Hem Intervju “Jag vill kunna se folk i ögonen”

“Jag vill kunna se folk i ögonen”

1
0

Om Mats Enquist skulle man kunna säga att han gått från ett högavlönat arbete för det ideella golf-Sverige till ett ideellt uppdrag för det professionella golf-Sverige.

Från förbundet till PGA.

Det var en hastig och oväntad resa. Vi undrar vad som hände. Det visar sig att Mats Enquist också gör det. I dessa tider, när golf-Sverige verkar leva i de yttersta av dagar, när klubbar går i konkurs varje vecka och förbundet tappar medlemmar och pengar så träffar Golfbranschen Mats Enquist för att ta reda på tillståndet – hans, förbundets och nationens.

Varför är du inte längre generalsekreterare i Svenska Golfförbundet?
Det enklaste svaret är väl egentligen att vi hamnade i ett läge där jag och styrelsen inte hade samma bild av vart vi skulle gå och vem som hade ansvaret för vart vi skulle gå. Det är väl ungefär så mycket jag kan och vill säga om det.

Det var inget du kände på dig innan?
Nej.

På vilka punkter skiljde sig er syn på verksamheten åt?
Jag varken kan eller vill kommentera det. Vi får betrakta det där som ett avslutat kapitel. Jag har lämnat förbundet och jag hoppas att de hittar en ny GS och en ny inriktning framåt. Det är bara att konstatera att vi hamnade i ett läge där vi inte kunde fortsätta och då får man ta konsekvenserna av det.

För mig låter det märkligt?
Jag har också tillbringat en del timmar med att försöka förstå. Men det är som det är. Att vara GS för ett golfförbund är en otrolig svår balansakt. Man har ansvar för ekonomin och för att verksamhetens inriktning går åt rätt håll men det innebär också att man måste göra ideologiska och politiska värderingar. Man fattar inte bara ekonomiskt rationella beslut. Du ska balansera besluten mot en massa särintressen som ständigt gör sig påminda. Och den där balansakten gör ju att man nånstans ständigt hamnar i avvägningar där det är svårt att avgöra om man gör rätt eller inte. Och ska man kunna ta den matchen så måste man vara väldigt överens med den enda fasta punkt man har, nämligen sin styrelse. Och är man inte överens och inte har det förtroende för varandra som man måste ha, då ska man inte jobba vidare. Då blir det för svårt. Så vi var rätt överens, även om det skedde rätt hastigt.

”Inte har förtroende för varandra”, sa du. Var misstron ömsesidigt?
När man märker att styrelsen inte ger det stöd man behöver, när man inte får de svar man vill ha – då hamnar man i ömsesidigt läge där man inte kan komma vidare. Däremot var det oväntat att det gick till det läget så snabbt. Jag levde i tron att vi var betydligt mer samspelta än vi var. Vi har suttit i samma styrelser och sett samma bild trodde jag…

Du kom in i förbundet som något nytt. Du kom utifrån, utan rötter inom golfen?
Rötter i golfen hade jag men inte på förbundsnivå. Jag hade jobbat ideellt länge på Upsala GK. I styrelse, kommittéer samt en sommar för länge sedan i shopen på Kåbo GK… Men det var första gången jag jobbade heltid professionellt.

Inga distriktsuppdrag?
Nej, jag kom inte den politiska vägen. Och jag hade inte planerat att lämna nu. Jag önskar att jag hade fått göra klart några bitar, framför allt organisationsfrågan. Den är central för hela golfen.

Vad ska du göra nu?
Bra fråga. Egentligen vill jag inte kasta mig in i något eftersom det har varit så intensivt. Men jag har några förslag som är lite för bra för att man ska kunna förbigå dem.

Du har inte samma förmånliga avgångsvederlag som din företrädare?
Nej, och vill inte ha heller. Jag kan säga öppet: Jag jobbar tre månader avlönat, sedan har jag sex månaders omställningsbidrag, som avräknas om jag får nytt jobb. That’s it. Jag har betalat min egen pension direkt från min lön. Jag vill kunna se folk i ögonen.

Du har några månader på dig att fundera i alla fall?
Ja, och jag några propåer från företag som skulle behöva vridas till. Jag gillar ju sådant.

Du är en näringslivsmänniska – du har inga mer litterära gener?
Nej, kanske att avtalskrivningarna blir lite mer poetiska med tanke på generna från farsan. Men jag ska inte skriva någon bok om åren på förbundet.

