Hem Banor & klubbar Efter 40 år i golfens tjänst – nu går Göran Näslund i pension

Efter 40 år i golfens tjänst – nu går Göran Näslund i pension

0
1

HELGLÄSNING: Göran Näslund kom som pro till Viksjö GK utanför Stockholm för 30 år sedan och blev kvar. 

De senaste 22 åren har han jobbat som klubbchef.

Men nu är det slut. I maj går han i pension och ser fram emot att – träna mer golf.

Göran svingar, året var 1973.

– Jag har misshandlat min golf i över 30 år. Så nu ska jag börja träna igen. Det räcker inte att bara spela. Man måste träna också, säger Göran när han tar emot på sitt kontor på Viksjö GK.

Det är en solig och kall februaridag och parkeringen är full. Många bilar tillhör lunchgäster i restaurangen, andra har kommit för att åka skidor runt banan.

Viksjö är en klubb och en golfanläggning som lever året runt.

Det är 50 år sedan Göran Näslund började spela, 40 år sedan han började jobba med golf och 30 år sedan han började jobba på Viksjö.

Intresset uppstod, som så ofta, av en ren tillfällighet. När Göran var 13 år fick en av hans kompisar en golfklubba. Den testade de på ängarna utanför Vällingby. Han blev smittad direkt.

– Det räckte med en bra bollträff, säger Göran. Efter den slutade jag med alla andra sporter och började spela golf. 

Året var 1969.

Han blev medlem i just Viksjö som junior eftersom Drottningholm hade kö för juniorer. På den tiden hade Viksjö bara fem hål. 18-hålsbanan var under byggnad och skulle öppna först 1971.

– Så jag gick runt på de där fem hålen, dag ut och dag in. Men jag tog mig snabbt ned i handicap. Jag bodde ju på banan. Man stod på puttinggreenen och väntade på att det skulle komma någon man kunde spela med. Det kvittade om det var en junior eller senior. Man gick ut tillsammans och spelade. Det var ju inte alls som nu, med tidbokning och annat. 

Var man inte på par eller bättre efter tre hål, då började man om.

– Jag vet inte hur många gånger jag spelat de tre första hålen, de som är 10, 11 och 12 i dag. Var man inte på par eller bättre efter tre hål, då började man om. 

Göran gick snabbt ned i hcp till scratch. Under 1970-talet blev han så bra att han blev uttagen till juniorlandslagstruppen och han har vunnit sju raka KM på Viksjö. 16 KM totalt.

– Det var fantastiskt att växa upp med golfen som lär ut alla de värden man har nytta av i andra sammanhang: Respekt för andra, ärlighet, lära sig ta motgångar… man är i samma miljö som vuxna fast man är ung.

1973 kom Göran i kontakt med Sven och Mona Tumba, och fick jobb i det första Tumbatältet, i Storängsbotten. Där sålde han bollar och hade möjlighet att träna mycket. I slutet av 1970-talet tog han över shoppen i det andra Tumbatältet. Där jobbade han heltid innan han drev shoppen i egen regi när Mona började fokusera på bantarkurser.

Detta kombinerade Göran med att driva shop och range på Lidingö om somrarna, när Christer Lindberg var klubbchef där. Det var vintrar i tältet, somrar på ön.

I början av 1980-talet utbildade han sig till tränare. Han gick i samma klass som Micke Sorling, som sedermera blev kanslichef på PGA (som även han går i pension i vår).

– Det var den första riktiga satsningen på att utbilda tränare som Golfförbundet gjorde tillsammans med PGA. Den tidigare utbildningen var ju väldigt enkel.

Göran började jobba som tränare 1982, först på Södertälje, sedan Botkyrka och därefter Viksjö.

1989 startade han Svenska Golfakademin tillsammans med Per Arne Brostedt i en lokal på Sibyllegatan. 

– Det var den första moderna digitala anläggningen skulle man kunna säga. Det var ju inte i närheten av dagens Trackman, förstås, men vi jobbade med en digital kamera som Canon hade, och den kopplade vi upp till en Mac. Vi plockade över bilder, la till text och sedan printade vi ut det till eleven. Det blev väldigt uppmärksammat på den tiden.

1991 kände Göran att han ville tillbaka till en golfklubb. Han ringde till dåvarande ordförande i Viksjö, Stig Tamker, för att be om en referens. Men Stig sa: ”Du ska inte till någon annan klubb, du ska jobba hos oss.” 

Och så blev Göran något så ovanligt som heltidsanställd tränare på Viksjö.

– Jag var en av de första som fick en heltidsanställning. Det var väldigt ovanligt på den tiden. Många kollegor i PGA Stockholm var nyfikna och frågade mig om nackdelar kontra fördelar. I dag har vi två heltidsanställda tränare på Viksjö och nu är det vanligt att större klubbar har det, precis som annan personal. 

