Efter tre decennier på Arlandastad Golf går Urban Hornberg snart i pension. Han var med när företagsgolfen blomstrade och när marknaden mattades av i spåren av finanskris, en sprucken it-bubbla och mutskräck.
Frågan är om någon arrangerat fler företagsgolfer än han?
När Urban Hornberg började på Arlandastad 1996 hade han ingen bakgrund i golfen.
– Jag kom ju inte från golfbranschen, men jag kom snabbt in i det hela. Klubbchefen Per Karlsson blev min mentor, säger han.
Arlandastads bana, ritad av Sune Linde, var då en relativt vanlig klubb med en relativt vardaglig bana. Men utvecklingen gick snabbt när banans ägare satsade på företagsgolf – och på nattgolf med elbelysta hål.
– Jag kom till en bra anläggning men vi har ju byggt om alla 18 hålen efter det. Så det har ju varit en otrolig utveckling på anläggningen sedan jag kom. Det var då vi blev en mer utpräglad företagsanläggning, det var ju därför jag anställdes, säger Urban.
”Alla skulle köra företagsgolf”
Under slutet av 1990-talet var företagsgolfen glödhet. Förmodligen har Urban svenskt rekord i företagsgolf – gissningsvis finns ingen som har arrangerat fler företagsdagar än han.
– Alla skulle köra företagsgolf! Vi hade uppemot 175 arrangemang per år. Byggbranschen, it, finansbolag, banker, försäkringsbolag – alla ville bjuda in sina kunder. Det blev en mötesplats för hela näringslivet, säger han.
Urban och kollegan Joel Löthman arrangerade tävlingarna från morgon till kväll.
– Vi älskade det. Det var skitroligt.
Vad var det som gjorde att just Arlandastad var så framgångsrika på det här området?
– Vi fick ju tillgängligheten från våra ägare från Leif Wåhlin. Det gjorde att vi hade plats för att ha företagskoll. Vi var ju ingen traditionell medlemsklubb där medlemmarna krävde att få komma ut på banan. Det var ju tänkt att det skulle vara så från början, men det gick inte så bra för klubben där i början på 1990-talet. Då tänkte Leif om och bestämde sig för att jobba med företag i stället. Så vi vände på hela konceptet. Och alla visste ju var vi låg någonstans ute vid Arlanda. De såg oss från E4. Vi låg ju väldigt bra till på det sättet.
Framgången byggde, menar han, på något så enkelt som riktigt god service.
– Vi delade inte bara ut ett scorekort i receptionen och lät folk köra. Vi byggde hela dagen som en helhetsupplevelse, nästan som i USA. Vi såg oss som en del av servicebranschen – och det lyckades vi med.Så det är en stor del av vår intäkt naturligtvis. Under mastersåren så låg intäkterna för företagsgolf på 10 miljoner, tror jag.
Masters, it-boom och golfgalna företag
Höjdpunkten kom när Scandinavian Masters arrangerades på Arlandastad 2007 och 2008. Men redan tidigare hade banan testats för proffsspel.
– Vi fick kvittot på att banan skulle hålla, säger Urban.
Han minns också åren kring millennieskiftet – när it-bubblan blåste upp.
– Det kastades stora pengar fram och tillbaka. Jag minns att Spray stod på Stureplan och delade ut Pro V1:or med Spraylogga. De ville till och med måla sin logotyp på vårt ladutak så att passagerarna i flygplanen till Arlanda skulle se den när de flög in och ut. Det var helt galet!
När luften gick ur
Företagsgolf var som allra hetast 1998 till 2001. Men efter 2001 förändrades allt.
– Man kan säga att det berodde på två olika händelser. Det ena var ju att man började oroa sig för det här med mutor och bestickning. Det var mycket snack på tv och i media blåstes det upp jättemycket i bland annat Uppdrag granskning. Det kom upp till ytan. Plötsligt blev det känsligt att representera och bjuda sina kunder på jakt, segling och golf. Och det tog udden av framför allt bank- och finanssektorn. Många företag förbjöd sina anställda att delta i företagsgolf.
– Vi påverkades också av att det small i USA 2001. Det kom en finanskris efter det där också och det gjorde att allt stoppade upp lite grand. Detta tillsammans gjorde att det planade ut kan man säga. Men vi klarade oss ändå jättebra. Vi hade ju ett koncept klart så det var många som körde vidare. Men vi tappade ju några av de större bokningarna kan man säga.