Vad var det du kom till?
Ett välskött förbund. Ett välskött golf-Sverige. Men – det var frukten av en lång framgångsvåg med ständig tillväxt. Man hade kunnat plocka de lägst hängande frukterna under en längre tid. Det var ju inte så att man hade fått slita ont för att nå dit. Jag är ju typen som är som mest orolig när det går bra, för då kan det bara gå baklänges. På något konstigt sätt är det lättare att vara chef när man står inför svårigheter för då vet man vad man måste göra. Då kan man mobilisera krafter, man kan åtgärda och skapa något bättre. Men ligger du på topp och allt går uppåt – då är det bara att vänta på att det ska smälla till. För det gör det, förr eller senare. Golf-Sverige var lite i den sitsen: Många av klubbarna hade tappat kontakten med sina medlemmar, golfkulturen hade börjat sina. Golfklubben hade gått från att vara en klubb med en pro i centrum, omgärdad av golfkultur, till att bli en förvaltningsorganisation som skickade ut fakturor. Klubben hade förvandlats till en ansiktslös administration av medlemmar som bara blev fler och fler. Jag kände instinktivt att det kommer inte alltid att fortsätta att gå så bra. Det var en av de första ledarna jag skrev i Svensk Golf, att vi skulle satsa på medlemsvård för att bygga upp klubbarna. Och jag blev väl hyggligt idiotförklarad då, för det var väl ingen som såg något problem över huvud taget. Men klubben måste komma in i matchen igen. Man kan inte per automatik förutsätta att alla golfare fortsätter att attraheras av det sätt vi erbjudit golf i hundra år.
När vi gjorde omvärldsanalyserna visade sig det som jag fruktade för några år sedan: 75 procent tycker inte längre att klubben är viktig för dem. 20 procent av golfarna – 124 000 personer! – säger att ”jo, jag gillar golf men – jag klarar inte av spelet, och ingen hjälper mig”. De spelar några gånger om året, har gått en Grönt kort-kurs och nu står de här. De har ingen kontakt med någon på klubben och de vet inte hur de ska göra för att komma vidare. Så de funderar på att sluta spela golf. Det är skräcksiffror för svensk golf.
Å andra sidan vet vi att fler människor än någonsin säger sig vara intresserade av golf. Fler människor än någonsin säger att de spelar golf, hur det nu kan komma sig. Det är förmodligen folk som inte är aktiva utan personer som spelade för några år sedan, som fortfarande har klubborna där hemma och fortfarande känner sig som golfare. Däremot sjunker medlemstalen i svenska golfklubbar. Och bland de som finns kvar är det fler som skaffar distansmedlemskap för de får inget mervärde av att vara medlem i sin hemmaklubb. Detta är saker som golf-Sverige måste tänka igenom.

Det är en rätt mörk bild?
Ja kanske, men det finns möjligheter eftersom intresset är stigande – men hur vi ska erbjuda golf måste vi fundera på. Och då kommer vi in på ett område som jag verkligen brytt mig om: Jag tog en del strider om det här inom vår organisation. Vi måste ha ett mötesforum där vi träffas, klubbar, distrikt och förbund. Så den nya organisationen, den handlar inte om vi ska ha distrikt eller inte, som en del trott. Vi måste däremot koordinera resurserna.

Jag tycker att förbundet har blivit en egen organism. I min bild är klubbarna utgångspunkten för förbundets existens. Men det känns som att tjänstemännen gör saker som klubbarna eller golfarna aldrig bett om.
Ja, på ett sätt har du rätt. Och på ett sätt tycker jag det är bra. Förbundet ska driva en utveckling som inte bara styrs av det klubbarna ber om. Klubben ser saker ur klubbens perspektiv. Visst – förbundet ska serva klubbarna, och en annan del av uppdraget är att bedriva internationell representation. Men – en tredje uppgift är att utveckla idrotten golf och där skall förbundet ta egen ställning, det tycker jag. Gärna lite kontroversiellt ibland. Gillar man inte det så byter man styrelse – för den makten äger klubbarna. Men nu har vi något mycket värre – ett läge där klubbarna inte bryr sig om vad förbundet gör annat än när de blir direkt irriterade på något.

Gör de inte?
Nej, och det är ett påstående jag kan stå för till 100 procent. Det är i stället distrikten som tagit den rollen. Och då blir det en intern klick mellan distrikt och förbund som sitter och diskuterar styrningen av golfen i Sverige. Och klubbarna befinner sig någonstans nedanför och saknar helt koppling till förbundet. Det är inte bra.

Men beror inte det på att förbundet lever och verkar i sin egen värld? Att man tappat kontakten med sina rötter och sitt ursprung?
Jag tycker att förbundet ska vara ännu tydligare med vad man tycker och vill. Vi fick mycket stryk för till exempel organisationsfrågan där vi ifrågasatte vår egen verksamhet men också distriktens och klubbarnas verksamhet. Det måste ett förbund våga göra. Och gillar inte klubbarna det så får de byta ut folk. Hellre det än att man mår bra i mellanmjölkens förlovade land och bara glider vidare. Att bara göra sådant som är okontroversiellt, det mår inte golfen bra av. Det är min uppfattning.

Hur tänkte ni när ni satte partystämpel på Scandinavian Masters samtidigt som ni bedrev en kampanj för att göra golfen avdragsgill som friskvård? Och att köpa Red Tee – det kändes inte heller som ett uttalat krav från golf-Sverige?
Svaret är att ingen organisation gör allt rätt, inte heller golfförbundet. Jag kan hålla med dig om att vissa saker i Masters framtoning inte var bra och det har diskuterats internt. Det var inget medvetet beslut som hela organisationen ställde sig bakom. Tro mig. Det var en glidande konceptutveckling. Mycket blev bra, medan vissa saker gled lite för långt och dessa kommer att tonas ned till kommande år. Men det var nytt folk i ledningen, oerfarna med ett nytt koncept att bygga och då får man nog ha visst överseende med några missar första året när helheten blev så bra.
När det gäller Red Tee har jag lätt att försvara den. Om vi ska få fart på golfen i Sverige, då måste vi nå tjejerna. Pappa spelar golf, mamma stannar hemma med barnen. Men i familjer där båda spelar tar man med sig barnen till golfbanan. Att rekrytera tjejer – det är skamligt att vi inte varit bättre på det tidigare.

