Vem tar ansvar för att förverkliga golfens nya möjligheter?

KRÖNIKA | DAN PERSSON

Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för. 

Recessionen ligger snart bakom oss. När räntorna återgår till 2,5-3 procent för bolånen, inflationen ligger på strax under 2 procent och upplevelseindustrin återigen växer 1,5 till 2 procentenheter snabbare än BNP… Då bedömer jag att »happy days are here again« för den svenska golfen.

Att den sedan inte har samma struktur och samma typ av föreningsliv som den hade förr är rätt ointressant, åtminstone om vi kan få rikare klubbar och fler golfare genom att vara lika duktiga som resten av upplevelseindustrin.

Knepet är att bli bättre på att få människor att ge oss sina pengar för att de upplever att det de får i stället är värt mer. 

Nya segment

I dag har vi en mångfald av intressenter som gör att vi kan få nya segment människor att älska den känsla som en riktigt bra bollträff ger, och som vårt golfandet i slutändan kokar ner till.

Hur och var man gör det blir rätt ointressant. Det kan vara gubbgolf med likasinnade på en hundraårig golfbana, som inleds med lunch och avslutas med middag. Eller så kan det handla om fyra 25-åringar under två timmar spelar match på simulator medan de tar en pilsner och snackar skit. Det har i slutändan ingen betydelse. 

Det kan vara en stressad småbarnspappa mitt i karriären med nytt villaboende som lägger en timme i en Toptracer-range klockan 06 en lördagsmorgon. Han vet att för ett antal år framåt är det nog den enda golf han hinner med.

70 rundor

Det kan vara ett 60-årigt par som spelar 70 rundor per år på hemmaklubb såväl som runt om i Sverige och Europa med vänner men aldrig i övrigt deltar i klubbens aktiviteter. 

Likaså kan det vara den aktive föreningsmedlemmen vars far skrev in honom i klubben innan han döptes som nu sitter i bankommittén, tävlingskommittén och styrelsen som är med i varje klubbtävling och vars hela sociala liv utgörs av samvaro med andra medlemmar i föreningen. 

För 40 år sedan utgjorde den senare kategorin i stort sett alla golfare. För 25 år sedan var jag medlem i en bana i Belgien där det bara fick finnas 280 medlemmar för att alla skulle kunna vara med i tävlingen på lördagarna. 

Så ser det inte ut idag. 

Golfen som marknad

Även om de sociala medlemsklubbarna finns kvar är golfen i första hand en marknad. Det måste man acceptera även om man inte tycker om det. Då får man bejaka samhällsutvecklingen, samhällsförändringar och den vägen lära sig tjäna pengar på marknaden. 

Vi har fler än 100 anläggningar i dag där merparten av intäkten kommer från resortverksamhet. Man säljer boende, mat, dryck och golf och är en renodlad del av turistindustrin. Här kommer garanterat efterfrågan att öka. Det går att bygga fler stugor och hotellrum på både befintliga anläggningar och nya. 

Vi har flera spännande fastighetsprojekt där golfbanan har som syfte att attrahera hus- eller tomtköpare, en modell som är mycket vanlig i Florida och Spanien sedan 40 år. Här finns plats för fler, bostadsbristen är stor och övriga förändringar gör att fler kan bo lite längre bort tack vare digitalisering. 

Träna hemma

Inom några år hoppas jag kunna köpa VR-glasögon med samma teknik som Toptracer och stå hemma och träna golf. 

Allt ovan betyder att vi har helt andra möjligheter att rekrytera nya kunder, även om vi får acceptera att en minoritet ser föreningsmedlemskapet som viktigt. 

Med tio miljoner spelade rundor innebär en ökad intäkt på 10 kronor per runda 100 miljoner. En ökad intäkt på 100 kronor är en miljard. 

Jag har de senaste 20 åren läst dussintals kundundersökningar från olika idrotter, hotellkedjor med flera. Pris kommer på sjätte eller sjunde plats på listan över vad som är viktigast. 

Öka!

Golfens enskilt största problem är att få upp intäkten per gästbesök. Samtidigt ska vi helst öka antalet besök såväl som antalet besökare.

Vi har de senaste åren betalat runt 100 euro för på spel på europeiska banor som i kvalitet inte är bättre än svenska 600-kronorsbanor. På fina banor har vi betalat det dubbla och mer. Barsebäck, Hills, Ullna och Bro Hof med flera har visat att det går att ta mer betalt och vi skall vara evigt tacksamma för att de gått före och skapat acceptans för högre priser hos alla.

100 kronor till per runda och två rundor till per golfare och 3 procent fler golfare per år är i runda slängar det svensk golf behöver. 

Det är självfallet nåbart. Golf är fortfarande det mest underbara man kan göra med kläderna på. Alla samhällstrender står rätt för golfen, socialt, konditionsmässigt, naturupplevelse, god mat, bättre hälsa.

Ändrad syn

Det som krävs är en ändrad ideologisk och kulturell syn på golfen. Det gynnar förbundet som får ökade intäkter och kan fortsätta vara i världsklass på att utveckla elit. Vi åker till Berlin onsdag-lördag men har bokat rundorna så att vi är hemma innan sändningen från PGA-touren börjar på lördag för att kunna följa Alex och Ludde. 

Mycket av det arbete som behöver göras kan bäst göras tillsammans för då delar man på kostnaden. Även om klubbarna konkurrerar om medlemmar mår alla bra om många blir bättre. Modellerna finns och inga nya hjul behöver uppfinnas. Det är steal with pride som är lösningen

Det finns då två alternativ. Det ena är att SGF ser det som sin uppgift att berika sina ägare och tar på sig ansvaret. Det andra är att ett antal klubbar, både ideella (som driver verksamheten i bolag) och privatägda skapar en gemensam motor för detta. 

Det finns anledning att ställa frågan till SGF: Vill ni? Eller ser ni det som en uppgift för en annan konstellation? •