Den sista putten är hålad. Den slogs av Felix Mory, den unge fransmannen, på hans 74:e hål i tävlingen, och putten betydde birdie och seger i Dormy Open, på andra särspelshålet mot Björn Hellgren.
Putten satte punkt för The Swedish Swing, som de två Challenge Tour-veckorna i Sverige har kallats. Det började med Range Servant Challenge by Hinton Golf och fortsatte med Dormy Open på Österåker.
Banan utanför Åkersberga, några mil norr om Stockholm, har varit i händelsernas centrum och ett samtalsämne de senaste åren, ända sedan Henrik Stenson och Christian Lundin inledde arbetet med att tillsammans lägga ut en helt ny bana över gamla Österled.
Det har varit intensiva år och inte minst har det varit sex intensiva veckor sedan Svenska Golfförbundet i påskas frågade klubben om den kunde tänka sig att låta dess nya bana, Öster by Stenson, stå värd för en Challengetourtävling.
För det är faktiskt bara sex veckor sedan frågan kom.
Nu, när spelarna har checkat ut och banan återigen intagits av medlemmar, pratar vi med Andreas Ljunggren, klubbchef och VD på Österåker.
Han summerar och analyserar dagarna som gått och berättar en del om planerna för framtiden…
Andreas menar att fanns det ett högre syfte att tacka ja, utöver de rent egennyttiga som gagnar klubben:
– Vi har ju inte haft en Challenge Tour-tävling i Sverige på några år nu. När jag själv spelade fanns det fem Challenge Tour-tävlingar på SGT varje år. Det gjorde ju att det var lättare att ta sig ut på touren. Så det fanns en tanke på att vi ville vara med och lyfta svensk tävlingsgolf. Sedan är det även en boost för klubben att arrangera en sådan här tävling. Vi fick ju en otrolig feedback från spelarna, tourorganisation och inte minst vår medlemmar och gäster under de här dagarna.
Ni hade bara sex veckors förberedelser innan det var dags?
– Ja, att sätta upp en tävling på så kort tid är ju lite speciellt. Men vi hade Challenge Touren i ryggen och golfförbundet och Dormy som klev in på ett mycket bra sätt. Men framförallt har vi en fantastisk organisation med ett stort engagemang som tillsammans med 130 funktionärer gjorde detta möjligt. Här vill jag verkligen lyfta fram vår verksamhetsansvarige Anna Fahlen som gjort ett fantastiskt jobba med att strukturera, koordinera och peppa alla inblandade.
Varför kom frågan så sent?
– I och med rådande situation. Challenge Tour har ju ett ansvar att hålla ett antal tävlingar gentemot spelare, partners, TV och sponsorer. Och golfförbundet har också fått ett intresse för att kliva in och stötta med tanke på situationen…
Situationen? Du menar att det är lite glest mellan framgångarna på herrtouren?
– Ja, det där går ju visserligen i vågor och det här är kanske inte det bästa året vi haft, men att inte ha någon Challenge Tour i Sverige känns tråkigt. Att dagens spelare inte får möjligheten till denna språngbräda begränsar såklart dem att utvecklas och ta steget ut.
Vad kände du när frågan ställdes?
– Vi tyckte det var spännande. Vi har haft match-SM tre år på raken och har arrangerat stora tävlingar tidigare. Vi hade redan pratat om hur vi skulle kunna kliva upp för att kunna åta oss en Challenge Tour-tävling. Den dialogen hade vi haft med förbundet. Vi hade till och med ett möte inplanerat om vad som krävs för att vi skulle kunna vara arrangör. Sedan dök den här chansen upp. Eftersom det var snabba puckar att bestämma sig gjorde vi en snabb utvärdering internt. Vi gick igenom bokningsläge för aktiviteter, medlemmar och gäster för att få en bra bild med tanke på den beläggningen vi hade förra året. Men vi kände också att vi ville kliva in här och ta möjligheter och ta ansvar på fler sätt. Vi driver ett golfgymnasium har en junior och elitsatsning där såklart förebilder är viktigt.
– Det är otroligt viktigt, rent av, att våra juniorer får komma nära och känna atmosfären där en del till och med fick möjligheten att spela med framtidens stjärnor eftersom vi fick några wild cards. Det är fantastiskt.
Övriga medlemmar, då? Hur såg de på den hastigt inplockade tävlingen?