Hur kan man rekrytera tjejer till golfen genom att köpa en lågkvalitativ tidning på randen till en konkurs? Den kopplingen ser inte jag.
Alla analyser vi gjorde pekade på att vi inte nådde den målgruppen med hjälp av Svensk Golf. De kvinnor vi måste nå var inte intresserade av den tidningen över huvud taget.

Vore det inte bättre att förändra förbundsorganet i stället för att köpa en tidning till?
Ska ett varumärken nå alla? Att se alla 600 000 golfare som en individ, det vet ju du. Det går inte. Du når inte alla. Varumärken är viktiga. Man måste jobba med olika varumärken för att nå målgrupper som kan identifiera sig med varumärket. Jag tror personligen att det var ett klockrent drag för att nå nya grupper golfare. Tiden får utvisa om det var rätt. Det var ju ett varumärke som annars hade dött ut och då hade vi inte haft någon särprofilerad tidning för tjejer. Och den säljs på en öppen marknad, det är ingen medlemstidning.

Man kan ju inte säga att det är en tidning på en öppen marknad när den marknadsförs av en organisation med en monopolliknande ställning när det gäller kommunikationen med golfarna? Marknadskanalen via förbundet mot golfarna är ju fenomenal?
Visst har man bra synergieffekter på ett förbund. Det finns ingen anledning att hyckla om det. Men köper man en tidning så måste man så klart använda de synergier som uppstår.

Tänk om förbundet skulle bestämma sig för att göra en boll och försåg alla Sveriges golfare med ett dussin bollar varje år. Hur lätt det skulle det vara för Titleist att sälja bollar då?
Jag inser problemet. Men vad ska man göra? Vissa andra föreningar ger också ut tidningar. Jag tillhör ju dem som gillar Golf Digest men det skulle vara hål i huvudet av förbundet att inte driva sin egen tidning. Det är en av de bättre kanaler man har. Jag kan möjligen tycka att Svensk Golf har gått lite för långt i sin kommersiella strävan. Den borde vara mer förbundstidning. Nu försöker man vara så populistisk som möjligt för att nå fler läsare. Jag tycker man skulle kunna våga vara lite smalare och driva mer idrottsdebatt.

Det finns ju en policy för Svensk Golf?
Den är bra för övrigt.

Men den efterlevs inte.
Nja, det beror nog på hur man tolkar den. Som vanlig golfare, vilket jag numera är, så läser jag gärna Svensk Golf men jag läser också mycket gärna Golf Digest. Men sedan köper jag inte fler golftidningar. Helt ärligt, när vi pratat internt så tycker vi det är bra med Golf Digest. Det skulle vara sämre för Svensk Golf om det inte fanns någon konkurrent som tryckte på. Att ha en Golf Digest som trycker på är det nyttigaste som finns – annars skulle de nog tappa skärpan och må för bra.

För 20 år sedan fanns nästan bara ideella klubbar, i dag är det en femtedel av klubbarna som inte äger sin bana. Vad förändrar det?
Det förändrar väldigt mycket. Hur ser det ut om 10 år? Det är tveklöst en trend som framtvingar eftertanke. Förbundet har en ganska omfattande verksamhet med bankonsulenter och miljöforskning. På sikt kanske detta inte är förbundets uppgift. Det kanske ska ligga på banägarna. Förbundet kanske ska jobba mer med klubb- och idrottsfrågor. En fotbollsklubb får ingen planrådgivning från fotbollsförbundet för man har inte behövt de frågorna. Men för golfklubbar, som stått utanför samhällets stödfunktioner i form av kommunala vaktmästare och anläggningar betalda via samhällsmedel, så har banan varit en viktig del av klubbens verksamhet. Och därför har det också blivit en viktig del av förbundets verksamhet. Men när banägarföreningen kommer igång och börjar driva sina frågor tror jag att förbundet gradvis kan komma att släppa dessa. Jag tror ändå det finns ett behov av ett samlande förbund – om förbundet vågar ta plats och vågar ompröva vilka roller man ska ha. Men svårigheten med en folkrörelse med 600 0000 utövare är att det kan vara svårt att fatta beslut: Ibland har man t o m fått fullfölja saker som inte varit så bra eftersom det varit för svårt att förankra ett nytt beslut.

Det startades till och med ett golfuppror mot förbundet förra sommaren. Hur kändes det?
Man måste våga stå för det man tror på även om det kastas skit på en. För om man tror på det man gör och inser att folk representerar ett särintresse, har missförstått frågan eller helt enkelt bara misstror ens syften – då får man ta skiten, det är en del av jobbet. Att vi vågade fullfölja organisationsfrågan i stället för att lägga den på hyllan för femte gången, det var bra. Vi stod upp och tog debatten. Det är bara att hoppas att det fullföljs.

Den kritik du fick – berodde den på missförstånd eller på den misstro som finns mot förbundet?
Jag skulle nog tro att den handlade mest om misstro, ändå. Man är inte van vid att förbundet drivit på frågor på det sättet och när förbundet väl gör det så utgår man från att man gör det i någon slags egensyfte. Men nu har en del av de gamla kritikerna visat en helt annan attityd, tycker jag.