– Det gäller att man kan ha verksamhet året runt och vårt läge är fantastiskt på det sättet för bara några minuter härifrån ligger Komethallen, en stor inomhusanläggning. Vi är extremt stor kund till dem, vi har all vår träning där mellan oktober och april.

Ett resultat av Viksjös heltidsanställda tränare är en livlig och stor ungdomsverksamhet.

I slutet av 1990-talet var Göran själv med om att dra igång projektet 2000 – från knatte till elit. 

– Tanken var att få barnen att göra golfen till sitt första val, sin första sport. Vi tittade på vad lagsporter gör. Sedan hittade vi ledare. I dag har vi en av Sveriges största ungdomsverksamheter: 260 ungdomar i träning, varav 100 året runt. Vi har 70 utbildade ledare och det hade vi aldrig kunnat ha om vi inte haft anställda tränare. De har kunnat lägga tid på att driva den här verksamheten och inte bara sett business som det viktiga. 

Totalt har Viksjö 19 årsanställda och omsätter 32 miljoner, i två driftsbolag. Shopen drivs i egen regi, liksom restaurangen som omsätter nio miljoner och bidrar med en halv miljon i intäkter till klubben.

– Även om det är mycket jobb så är det roligt. Vi kan själva bestämma vad vi vill göra. Ösregnar det en dag kan vi bestämma oss för att bjuda alla spelare på en kopp kaffe som uppmuntran. Det är en liten sak, kostar inte mycket pengar, men det är uppskattat. Vi löser kostnaden internt i stället för att ha en krögare som skickar en faktura med full kostnadstäckning.

Restauranger är ett återkommande dilemma på många klubbar …

– Jag har haft många kollegor här som tittat på hur vi gjort. Det finns många fördelar men det kräver att man har ett bra läge så att man kan få trafik året runt. Ligger du längre ut så du bara har golfare hos dig, då är det svårt. Vi skulle inte kunna driva restaurang för bara golfare, det är inte tillräckligt underlag. December är den ekonomiskt viktigaste månaden för restaurangen. Vi omsätter mest och har bäst marginaler – men det är inga golfare här.

– Första året med ny krögare är det alltid bra utbud, bra öppettider, bra priser… Ett år och 2 300 arbetstimmar senare konstaterar man att det här var ju ingen business. Då drar man ned öppettiderna, höjer priserna och medlemmarna börjar gnälla. Tredje året lämnar man. Om jag ska generalisera.

1997 gjordes en omorganisation, det var då Göran blev VD. Det har han varit sedan dess.

Under tio år var han dessutom ledamot i GAF och ordförande i samma förening under två år.

Man måste inte tjäna pengar på allt man gör. En del kan man göra av passion för golfen.

– Det var ett helt ideellt uppdrag men man lär sig mycket om hur andra klubbar har det till exempel. Man måste inte tjäna pengar på allt man gör. En del kan man göra av passion för golfen. Den har jag haft sedan jag slog mitt första golfslag för 50 år sedan. Fortfarande brinner jag för golfen, Viksjö och för spelet, även om jag inte är i närheten av den nivå jag en gång spelade på. 

Göran Näslund var en av dem som var med när Club Manager of the Year skapades.

– Det var framför allt Jimmy Gröns initiaitiv. Han drev det framåt på ett väldigt bra sätt men gick ju tyvärr bort alldeles för tidigt på ett fruktansvärt sätt. Han gjorde mycket för GAF. 

– PGA har ju ett starkt varumärke. En vanlig golfare vet ju vad PGA är. Men GAF och SGA har inte alls samma starka varumärken. GAF och SGA hade inte alls de ekonomiska förutsättningar som PGA fick när Micke Sorling tog över. Men vi har jobbat på – och nu säger jag vi om GAF – och har alltid försökt ha ett bra samarbete med alla organisationer, även förbundet. Vi har velat föra golfens administrativa del framåt också med utbildningar och nätverksträffar. Det har hänt mycket där också.

Men detta är frågor som andra får driva i framtiden. Göran har andra planer.

– Det här är självvalt och det är bra tajming. Min fru gick i pension förra året, vi är friska och jag vill få mer tid att göra roliga saker, sånt som jag bara kunnat göra på helger och semestrar tidigare. Så det är bra nu, känner jag. Jag har gjort en fantastisk resa med Viksjö: Jag har varit med om markköp, byggt en 9-hålsbana, renoverat alla greener på 18-hålsbanan, byggt nya träningsområden, byggt till klubbhuset, byggt en svingstudio… vi har investerat 60 miljoner i anläggningen de senaste 15 åren! 