– Vi ser att det här bygger klubbkänsla. Vill man bygga klubbkänsla är den här typen av evenemang något av det bästa man kan göra – om man gör det hela vägen och gör det bra. Det gäller att man har ordning och reda så att man inte skapar irritation, att man är tydlig och ligger steget före. Vi var 180 personer som jobbade, både anställda och ideella. Då blir det bra, man sprider en bra känsla.
– Det är klart att det fanns några som kanske skrek lite högt i början och menade att vi inte tänkte främst på medlemmarna vilket oftast bygger på förhastade slutsatser. Vi informerade kontinuerligt vad tävlingen innebar för dig som medlem och strukturerade upp, så att våra medlemmar fick spela även på grannklubben Åkersberga Golfklubb. De hade också Västerled och korthålsbanan att spela på, de kunde vara på baksidan av rangen och träna. Så vi löste logistiken på ett bra sätt. Sedan var det ju en utmaning på grund av corona. Vi fick stänga ned klubbhuset endast för spelare och hålla dem i en ”inre bubbla” Och eftersom det var fullt spel på Västerled så var det en utmaning. Men vi har ju vårt Lake House, som är nytt från i fjol. Här ordnade vi så att man kunde sitta där njuta av en bit mat och titta på golf. Det är ju väldigt nära och perfekt läge vid vattnet på hål 9 och 18. Förutom Lakehouse så satte vi upp ett 200 kvadratmeter stort restaurangtält ovanför 18:e green. Även här kunde våra lunchgäster och medlemmar ta en bit mat och titta på golf. Det blev en jättesuccé.
Du menar att tävlingen haft en positiv effekt för klubben. Hur har tävlingen påverkat skötseln av banan, då?
– Vi hade en hel del saker att kvar att genomföra i vår långsiktiga plan att förädla och förbättra Öster by Stenson. Blommor, träd, planteringar, asfaltering, mm och nu blev detta ett ”target” en målsättning för att bli klar med till tävlingen. Vi skapade ”workdays” där vi involverade medlemmar som hjälpte till med olika arbetsmoment för att få alla olika delar klara till tävlingen. Vi genomförde dessa workdays två, tre dagar i veckan där medlemmarna hjälpte till med stor entusiasm. Så att ha tävlingen betydde att vi fick mycket uträttat som annars hade tagit längre tid.
Påverkade den kalla våren kvaliteten och set-upen?
– När vi fick frågan vid påsk kom en liten värmebölja som varade någon vecka, och under den veckan kom Öster ut väldigt fint. Så vi har känt oss trygga i förvissningen om att vi skulle leverera en bra produkt i form av fairways, tees och greener. Det som växer runt om kring däremot… man kan säga att banan blev lite snällare än vi hade tänkt vad gäller ruffarna. Vi hade dock tur med vädret då värmen kom sista veckan så att vi fick upp ruffarna en aning till tävlingsstart. Som sagt var vi väldigt trygga med banan och där vi har ett starkt team som sköter den och där Erik, vår greenkeeper, som tidigare jobbat på Arlandastad har bra erfarenhet av att preppa banor för stora tävlingar.
Ni var aldrig oroliga för banans kvalitet? Vi hade ju en ganska kall vår?
– Nej, Erik var aldrig orolig och då är inte vi oroliga. Det var just bara ruffarna, att vi inte fick igång dem. Sedan var det grejer för ögat – löv på träden och buskar. Men det kom precis innan start och det gjorde stor skillnad. Mats Lanner var här i slutet på april och sa att vi kunde haft tävlingen redan då…
Fanns det några krav från CT?
– När vi hade möte med CT så pratade vi i en timme om banan men i fem timmar om hur vi skulle hantera corona och säkerheten. Det handlade ju om att hålla spelare och organisation i en bubbla separerat från de ideella och medlemmar och gäster som spelade golf på väster eller besökte anläggningen.
Banans setup är ju annars ofta föremål för diskussion med hänsyn till skick, väder och vind?
– Jo, men inte mycket diskusioner. Du ser väldigt tydligt hur den här banan ska sättas upp. Det man kan diskutera är saker som om man ska flytta fram tee på några hål beroende på vind och var flaggan placeras för att locka fram mer ”risk & reward” tänk bland spelarna. Var man skall sätta flaggorna är väldigt tydligt där det finns flera spännande och utmanande flaggplaceringar på varje green.