Kan inte misstron bero på att tjänstemän och anställda ibland har gjort saker för sin egen skull och kanske inte alltid för golfens bästa?
Möjligen kan misstroende uppstå om det upplevts vara som du säger, men jag kan med skärpa säga att det inte är så det går till. SGF’s verksamhetsplan beslutas av FM och FS, inte av enskilda tjänstemän… Sedan kan givetvis arbetet med att verkställa enskilda beslut färgas av den som är ansvarig för genomförandet, men det är väl rätt naturligt.

Det är en månad sedan du slutade. Vad gör du?
Ja, det har varit som en avgiftning. En avvänjning. Jag var med och byggde upp ett börsnoterat företag i sex länder med nästan 600 anställda men det var en västanfläkt jämfört med det här jobbet. Det är ett jobb som konsumerat otroligt mycket energi. I ett vanligt företag bedöms allt efter en ekonomisk måttstock. Har du skapat vinst och tillväxt så har du gjort ett bra jobb som VD. Då kan man luta alla beslut mot frågan: ”Kommer det här att ge vinst och/eller tillväxt?” När året är slut så är det bara att titta på siffrorna så vet du om du gjort ett bra jobb. På ett förbund betyder vinst inte samma sak. För gör du för stor vinst så har vi antingen haft för höga avgifter eller så har vi inte använt pengarna till bra syften. Så vinst och tillväxt är inte målet. Då kommer nästa fråga: Vad är ideologiskt viktigt för ett förbund? Vi hade en debatt om ett tungt år på Affu, där bland annat Masters gjorde en förlust. Men man fick tillbaka sponsorer och publik, och uppmärksamhet i media – och på sikt kommer då också spelarna tillbaka. Det Fredrik Nilsmark gjort är att skapa en framtid för tävling som var döende för ett år sedan. Hur viktigt är det ideologiskt att det finns ett Masters? Då får man väga in flera saker, där ekonomin bara är en del. Det är ju inte bra med ett underskott. Men det kanske var nödvändigt för att klara av förändringen. Det som kommer ut i andra änden, det är 100 000 besökare, spaltkilometer i tidningarna… Hur mycket är det värt? Alla barn som kommer och tittar… Hur mycket är det värt? Och så de svenska spelarna, ett 30-tal, som inte skulle haft chansen att tävla på den här nivån annars. Hur mycket är det värt? Och det märkliga är att det underskott vi fick i Masters – lika mycket betalar vi gladeligen varje år för konsulentverksamheten som används av 20 procent av klubbarna. Men det anses helt okej att det får kosta så mycket varje år. Förlusten för Masters stannar i affärsbolaget. Och man räknar med att få tillbaka pengarna 2008-2009. Det kostar inte klubbarna en krona.

Hur har det egentligen varit med kostnadskontrollen i SGF Affärsutveckling och Scandinavian Masters?
Styrelsen har haft full koll hela vägen. Jag har inte riktigt förstått det som sagts om kostnaderna, om jag ska vara ärlig. På webben var det intäkterna som inte hängde med. På Masters har man hållit sin kostnadsbudget. Men vi började året med en gammal budget som byggde på Masters på Barsebäck. Den låg som budget och jag ändrar aldrig en budget, utan då blir det en prognos. När Jesper och Nilsmark kom in hade de som uppdrag att bygga ett helt nytt koncept. I februari 2007 tog vi i styrelsen beslutet att styra mot det nya konceptet. Och sedan dess har inte kostnaderna skenat nämnvärt. Däremot kom inte intäkterna in i tid för 2007, däremot för 2008! Masters tidigare år har varit som en lyckad operation, där patienten tyvärr dog lite varje år. Masters 2007 var som en delvis misslyckad operation, men där patienten överlevde och nu mår riktigt bra. Jag tycker det trots allt var väl använda pengar för golfens bästa (i ljuset av andra alternativ), även om jag hade velat få rapporterna från Nilsmark och Adler i ett tidigare skede. De lyckades vända Masters– men för sent för att klara resultatet 2007.

Varför får inte Sveriges golfare veta vad förbundet betalade för Red Tee?
Det är en affärshemlighet, det är ju inte förbundet som köper tidningen utan affärsbolaget.

Det är det jag menar när jag säger att förbundet blivit en egen organism som är utom all kontroll för de enskilda golfarna?
Av hänsyn till den man gör avtal med kan man ju inte publicera exakt vad man har gjort. Det finns ju en motpart.

