Danmark har redan en inomhusliga i simulatorgolf och det väcker givetvis funderingar på om något liknande skulle kunna fungera även i Sverige.
Jag har svårt att se hur det skulle vara ekonomiskt möjligt.
Det danska initiativet togs inte av danska golfförbundet utan av investeraren Claus Møldrup, delägare i Yards Group, som driver Yards Urban Golf i Valby. Totalt deltog 19 lag från 14 elitklubbar och finalen i Roskilde den 21 februari samlade omkring 130 spelare, ledare och åskådare.

Formatet speglade den danska utomhusligan med foursome och singelspel – ett medvetet grepp för att ge simulatorgolfen tävlingsmässig legitimitet.
Breddverksamhet
Låt oss börja i rätt ände. Det vi talar om är trots allt breddverksamhet, seriespel på klubbnivå. Det är i praktiken ideell verksamhet – inte en kommersiell produkt. Någon realistisk grund för en proffsliga för spelare som inte når DP World Tour eller PGA Tour finns inte.
Till skillnad från utomhusserier äger klubbarna sällan sina inomhusanläggningar. Tider måste hyras av kommersiella aktörer till marknadspris.
Anta att en klubb ställer upp med lag i H22, H35, H50, H60 och H70 samt motsvarande damklasser – totalt tio lag. Om varje lag spelar tre–fyra matcher à fyra timmar innebär det upp till 16 timmar per lag. Det ger omkring 160 timmar per klubb.
Med ett timpris på 300–500 kronor innebär det en kostnad på 48 000 till 80 000 kronor per klubb, innan ett eventuellt slutspel ens är inräknat.
Intresset minskar
Det är pengar som måste tas någonstans ifrån. Antingen betalar klubben – vilket tränger undan annan verksamhet – eller så får spelarna själva stå för notan. I det senare fallet minskar sannolikt intresset snabbt.
Publikintäkter är orealistiska. Det kommer inte att stå några hundratals åskådare runt simulatorn. Några streamingintäkter i stil med ungdomsfotbollens abonnemang från engagerade släktingar lär inte heller uppstå.
Visst vore det nya intäkter för ägare av simulatorhallar. Det är den tydligaste vinnaren i kalkylen.
De dominerande aktörerna, som Trackman och Toptracer, arbetar redan med tävlingsmoment som kunder kan delta i mot en mindre avgift – närmast hål, veckotävlingar och liknande. Det är låg tröskel och finansieras direkt av deltagarna.
Min fru och jag spelar själva ett tiotal simulatormatcher varje vinter. Ett tvåtimmarspass kostar 600 kronor. Vi kallar det match för att det är roligare än att bara träna, men syftet är att hålla igång svingen inför säsongen. Min entusiasm grundas, ärligt talat, också i att jag slipper gymmet den dagen.
Komplement
Men simulatorgolf ger oss ingen promenad, ingen frisk luft och inget fågelkvitter. Puttningen är fortfarande en kompromiss, även om tekniken förbättras. För oss är det ett komplement – inte en ersättning för golf på bana.
För yngre spelare kan det vara annorlunda. Där kan ”off course” i vissa fall bli ett alternativ till traditionell golf. Men den gruppen är mer sällan engagerad i klubbarnas seriespel.
Seriespel utomhus spelas ofta på tider med låg beläggning. Den ekonomiska alternativkostnaden är begränsad. I en simulatorhall är varje timme en direkt kostnad. Jag tror därför att en eventuellt förbundsdriven inomhusliga faller på ekonomin. Det är möjligt att man försöker. Men risken för en dyr flopp är överhängande.
Vill förbundet stärka golfens utveckling vore kanske sänkta avgifter mer träffsäkert än nya projekt med osäker finansiering.