Hur stod banan emot spelarna, tycker du?
– Den stod emot bra. Men det var lägre scorer än jag trodde framförallt första två dagarna. Frånvaron av en riktig ruff gör mycket. Är den tjockare kanske de hade hållit igen och valt ett annat spelsätt från tee. Det går att skjuta lågt om man har självförtroende, är i zonen och vågar utmana. Men du lika gärna gå fyra över om du tvekar och inte riktigt har koll på grejerna. Manassero hade 12 slags skillnad mellan första och andra rundan. Det finns några trixiga hål. Greenerna är små. Du måste komma in rätt, annars kan det kosta. Och det är inte självklara up-and-downs trots att det inte är så ondulerat. Samtidigt: Om du inte utmanar, om du inte sträcker ut utan väljer att spela defensivt, då har du genast tuffare slag in på små greener. Är man lite ”girig” så kan det kosta. Vi såg detta tydligt på hål 17, av de som valde att gå för det så var det många som hamnade i skogen. De som spelade kort hade marigare inspel. 17 var ett av de hål som hade högst score.
Ni fick ett nytt banrekord?
– Vi fick ett nytt banrekord av italienaren Matteo Manassero. Det är också kul. Det skapar lite känsla om man vårdar det rätt med ett foto och ett inramat scorekort. Hans story är ju spännande också. För tio år sedan slog han igenom som 17-åring med en seger på ET yngsta vinnare någonsin. Nu ser man honom här ute… det är så det är. Marcel Siem var också här. Han kämpar på.
Vilka fördelar ger det klubben att arrangera en CT-tävling?
– Flera fördelar. Vi stärker vårt varumärke, vi får testa vår organisation, det är en glädje för killarna på banan, vi har ett golfgymnasium och elitverksamheten och inte minst skapar klubbkänsla och stolthet bland våra medlemmar. Det är många saker som är viktiga och bra. Och mest kanske jag ändå vill lyfta fram klubbkänslan. Att så många personer samlas och är med under hela resan skapar stolthet hos klubben.
Medlemmarna som var kritiska – hur hanterar ni dem?
– Oftast är det nog så att några skriker direkt men när de inser att vi inte ska stänga av banan en månad i förväg och att det finns en bana till att spela på så lutar de sig tillbaka. Det är säkert någon som fortfarande inte gillar det men många lutar sig tillbaka och är riktigt stolta över att vara en del i vår klubb och vad vi gör. De flesta delar de var oroade över fick de bra svar på. Gör man det rätt så får man med sig medlemmar och man får ett mål att jobba mot. Det skapar en kraft. Att involvera medlemmarna i olika aktiviteter är viktigt för klubbkänslan och vår utveckling.
Hur känner du att reaktionerna var på banan?
– Ofta är spelare kritiska, men de lyfte både banan och arrangemanget, allt från rangen till greener och träningsområden. Vi försökte ge bra service och det där lilla extra som de inte räknade med.
Siktar ni på en högre nivå nu?
– Med rätt förutsättningar är det en spännande tanke. Vi tycket detta var en bra måttstock vad vi står som bana och organisation. Vi vet att CT med Mats Lanner i spetsen var nöjda med arrangemanget, bana och organisationen. Sedan är det ju mycket runt omkring som man ska ha respekt för och lösa. Alltifrån parkeringar till publik mm. Förhoppningsvis har vi mer än fyra veckor på oss i så fall. Men oavsett nivå så är ett tävlingsarrangemang något man ska jobba med om man vill åt att skapa klubbkänsla. Det är en del av golfen också, tävling.
Och vad händer framöver?
– Vi känner att vi har bäddat bra för framtida arrangemang. Vi har nu en ny Masterplan och routing för Västerled som vi är nöjda med och som ska presenteras för medlemmarna den närmsta månaden. Utan att säga för mycket… det skulle det såklart vara spännande att avsluta de här stora banprojekten med en större och spännande tävling.
Är ni tillfrågade om att arrangera Scandinavian Mixed i framtiden?
– Vi har haft dialog tidigare men har inte hittat rätt förutsättningar och då handlar det inte om upplägget med herr och dam, som ju är väldigt intressant. Med rätt tid och förutsättningar är det inte omöjligt, men det finns kanske alternativ.
Det finns ett alternativ?
– Det finns flera… jo, det är klart det finns.