Men då har golfarna ingen insyn i ett bolag som de faktiskt äger?
Där har du fel. En av funktionerna i en demokratisk rörelse är att man utser förtroendevalda. Och den som är förtroendevald att ha den fulla insynen i den rörelsen är förbundsstyrelsen. Klubbarna väljer förbundsstyrelsen. Det är deras representanter, ingen annans. De har full insyn. De vet vad allt kostar. De känner till avtalen. Allt! Så att golf-Sverige inte har insyn är fel men alla har inte insyn utan deras förtroendevalda har det. Och så är det i alla bolag. Du visar inte upp Golf Digests avtalskonstruktioner för vem som helst. Alla aktieägare i TTG får ju inte gå in och titta. Att ha ett kommersiellt bolag där alla kan gå in och titta … det skulle inte funka. Man kan inte bedriva verksamhet på det sättet. Sedan kan jag tycka att förbundets affärsbolag har börjat göra för mycket saker. Man borde smalna av verksamheten. Dels börjar det bli för mycket. Det är för många vilda idéer, det är för många satsningar. Man borde välja bort saker och koncentrera sig på att göra några få saker bra. Ta Scandinavian Masters till exempel. Det är ett stort evenemang. Antingen gör man det fullt ut eller inte alls. Jag anser att det är lätt att räkna hem. Men klarar man av en så stor affär? Hur hanterar man ett enstaka år då intäkterna i affärsbolaget avviker med fyra procent, för det var vad som hände 2007. Hur agerar ett förbund i det läget? Klarar man av att ta en oplanerad investering? Och klarar man av att ta en planerad investering? Säg att Masters kommer och säger att de behöver 20 miljoner för att göra hela konceptändringen. Och då kan vi ha pengarna tillbaka inom fem år. Det är högst normalt i en bolagsvärld att man kommer med ett sådant äskande till en styrelse. Men så kan man inte göra i ett golfförbund. Allt måste tas i löpande drift. Affärsbolaget har ju inga investeringsmedel utöver det man får av förbundet.

Ska inte det bolaget stå på egna ben, utan tillskott från förbundet?
Det är det det gör. Bara under mina år har 1,2 miljarder kommit tillbaka till golfen i form av betald affärsverksamhet. Klubbarna har inte behövt skjuta till en krona. Inte ens 2007. Frågan är vad man ska göra med överskottet de år det går bra? I ett vanligt bolag betalar man ut till aktieägarna eller investerar men slutmålet är ju att betala ut till aktieägarna. Men vi har ju inga aktieägarvärden att bygga på det sättet. Så om Affu får pengar över så är målet att kunna lägga mer pengar på ungdomarna eller göra ett ännu bättre Masters. Det handlar om att få tillbaka pengarna till idrotten. Det första utskicket av medlemskortet kostade 3,5 miljoner. Det finansierades av Affu för det är inte rimligt att begära en femprocentig höjning av medlemsavgiften för att göra ett kortutskick. Så återigen – en avvägning: Hur mycket pengar kan man dra in och till vilka ändamål ska de användas.

Men den här glidningen mellan förbund och affärsverksamhet… När det kommer 20 gubbar från en sponsor av Masters och viftar med ett introduktionskort på en golfklubb, och kräver att få spela gratis. Ett kort som är framtaget för ideellt arbetande människor…
Jag borde inte ge mig på att försvara det egentligen… men vi redovisar öppet vilka kort som går ut. Det går två till varje golfklubb – 1 000 kort. Det går 40 kort till distrikten. Det går till golfens hus, styrelse och kommittéer. Sedan en liten klick till golfjournalister och – ett antal till nyckelsponsorer. Men det är ett annat kort. Inte samma som klubbarna får. Sedan är det faktiskt så att kortet inte är ett rättighetskort. Det är ett kort som talar om vem du är. Det vore skillnad om vi gav bort ett kort som sa att klubbarna måste släppa ut en kille gratis. Men så är det inte. Och – är det så dåligt egentligen? En sponsor som bidrar med en massa miljoner varje år. Pengar som kommer golfen till godo – kan inte golfklubbarna då bjuda en sådan på en runda? Är det så dumt att ett sådant företag får några såna kort? Egentligen?

Du har hamnat i PGA:s styrelse?
Ja, de ringde samma dag som jag slutade.

Vad förväntas du bidra med?
Det nätverk jag byggt upp och min kunskap om vad som händer i golfen. Erfarenhet. Har man suttit i den här verksamheten så många år har jag en del att bidra med. Skulle jag gå till näringslivet igen så skulle det vara bortkastad kunskap. En sak jag skulle vilja driva är att vi måste få tillbaka pron som centralfigur på golfklubben.

Vad är pron i dag?
För varje år som det gått bra på klubbarna så har förvaltningsintresset tagit över. Styrelsen har mer varit inne på att förvalta bana och klubbhus. Men när jag började spela golf var det pro´n man mötte. Som nybörjare i dag får jag också träffa pro’n men mer som entreprenören som sköter steg 1 i Gröna kort-utbildningen. Sedan tar klubbens förvaltning över. Pro’n måste in i mitten igen. Jag skulle egentligen vilja se pro’n som medlemsansvarig i klubben. Det är pron som sitter på hemligheten hur man spelar och kan du inte spela golf så blir det svårt att njuta av spelet. Och kan du inte njuta av spelet så är det osannolikt att du betalar för att vara medlem i en klubb. Om jag vore ordförande i en klubb så skulle jag säga till pron: ”Okej, du har en fast lön. Du ska jobba med medlemsutveckling och du kommer att ha en bonus som är baserad på vårat medlemstal.” Det skulle vara ett intressant incitament att sätta på en pro. För om pro’n då var lite smart så skulle han ge de 200 medlemmarna som aldrig syns på klubben och som spelar skitdåligt, gratis lektioner. Medlemmar som varit inaktiva och som är på väg att lämna klubben kanske stannar. Förmodligen skulle klubben må bättre då. Men det skulle också ge resultat på kulturen, moralen, känslan för golf… Det är för dåligt just nu. Det är riktigt dåligt. Det måste tillbaka.

