KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
SGF har presenterat ny statistik, vilket Golfbranschen rapporterat om här.
Om maxtaket skriver förbundet:
”Maxtaket har med andra ord fått den effekt som eftersöktes, nämligen att golfen har tillväxt över hela landet och inte enbart i en handfull klubbar.”
Den slutsatsen bygger på att två klubbar i Stockholm tappat omkring 8 000 medlemmar, som fördelats ut på 96 klubbar som ökat med 100 kunder vardera.
Vad statistiken däremot inte visar är hur många av dessa nya medlemmar som fortfarande bor i Stockholmsområdet men valt ett billigare greenfeemedlemskap i en landsortsklubb. Den visar inte heller hur stor del av dessa medlemmar som faktiskt genererar intäkter utöver medlemsavgiften.
Ur ett marknadsekonomiskt perspektiv har det sällan varit en framgångsmodell att bestraffa de duktiga och belöna de mindre framgångsrika – att begränsa de mest framgångsrika aktörerna för att skapa en jämnare fördelning.
SGF:s slutsats bygger därför på ett politiskt eller ideologiskt synsätt snarare än ett företagsekonomiskt, där fokus ligger på geografisk fördelning snarare än ekonomisk utveckling.Den ideologiska tanken är att klubbar inte ska konkurrera, det vill säga inte utvecklas och där målet är att alla ska vara lika dåliga.
Vi vet inte heller hur klubbarnas omsättning påverkas av att en stor del av medlemsökningen består av ungdomar. De betalar ofta reducerade avgifter samtidigt som de spelar mycket, vilket innebär högre driftkostnader utan motsvarande intäktsökning.
Det är synd att SGF inte kompletterar sin i övrigt utmärkta statistiska rapport med ekonomiska nyckeltal. Utan uppgifter om klubbarnas omsättning är det svårt att mäta golfens verkliga utveckling. Antalet golfare är intressant, men säger inte om verksamheten blivit ekonomiskt starkare.
En långsiktigt framgångsrik golfnäring bör rimligen växa snabbare än ekonomin i övrigt. Först när klubbarnas omsättning ökar snabbare än BNP kan man tala om verklig ekonomisk tillväxt.
Att greenfeespelet minskat under årets första sex månader är sannolikt en följd av den kalla våren och inget som i sig behöver oroa.
Om antalet greenfeerundor minskar över ett helt år är det fortfarande inte den viktigaste siffran. Det avgörande är greenfeeintäkterna. Om ett högt medlemstryck gör att klubbarna kan ta bättre betalt och därmed öka sina intäkter, är det en positiv utveckling även om antalet rundor minskar.
Däremot vore det bekymmersamt om den genomsnittliga greenfeeintäkten inte ökar. Andelen golfare med billiga greenfeemedlemskap växer samtidigt som yngre generationer efterfrågar andra betalningsmodeller än det traditionella helårsmedlemskapet.
De signaler vi ser från klubbar med boende är positiva. Beläggningen ökar. Klubbar som investerat i digitala träningsanläggningar rapporterar också högre intäkter. Vilket är glädjande.
Samtidigt innebär fler spelade rundor på hemmaklubben, där differentierad prissättning ofta saknas, ökade kostnader utan motsvarande intäktsökning. Det är ingen långsiktigt hållbar utveckling.
När förbundets hållbarhetsarbete främst fokuserar på miljö och klimat, men i mindre utsträckning på ekonomisk och social hållbarhet, finns en risk att klubbarnas kostnader ökar utan att deras ekonomi stärks.
Golfhandeln utvecklas däremot positivt, vilket också är glädjande. Att en allt större del av handeln sker utanför golfklubbarna märker jag själv. Bollar, skor och kläder köper jag sedan länge på nätet, medan klubbor fortfarande köps hos pron.
Trots att SGF:s statistik håller hög kvalitet saknas alltså den ekonomiska dimensionen. Därmed får varken klubbarna eller förbundet ett fullständigt underlag för att analysera utvecklingen.
Det är inte antalet spelade rundor som skapar lönsamhet. Det är intäkten per runda som betalar löner, gödsel, energi och investeringar. Golfen bör mäta på samma sätt som elitfotbollen och elithockeyn gör – mäta pengar som framgång.
Därför borde följande nyckeltal ingå i den nationella statistiken:
• Total omsättning.
• Totala medlemsintäkter.
• Totala greenfeeintäkter.
• Totala övriga intäkter.
Det är egentligen inte svårare än så.
Ett viktigt mål bör dessutom vara att klubbarnas avgifter till förbundet minskar som andel av deras totala omsättning. Då skapar förbundet ett tydligt ekonomiskt mervärde för sina medlemsklubbar. •
