spelar golf, golfreglerna kan och ska vara lika för alla. Inte för hur vi utvecklar nya elitspelare, där är förbundet redan i värdsklass. Men för nästan alla annat.
Om det då inte handlar om golfregler eller elitverksamhet är det tveksamt om SGF kan göra något bra som inte skadar någon. Är det bra för 70 procent, neutralt för 20 procent och negativt för bara 10 procent skall man självfallet göra det. Är förhållandet 60/40 blir frågan svårare.
Konsekvensen blir att eventuell kritik av förbundet för det de gör, blir orättvis. Nästa problem blir att det blir logiskt för dem att inte göra något. SGFs förmåga till utveckling blir begränsad då allt mer av det man skulle kunna göra riskerar vara negativt för flera. Det begränsar utveckling och det är ett större problem.
SGF delar det här problemet med i stort sett alla andra organisationer. Den heterogena strukturen begränsar och riskerar dessutom att förhindra utveckling.
För golfen är en organisationsstruktur baserad på Axel Oxenstiernas grundlag från 1634 med distrikten som politisk maktfaktor det stora problemet.
Ingen väg till framgång
Vi har en struktur som är extremt heterogen, där den representativa demokratin slutat fungera och där ett mellanled som distrikten som får ses som både okunnigt och icke representativt. Detta samtidigt som dessa innehar den politiska makten, är försiktigt uttryckt ingen väg till framgång.
Klubbarnas förmåga att vara representativa har löpande försämrats under 50 år. De aktiva som väljs till styrelse representerar de 10-20 procent av medlemmarna som ser föreningen som viktig medan övriga 80 procent som köpt tjänsten golf i bästa fall har en VD som agerar för deras bästa i syfte att bevara intäkten.
Vi får med automatik en struktur där tjänstemännen i praktiken sitter på all makt, vilket då med goda personer kan vara bra. Med mindre goda personer, som i exempelvis Skandia för dryga 20 år sedan, är det förödande. Ideologisk bias är andra problem som uppstår och organisationer av det här slaget har en tendens att bli introverta och riskaverta. Det gynnar inte utveckling.
Vad gör man då åt den här utvecklingen som onekligen ses som negativ.
Svaret är – ingenting.
Förändringar i beteende
Grunden för den här utvecklingen är samhällsförändringar som ett enskilt förbund inte kan påverka. Det är förändringar i konsumentbeteende som ett förbund inte kan påverka.
Snarare kommer den här utvecklingen att öka i hastighet. Den primära orsaken är att vi är dödliga. Om tio år när de sista fyrtiotalisterna har lämnat har vi en helt ny struktur på golfarna, ideologiskt och beteendemässigt. Om 20 år när min generation lämnar förstärks detta ytterligare.
Men, och det är det viktiga. Medvetenhet om hur situationen ser ut, varför den ser ut så här och hur man kan bromsa utveckling i fel riktning. Inte genom att bekämpa utveckling utan genom att bejaka den måste finnas.
Som ett första steg bör man införa ett ombud per klubb med rösträtt på förbundsmöten och avskaffa distrikten som ombud. Då kan det hända grejor. •