Det tappades bort på vägen…
Det försvann under de goda åren. Många som kom in i klubbstyrelserna kände att det de kunde ta med sig från sitt vanliga arbete var förvaltning och administration. Det förstod dom. De kunde räkna. De förstod inte alltid det här med golfens kultur. Och det resulterade i en lång och varaktig söndring mellan det som spelet handlar om och hur man förvaltar anläggningen. Tyvärr har väl också pro-delen dränerats i kunskap. Många pro´s har blivit entreprenörer. Vissa tänker klubb och medlemmar. Andra är väldigt nischade på vissa saker. Det tycker jag är synd. En pro måste ta en bredare plats på klubben och då måste man kunna en hel del olika saker också.

Du menar att de är mer företagare än pro´s?
Till slut riskerar det egna företaget bli viktigare än vad pro-jobbet egentligen går ut på. Det är inte negativt att en pro fokuserar på sin intäkt från shop, range och lektioner. Men om du bara blir en egen företagare och inte en nyckelspelare på klubben – då kommer det att underminera pron’s position. Det är därför det är så lätt att göra sig av med en pro nu för tiden. De åker ju ut på bedrövligt dåliga grunder. Jag tror pron måste börja tänka klubbutveckling i stort. Golfmoral.

Du sa en intressant sak på PGA:s årsmöte i Tylösand nyligen: Att vi bestraffar fuskare väldigt hårt men är väldigt toleranta mot dem som hcp-myglar.
Det sker varje rond, dessutom. Folk blir ju socialt utstötta om de avslöjas med att ”hitta” sin boll i ruffen när den egentligen är förlorad. Men vi tillåter att somliga tjänar 4, 5, 6 slag per rond på hcp-fusk. Det är ett moraliskt förfall. Det gör att många inte tycker det är lika roligt längre.
Vi har ett Groucho Marx-problem i golfen. Han sökte medlemskap i en klubb men fick avslag för att han var av judisk härkomst. Senare bad klubben om ursäkt och erbjöd honom en plats. Men han avböjde med motiveringen att han inte ville vara medlem i en klubb som accepterar sådana som han som medlemmar. Strålande ironi! Och så är det nog lite i golfen i dag. I vår iver att popularisera golfen har vi tagit bort sådant som ytligt betraktat kan uppfattas som snobbigt: Man hälsar på varandra, man har lite känsla för spelet, man följer reglerna, man beter sig “in the spirit of the game” när man är på en klubb. Men det är inte snobberi. Det är så svenskt att ta bort det där. De som kommit in i golfen för att det var lite speciellt, de tittar sig runt konstaterar att det är bara såna idioter som jag själv här. Jag tror att en golfklubb måste stå för något. Jag vill inte ha snobbiga golfklubbar. Men jag tycker man kan hålla på en viss stil, en viss kvalitet, en känsla. Vi har tappat det. Och det beror delvis på att pron inte sitter som centralfigur. Och – upp med hcp-tavlan igen! Den tog man bort av överdriven omsorg om dem som inte var så bra. Feltänk!

Vad är det fel på? Utbildningen?
Jag brukade säga internt, lite provokativt, att Grönt kort-utbildningen är ett stort misslyckande. Varför? Jo, när jag började spela gick jag till pron på Upsala. Calle Hagström, och fick ”spela upp” på rangen. Då fanns det tre ”domar” som alternativ: Träna vidare, spela på Lilla banan eller spela på Stora banan. Jag fick gå ut på stora, överlycklig förstås. Jag gick runt och skrev ned antalet slag. Intendenten tittade och sa: ”Du får hcp 28.” Det var min introduktion i golfen. Men sedan tog hela resten av klubben över min fostran. Poängen är att pro’n stod i centrum och nya medlemmar var ett klubbansvar. En gång hände det att en på Upsala sa till mig: ”Du, Mats, du måste lära dig kratta bunkrarna.” ”Vadå, jag krattade efter mig!”, ”Jo, men hur krattade du, du har krattat upp sanden på kanten i en bunker där det inte ska vara så.” Hur många får lära sig att kratta en bunker rätt i dag? Det var inte bara pro’n som gjorde det, det var klubbens medlemmar. Det fanns en känsla för golfen som är svår att sätta fingret på. När boomen kom och kunskapsbristerna blev uppenbara sa klubbarna att ”nu måste förbundet gripa in”. Det kom handböcker och system för tilldelning av Grönt kort. Men man följde inte de linjerna, man utbildade för mycket folk och så skrek man återigen att nu måste förbundet gripa in. Och dumt nog gjorde förbundet det. Vi fick fram ett bra utbildningssystem som tyvärr missade målet: Att klubben ska ansvara för, och bry sig om sina medlemmar. Det kommer aldrig att ske genom att förbundet tar fram hur bra system som helst. Det är inte fel på utbildningen. Felet ligger i att ingen känner sig ansvarig för den. Jag tycker det är en klubbangelägenhet.
Jag tycker att många klubbar glömmer bort vem de är till för, nämligen medlemmarna.
Håller med. Men med reservation för samma argument som gäller för förbundet: Ibland måste man tänka på ett sätt som inte medlemmarna har anledning att förstå.

