KRÖNIKA | DAN PERSSON: »För många klubbar gäller att de inom en tidsram på 10 till 15 år behöver ersätta både de intäkter som försvinner och täcka de kostnader som ökar. Och det är här den demokratiska processen i föreningen blir ett hinder snarare än en styrka.«

KRÖNIKA »Det är för tidigt att kalla Torslanda en trend. Men vi kommer troligen att se fler aktörer som erbjuder dessa tjänster. Vore jag en erkänt skicklig klubbchef skulle jag kontakta en erkänt duktig greenkeeper, bilda bolag och erbjuda våra tjänster till klubbar i ett golftätt område.«

KRÖNIKA På golfens förbundsmöte nyligen hävdade förbundsledningen att svenska golfklubbar i dag finansieras enbart av medlemmar i ideella föreningar. Dessa medlemmar betalar en solidarisk avgift – i snitt omkring 8 000 kronor per år – för rätten att spela golf. Det påståendet väcker två frågor: 1. Är det sant? 2. Hur kommer det att se ut i framtiden?

KRÖNIKA »Det är alltså långt ifrån otänkbart att Konkurrensverket kommer fram till att maxtaket går stick i stäv mot lagstiftningen och skickar förbundet tillbaka till ritbordet. ... Jag tror också att ett sådant beslut kommer att påverka den civilrättsliga rättegången mellan SGF och Sweetspot – till Sweetspots fördel – eftersom tvisten vilar på samma princip: förarbetena till Bosmandomen.«

KRÖNIKA »Amerikanska Troon är inte bara störst i världen på att driva golfklubbar. De anses också vara bäst. Det gör deras framtidsanalyser värda att titta närmare på, även för oss i Sverige. För när det gäller konsumenttrender har USA en förmåga att sätta den framtida tonen även för oss. Den rapport vi berättade om i går väcker viktiga frågor om vart svensk golf är på väg.«

KRÖNIKA »Så är beslutet taget, i sann demokratisk anda. Min slutsats är att beslutet på både tre och tio års sikt kommer minska klubbarnas intäkter. Samtidigt tror jag marknaden kommer hitta vägar runt beslutet. I slutändan blir det mycket skrik för lite ull som bonden sa när han rakade grisen.«

KRÖNIKA »Om vi börjar med det idrottsliga är det svårt att klaga. Sverige har ett av världens mest framgångsrika golfförbund, med Ludvig Åberg som det mest lysande exemplet. ... Men när vi går från elit till bredd blir bilden mer oklar. Under rubriken klubbverksamhet berättar man utförligt om vad som görs, men nästan inget om vilka resultat det ger. Förbundet är samtidigt stolta över ett nytt medlemsrekord, men tonen gentemot de så kallade greenfeeklubbarna – som till stor del skapat tillväxten! – är något föraktfull.«

KRÖNIKA Snart är det förbundsmöte. Då kommer mötet med god majoritet att bifalla samtliga förslag från förbundsstyrelsen. Inklusive det om begränsning av antal golf-id per anläggning. Lösningen är fullt jämförbart med att leta efter sin nyckel under en gatlykta för att det är ljust där i stället för i mörkret där man tappade bort den.

KRÖNIKA | DAN PERSSON »Verksamhetsrevisorernas rapport är föredömligt kort och kommer fram till en tydlig slutsats: verksamheten är mycket välskött. Jag delar den bedömningen, även om jag inte alltid är enig om alla prioriteringar. Det förbundet får i uppdrag att göra genomförs med hög kvalitet. Men rapporten innehåller också kritik på en punkt: bristen på demokratiskt engagemang i Golfsverige.«

KRÖNIKA: »Om svensk golf vill skapa värde av Svenska Golfförbundets överlikviditet på 47 miljoner kronor har jag ett förslag: Sätt målet att vi år 2035, alltså om tio år, ska ha en miljon golfare i Sverige. Det innebär i runda slängar en ökning med cirka 300 000 spelare. Målet är realistiskt.«