KRÖNIKA Debatten om det så kallade maxtaket är i grunden absurd. Men framför allt är den ett symptom på något större: att den modell för ”öppen golf” som infördes omkring 1988 har nått vägs ände. Den här krönikan tar avstamp i den artikel som nyligen publicerats på Golfbranschen.se, men blickar framåt. För maxtaksförslaget 2025 aktualiserar egentligen en annan, mer grundläggande fråga: Är det dags att dela upp golfförbundet i två separata organisationer?

KRÖNIKA | DAN PERSSON: ≤»Däremot är jag inte medlem i någon golfklubb. Jag är kund hos en golfanläggning. Det är i praktiken ingen skillnad från att vara medlem i en ideell förening — jag har inga skyldigheter, och om greenerna inte håller måttet kan jag välja en annan anläggning.«

KRÖNIKA I går kom beskedet jag förutspått i flera år: en förlikning mellan Sweetspot och Förbundet. Att förbundet backade från maxtaket var väntat. Även här borde man agerat i den riktningen men – principerna fick bli viktigare än verkligheten. Kommersiell verksamhet kan attrahera kapital genom att erbjuda framtida avkastning. När en ideell förening tar in kapital från medlemmar uppstår ingen möjlig framtida avkastning – det är grunden.

KRÖNIKA | DAN PERSSON »Trenden att färre vill betala fullvärdigt medlemskap och fler vill betala utifrån hur de faktiskt spelar ligger fast. Det blir ett reellt problem för vissa klubbar redan 2026 – och för hela systemet om fem till tio år. Men det finns några enkla åtgärder.«

KRÖNIKA | DAN PERSSON Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.  Jag är i grunden mycket positiv till att förbundet satsar våra pengar på forskning om grönytor. Vi i Norden står inför klimatförhållanden som bara nordligaste USA och Kanada delar: frost, snö, långa vintrar och en växtsäsong som kräver både kunskap och kreativitet. Därför är …

KRÖNIKA I efterdyningarna till Svenska Golfförbundets (SGF) beslut att pausa det så kallade maxtaket för golf-id, finns det anledning att nysta i själva problemet.Min enkla syn är att problemet är golfarna. Inte Happy Golfer, Ekholmsnäs, Bryttsäter och Cloud som utmålats som aktörer som inte tar ansvar för golfen som idrott. I grunden ligger en samhällsförändring som pågått från 1970-talet då det så kallade civilsamhället hade sin peak med 20 miljoner föreningsmedlemmar på blott 6 miljoner invånare.

KRÖNIKA | DAN PERSSON Det här är ett betydande bakslag för förbundet och den drivande vice generalsekreteraren. Jag kan lite självgott konstatera att det verkar som att jag fick rätt även denna gång. Min kritik har grundat sig på två slutsatser: 1. Att maxtaket inte skulle ge de effekter förbundet påstod i form av fler fullbetalande medlemmar. 2. Att beslutet troligen stred mot svensk lag.

KRÖNIKA Skrönan säger att om man sätter ner en groda i en kastrull med ljummet vatten och sedan långsamt värmer det, kommer grodan att stanna kvar och till slut kokas levande. Försöker man däremot slänga ner en groda i hett vatten, hoppar den upp direkt. Metaforen är att om förändringar sker långsamt och över lång tid, så reagerar vi inte – och en vacker dag står vi på katastrofens rand, helt oförberedda.

KRÖNIKA Golfen växer och slår nya rekord. Det är glädjande. Frågan är: Vad beror det på? På totalen ser jag inte att SGF förtjänar beröm. Jag kan helt enkelt inte komma på något de gjort som kan förklara ökningen. De är världsmästare på elitutveckling och duktiga byråkrater som väl förvaltar förbundets verksamhet, så ingen kan klaga – mer än på bristen av utveckling.

KRÖNIKA Jag läser på Golfbranschen om satsningen på Halland Open – en tourtävling på Cutter & Buck Tour, som ska bidra till att lyfta golfen i Halland. Frågan som uppstår när jag läst klart är följande: Ger en tourtävling på den här, i sammanhanget ganska låga, nivån verkligen sådana effekter? Är en sådan tävling lönsam för de tre arrangerande klubbarna tack vare ökade medlems- och greenfeeintäkter över tid?