Måste klubbarna bli kommersiella enheter där medlemmar ses som kunder eller finns det plats för den ideella klubben?
Alla klubbar är på sätt och vis att betrakta som kommersiella för man bedriver ju kommers. Men det är slutsyftet med överskottet i verksamheten som är avgörande. Är det för att ge vinst till en extern ägare, eller för att återföra medel till klubben? Ibland vet jag inte riktigt om skillnaden är så väsentlig där emellan..?
Vad tycker du om det Östergötlands distrikt gjorde när man införde en straffavgift på brevlådeklubbar?
Jag tycker det är en bra provokation som kan få oss att tänka till. Det här kommer från klubbarna, det är bl a Peter Billberg som är pappa till förslaget. Å ena sidan kan vi inte kritisera distansklubbarna. För det är inte de som skapar problemet. Det handlar om ett behov hos golfarna och ett uteblivet erbjudande från hemmaklubbarna.

Men varje klubb är ju suverän att själv besluta vilka man vill släppa in på sin bana?
Ja.

Så då behövs ju egentligen inget medlemskap i en klubb?
Nej. Du behöver inget Grönt kort. Du behöver ingenting egentligen. Klubbarna har möjlighet att reglera det här själva, och vi använder dessa system för att vi valt det. Man kan roa sig med att räkna på värdet av ett medlemskap. En snittmedlem spelar c:a 11,6 varv på sin bana. 11,6 gånger greenfee brukar ofta pricka in årsavgiften storlek. Ungefär. Det innebär att snittmedlemens avgift blir plus minus noll jämfört med om han spelat mot greenfee. Några andra stora värden brukar du ju inte få i en normal golfklubb. Det innebär att den halva som spelar mindre än snittet skulle tjäna på att vara medlemmar i en distansklubb. Vad kan man då göra? Förbjuda distansklubbar? Nej, det är som att förbjuda korvkiosker för att man vill ha folk till lunchstället. Det håller inte. Däremot kan du höja värdet på medlemskapet. Det är rimligt. Status, roliga kvällar gratis träning… Och du kan höja greenfeen. För då lönar det sig sämre att bli medlem i en distansklubb. Det finns en klar snedbalans mellan greenfee och årsavgiften.

Svenska klubbar har alltså för låg greenfee?
Definitivt, om målet är att främja medlemskapet. I England spelar de flesta på sin hemmaklubb, för greenfeen är hög där. Det tråkiga är ju att man inte kan spela lika mycket på andra klubbar. Men man tjänar på att vara medlem i en klubb.

Och då kommer det här med greenfeeavtal mellan klubbar i närområdet.
Precis. Och då kan det komma sådana här varianter som den som finns i Uppland, G10. Du kan spela fritt på 10 banor. Det är huvudlöst. Det tillför inte golfen en ny krona. Tvärtom tappar golfen i Uppland pengar. Den greenfee du ändå skulle ha fått in från andra klubbars medlemmar, den försvinner ju. Detta är ett sätt att ”knäcka” sina grannklubbar, inte att utveckla golfen anser jag. Golfen måste få in nya pengar för att överleva. Golfklubbarna måste ha råd att leva. Vi kan inte bara sänka priserna hela tiden. Östergötland tar upp en debatt om var gränsen går för vår solidaritet. Hur länge ska vi dela med oss? Om Vikbolandet och Söderköping ska ha 10 000 medlemmar som de inte kan eller vill ta hand om, ingen utbildar dem. De tar bara in pengar av dem och hoppas att andra ska upplåta sina resurser för dem. Ska man vara solidarisk då som grannklubb? Tänkvärt!

Vad händer om Vikbolandet skulle lämna förbundet? De har en klubb. Medlemmarna får ett hcp-kort som följer EGA:s modell…
Varför?

Varför inte? Varför måste man vara med i förbundet för att ha en klubb? Jag tror att medlemmarna i klubben skulle klara sig lika bra.
Jag tror inte det. Jag tror att alla andra golfklubbar skulle tacka nej till medlemmarna. Och då får du ta hand om dina 10 000 medlemmar själv. Det här är ju inget unikt för golfen. Du kan inte spela fotbollsmatcher utan licens.

Nej, men jag kan dela upp och lattja med polarna?
Visst. Och man behöver inget hcp heller. Men det är knappast det som de flesta golfare vill…

Och vilken klubb i dag skulle tacka nej när någon knackar på dörren med en femmhundring i näven?
Få, tror jag. Men jag tror att många klubbar skulle vara rädda för att systemet då skulle knäckas och tacka nej av den anledningen. Till slut är det då ingen som kan ta på sig gemensamma kostnader. Och medlemmarna skulle inte kunna spela tävlingar…

Jo, det skulle de. De har ju hcp, även om de inte finns i GIT. Men jag tror att det är svårt att förutse var vi skulle hamna. Man ska inte underskatta marknadskrafterna.
Som entreprenör så tillhör jag ju det gäng du beskriver men man får vara realist också. man behöver ju inte ge sig på alla samhällsmonoliter. En del är faktiskt ganska bra. Hur kommersiellt intressant är det för någon annan att upprätthålla tävlingsregler, hcp-system, amatörregler..? Jag håller med dig om att det du säger kan hända, men sedan kan man diskutera om det är bra eller dåligt. Händer det så händer det. I USA har klubbarna ingen större relation till USGA. Den modell vi pratade om förra sommaren skulle ju varje spelare få köpa en licens av förbundet. Då får man tidning, min golf, hcp, tävlingsregler…