Göran tycker att Viksjö har gått från att vara som han säger ”en normal 90-talsanläggning” till att bli en framgångsrik klubb. Han pekar på flera olika anledningar: Banan ligger mitt i ett bostadsområde, nära många företag. 

– Vi har kommit extremt mycket längre än många jämnåriga klubbar under de senaste 20 åren. vi har fortfarande en viss kö, vilket är ovanligt. 

Men finns orosmoln.

– Vad vi kan se är att greenfeespelet ändrat sig, det är inte samma tryck som det har varit. Jag vet inte om det kan bero på Golfstar eller något annat. Men vi har ju ändå fullt nästan jämt, eftersom vi tidigt valde att inrikta oss på att vara en medlemsklubb. Vi har sponsorer men vi är inte så offensiva när vi jagar. Vi har valt att fokusera på att ha många medlemmar. Och det har visat sig vara en bra satsning när vi ser förändringar till det sämre i gästspel och företagsgolf. Att ha många medlemmar genererar tryggghet eftersom de står för majoriteten av intäkterna.

Vi har valt att fokusera på att ha många medlemmar. Och det har visat sig vara en bra satsning när vi ser förändringar till det sämre i gästspel och företagsgolf.

Blir det trångt på banan? Är det svårt att få tid?

– Jag tror inte det är svårare här än på andra klubbar. Det är ju lätt i dag att se hur bokningsläget är på andra klubbar i GIT. Har du inte bokat en tid till helgen på torsdag eller senast fredag, och vi vet att det ska bli bra väder så… om en klubb inte har fullt lördag-söndag ett par dagar innan, då har man problem. Det är ju så kort säsong så det blir kamp om vissa prime time-tider och vissa heta helger. Så visst är det fullt. Man måste planera sin golf. Det är ju inte som på Svartinge där alla ska komma ut inom en halvtimme, men de har ett annat koncept.

– Alla kan inte alltid spela på attraktiva tider. Vi styr med bokningsregler, en vardagstid och en helgtid. 

Har ni märkt av konkurrensen från Golfstar och Ekholmsnäs?

– Redan på 80-talet fanns ju Sala, som var en brevlådeklubb. Så det är inget nytt med billiga alternativ. Sedan är det att hårdra det att ha 22 000 medlemmar på 9 hål. En del är rosenrasande över det men SGF kan inte sätta gränsen. Det har redan testats. Vi får glädje av det genom att de spelar på greenfee hos oss. Golfstar har sugit upp dem som vill spela mer. Där får man alltid starttid, även om det inte är på de bästa anläggningarna. Man kan få åka några mil för att komma ut, och det är ju ett moment det också…

Givetvis är det lätt att drömma om den gamla giorda tiden, när Golfsverige var glest befolkat och det på de flesta klubbar inte behövdes någon tidsbokning. Det var bara att gå ut. Men allt var inte bättre. Framför allt inte kvaliteten på banorna. 

När jag började spela på Viksjö klippte vi greenerna två gånger i veckan. Det var som att putta på dagens foregreen, fyra på stimpen.

– Kvaliteten i dag är fantastisk. När jag började spela på Viksjö klippte vi greenerna två gånger i veckan. Det var som att putta på dagens foregreen, fyra på stimpen. Greenerna var väldigt tröga. Nu kan du ju vara fyra, fem meter förbi om du har en snabb nedförsputt. Då stannade bollen inom en halvmeter. Det har skett en enorm utveckling i Sverige, vilken kvalitet vi levererar! Nu är det snö ute, men den första maj förväntar alla sig att vi ska ha toppklass på banan… och vi lyckas nästan varje gång. Och banan är i bra skick trots mycket spel och mycket slitage. Förr var det inte sådan kvalitet, det fanns inte kunskap och resurser.

Det var skillnad på spelet också. Om banorna var sämre förr så var det paradoxalt nog tvärtom med spelarna. Göran menar att spelstandarden är lägre i dag. Liksom tempot.

–  I början av 70-talet var det hcp 30 som gällde för herrar och 36 för damer. Då spelade vi slagspel. Inte slaggolf eller poängbogey. Du skulle gå under 102 slag för att få kalla dig golfare. I dag är ju hälften av spelfältet över 102 slag brutto. Och då är det inte ens slagtävling utan slaggolf…

 

 

Läs fler relaterade artiklar
Läs mer av Tommy Jeppsson
Ladda fler i Banor & klubbar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Kolla också

Efter hyrestvisten – nu byter de Kungsängen mot Nyköping

Efter en årslång hyrestvist med Golfstar  lämnar Patric och Mikaela Otterström Kungsängen.…