Arlandastad gick från 170 arrangemang till runt hundra – men konceptet stod sig.
– Vi klarade oss ändå. Vårt koncept höll, och det gör det fortfarande. I dag ligger vi runt 90–100 företagsdagar om året, säger Urban. Våra koncept håller även idag. Vi har ju profilerat oss som en företagsvänlig anläggning. Hit kan du komma, få superservice, betala lite mer kanske och sen har du väldigt nöjda kunder när du går härifrån. Och det här har varit väldigt kul att jobba med.
Vad är hemligheten bakom en lyckad företagsgolf?
– Flödet, säger Urban. Det får aldrig bli stopp. En runda ska ta 4 timmar och 20 minuter – inte fem. Och när sista bollen gått i mål ska resultatet vara klart inom två minuter. Då funkar det.
Gör ni banan extra lättspelad?
– Man gör den inte mer svårspelad i alla fall. Man jävlas inte med flaggplaceringar. Man gör det så att det blir spelvänligt. Folk gillar när det går undan, när det inte tar stopp. Det ska rulla på, det ska vara ett flöde hela dagen. Det är viktigt att allt är på plats. När du kommer in efter rundan ska maten vara klar. Resultaten ska vara klara. När sista man spelat klart ska det ta två minuter tills man har ett resultat som du kan presentera. Inom 5,5 timmar kan du lämna anläggningen efter prisutdelningen.
Men det är inte alltid allt gått som planerat.
– Jag har tvingats bryta två tävlingar på grund av åska. En gång låg ovädret bara kvar över oss hela dagen. Men annars har vi alltid fått till det.
Tre decennier på samma klubb
Att stanna i 30 år på samma anläggning är ovanligt i dagens golfvärld.
– Men jag har aldrig haft någon anledning att byta. Arlandastad har varit en fantastisk arbetsplats, med en ägare som haft ett kommersiellt tänk och en vd, Per Karlsson, som drivit på i 30 år. Jag har aldrig ens funderat på att göra något annat.
Arlandastad är väl störst på det här med företagsgolf?
– Vi är i alla fall stora på det. Jag tror att Bro Hof Slott är väldigt stora på det också. Och Österåker har ju varit duktiga på det. Det är många som har tagit efter oss. Men i dagens läge finns ju inte utrymme att göra de här evenemangen på alla klubbar. En medlemsklubb som till exempel Sollentuna kan inte ha det. De ska inte ha det, för de har ju fullt med medlemmar och de spelar ju väldigt mycket golf. Jag tror att en anpassning till renodlade anläggningar är framtiden.
Man måste ha åtminstone två banor om man ska kunna arrangera en företagsgolf.
– Ja, det är ju ett måste. Annars får du ju en massa klagomål från medlemmarna att de aldrig kommer ut på sin bana. Samtidigt har vi kunnat hålla nere årsavgifterna för medlemmarna tack vare att vi har en stor del av inkomsten från företag.
”Jag kanske dyker upp ibland”
Nu lämnar Urban över till nästa generation.
– Vi söker en yngre förmåga. Jag är 65 och det är dags att gå vidare, säger han.
Hur kommer det sig att du stannade kvar i 30 år då?
– Det är en fantastisk anläggning att jobba med. Vi har haft en jättebra ägare i Leif Wåhlin. Vi ägs av ett fastighetsbolag som har haft ett kommersiellt tänk. Per Karlsson har ju varit fantastisk som vd och mentor under alla de här åren. Han har jobbat i 30 år före mig. Det har varit ett bra driv och det har varit kul att jobba här. Jag har aldrig faktiskt funderat på att göra något annat på någon annan anläggning. För anläggningen håller ihop så fantastiskt bra.
Planerna för pensionen är enkla:
– Jag ska spela lite golf, åka skidor, resa och umgås med familjen. Men om någon nyckelkund vill ha mig kvar kanske jag hoppar in på timme. Man vet aldrig.
När han ser tillbaka på tre decennier på Arlandastad är det människorna han minns mest.
– Jag har fått jobba med – och träffa! – fantastiska människor, från företagsledare till kollegor. Och jag kan nog säga att jag har haft världens roligaste jobb. Och det var en fantastisk fin tid när John Cockin jobbade här. Jag och John jobbar ju tillsammans i tre år. Det är ett häftigt minne, ett personligt minne som jag har. •