För 200 spänn?
Ungefär som man gör i USA och Spanien. Men klubbarna tyckte inte det var en bra idé. För då behövde inte medlemmarna klubben lika mycket. I USA är det precis så. Där behöver du inte vara medlem i en klubb. Du köper en licens av USGA för ett par hundralappar per år. Sedan kan du välja om du vill vara medlem i en privat klubb eller om du vill spela på kommunala banor. Golf-Sverige står inför en stor förändring. Vi har satt oss i en situation där vi inte har förvaltat golfkulturen så som vi borde. Och då är det lite skakigt i de ”yttre” grupperna, som är tveksamma till sin framtid. Förr var golfare stereotypa. Nu säger många att klubben inte är viktig. Stora grupper vill spela på olika banor. Det är kompisgänget som är viktigt för dem. Allt detta påverkar golfen i framtiden. Det är dags att varje klubb börjar fundera på vad man gör. Och vi ska nog också fundera över vad ett förbund ska göra de kommande 20 åren… Jag tror man måste tänka om. Man ska ha ett smalare förbund som rör sig tillbaka mot idrotten igen. Smalare affärer och bredare engagemang. Mer ideologi och mindre ekonomi.

Jag skrev en gång när ordet kris dök upp i förbundets terminologi att det knappast är en kris för spelet golf – folk tycker fortfarande spelet är roligt Men däremot för ramverket runt spelet.
Det är en bra beskrivning. Jag har sagt något liknande. Det är inte spelet som är i kris utan formerna för hur vi utövar det. Men splittringen måste vi råda bot på. Den här misstänksamheten som finns mellan förbund, banägare, distrikt, klubbar… Det vore smartare att gå ihop. Det ska på ett sätt bli skönt att gå tillbaka till näringslivet igenom där besluten är mer rätlinjiga. Att jobba med golf har varit en vandring på bottenlös myrmark, man hoppar från tuva till tuva. Risken är att man hamnar i ett läge där man försöker undvika att göra fel i stället för att försöka göra det man tror på.

Ett gott råd till din efterträdare?
Man ska ha en stark person som vågar stå på sig mot klubbar, distrikt, omvärld och kansli. Det är bättre att ha en stark person som man får säga adjö till än en tillbakadragen lösning.

Säger alltså Mats Enquist, som möjligen just givit en beskrivning av sig själv. En stark person som vågat ta strider. Och som förbundet sagt adjö till kanske just därför.
Efter tre timmar hemma i hans vardagsrum känns det faktiskt som ett slöseri med resurser, även om vi inte delar åsikter om allt. Men trots allt är det nog som Mats sa när bandspelaren var avstängd: Egentligen vill alla i golf-Sverige samma sak. Fast på olika sätt.

(Delar av den här intervjun är publicerad i Golf Digest nr 4/2008. Detta är en ej nedkortad version.)

Läs fler relaterade artiklar
Läs mer av Tommy Jeppsson
Ladda fler i Intervju

En kommentar

  1. Enno Sjölund

    tisdag, 10 juni, 2008 at 17:50

    En bra och intressant intervju med Mats.

    Det jag saknar hos tjänstemännen i Golfens Hus (och tidigare generalsekreterare) är förståelsen för att golfens villkor är dramatiskt olika hos golfklubbar i avfolkningsbygder och i storstadsregionerna.

    Betr. pron, klubbkänslan och nybörjarutbildningen…….
    Dessvärre har ju Mats själv medverkat till att pron fått monopol på utbildningen på klubben, ett monopol som oftast används av en hårdför “företagare” som direkt slår på taxametern och räknar minuter på rangen. De ideella insatserna i nybörjarutbildningen tillåts inte längre och det är enl. min mening en av anledningarna till att “klubbkänslan” försvinner. Medlemmen känner sig helt enkelt som en kund i vilken affär som helst. De ideella ledarna tröttnar när dom ideligen möts av SGF´s misstroende. Kolla bara på blankettraseriet i auktorisationsförfarandet för nybörjarutbildningen.

    Betr. greenfeeöverenskommelser med klubbar i närområdet….
    Här har Mats helt rätt – i dagsläget dränerar man golfen på pengar med sådana överenskommelser. Det minsta man skall göra om man skall göra överenskommelser av den arten är att höja medlemsavgifterna så att överenskommelsen blir kostnadsneutral (kompenserar för greenfeeförlusterna).

    Betr. brevlådeklubbarna….
    Det finns bara en väg att gå och Mats är inne på den – De vanliga klubbarna måste höja greenfeeavgifterna kraftigt så att det blir billigare med medlemskap än greenfeespel. Dessvärre har inte de flesta klubbstyrelser tillräckligt med råg i ryggen än, men det kommer när alternativet blir konkurs för att medlemmarna flytt till distansklubbar.

    Enno Sjölund
    Degerfors

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Kolla också

De vill bilda golfnätverk som kombinerar upplevelser och utveckling

Just nu arrangeras möten på olika platser i landet för att etablera ett nytt spännande nät…