KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
I går kom ett besked jag förutspått i flera år: en förlikning mellan Sweetspot och Svenska Golfförbundet.
Av samma skäl som jag inte såg att maxtaket skulle gå att upprätthålla fick jag rätt igen. En god vän med insyn skickade ett mess med ”2–0”, vilket gladde mig.
Du kan läsa gårdagens artikel på Golfbranschen här och här är pressmeddelandet på förbundets hemsida.
Nästa naturliga steg blir en stillsam avveckling av GIT om 4–5 år. Inte för att systemet är dåligt, utan för att utvecklingen med AI och annat gör det omöjligt att ligga i framkant med ett IT-system som begränsats till 460 användare.
Att Microsoft kan lägga miljarder dollar på att förbättra Office365 varje år beror på att man har en miljard användare. Att lägga 30 miljoner per år på GIT-utveckling med 460 användare blir däremot ohållbart rent ekonomiskt.
Det här är ren matematik, inte förbundsideologi. Förbundet ska äga tävlingsreglerna, databasen över golfare och vara nationell operatör av hcp-system och slope. Rent praktiskt kan andra driva systemen. Att ha ett eget heltäckande system blir förr eller senare jämförbart med när Västra Götalandsregionen köpte in ett 25 år gammalt amerikanskt system från Oracle för all IT inom regionen. Millenium visade tydligt varför ett sammanhållet system inte fungerar – vare sig inom golfen eller på andra områden.
Att förbundet backade från maxtaket var väntat. Även här borde man agerat i den riktningen men – principerna fick bli viktigare än verkligheten.
Kommersiell verksamhet kan attrahera kapital genom att erbjuda framtida avkastning. När en ideell förening tar in kapital från medlemmar uppstår ingen möjlig framtida avkastning – det är grunden.
Självklart kan ideell verksamhet fortfarande attrahera kapital för exempelvis utveckling av golfbanan, där avkastningen är icke-finansiell: en bana som är roligare att spela på. På samma sätt kan Eket GoIF, som bedriver fotbollsverksamhet för barn och ungdomar, få bidrag på 200–1000 kronor från nästan varje hushåll i byn. Bland det första jag gjorde när vi flyttade in var att ge klubben och hembygdsföreningen ett bidrag. Som medelklass förväntas man agera så, och är man dessutom inflyttad stockholmare måste man visa att man engagerar sig lokalt.
Men de som utvecklar golfindustrin är inte förbund, distrikt eller ideella föreningar – även om de sistnämnda investerar varje år för att förbättra sina anläggningar.
Det är utrustningstillverkarnas R&D som ger oss klubbor som går längre och rakare (även om jag själv missat just de modellerna genom åren). Det är privat kapital som ger oss nya golfbanor, Toptracer, Trackman, Topgolf och Sweetspot på IT-området. Det är privat kapital som gett oss robotar för att klippa banorna. Det är privat kapital som skapat Crownwood i Ängelholm, gjort om Kristianstad Golf till vår finaste anläggning och lyft Barsebäck efter entreprenören Gösta Carlsson. Listan kan göras hur lång som helst.
Att det är så är inget problem – tvärtom är det bra för golfen om det kommer in mer pengar. Det står inte i konflikt med att vi har nästan 400 ideella golfklubbar och ett ideellt förbund, även om alla nu drivs av anställda som får lön för sitt arbete.
Men golfens utveckling skadas om det finns ideologiska låsningar hos människor i våra styrelser. Vi är i Sverige marinerade i en kultur där ideellt är fint och kommersiellt är fult, trots att merparten av ideell verksamhet utanför golfen är bidragsberoende.
Happy Golf ansågs fult eftersom de tjänade pengar på att vara bättre än ideella klubbar på att attrahera spelare som spelar väldigt lite, saknar vilja att engagera sig och bara vill kunna spela sina 1,8 rundor per år – eller inga alls, men ändå behålla möjligheten att spela senare.
Sweetspot ansågs fult eftersom de utvecklat bättre affärssystem än förbundet och konkurrerat med ett förbund som såg monopol som lika naturligt som feta tyska direktörer* som tjänar miljarder på våra nätavgifter.
Golfstar ansågs fult eftersom de är privatägda och bedriver golfen som en storskalig upplevelseindustri i stället för som en ideell förening.
Undantaget är de kommersiella spelarna vi kallar proffs. Vi älskar Maja, Linn, Ludde, Alex med flera och beundrar dem när de drar in tiotals miljoner varje år. Trots att de är kommersiella bolag med flera anställda berikar de sin ägare – spelaren själv. Och vi berikar dem genom att betala för att se dem spela och köpa produkter från deras sponsorer. Precis som det ska vara.
Det bästa för golfen vore om vi kunde göra oss av med vår ideologiska bias, som vi ärvt från den svenska kultur ett socialdemokratiskt parti byggt under 70 år. Det är ingen kritik mot S som parti – jag högaktar personer som Nils Karleby, Gunnar Sträng, Gustav Möller, Tage Erlander och K-O Feldt för att de skapade ett välfärdssamhälle genom att ge det kommersiella näringslivet möjligheter.
Men det som skaver hos mig efter tio år på förbundet och snart 30 år inom golfen är att denna syn ligger kvar och skadar utvecklingen.
Vi hade kunnat vara en miljon golfare som fick uppleva all den glädje, gemenskap och folkhälsa vi skapar idag – i stället för drygt hälften – om vi bara bejakat det kommersiella enligt de principer som Ulf Laurin införde på sin tid.
Vi hade kunnat omsätta flera miljarder till och bidra ännu mer till välfärden. På köpet hade vi haft fler Ludde, Maja, Linn och Alex om vi inte sett på det kommersiella som något katten släpat in.
Nu när konflikten med Sweetspot är löst är det bara att gratulera båda parter.
Den började som en David–Goliat-konflikt med lilla Sweetspot mot det stora starka förbundet och slutade som en konflikt där Sweetspot, med ägande i Topgolf och avtal med Range Servant med flera på global nivå, blivit Goliat. If you can’t fight them, join them gällde även här.
Den borde aldrig ha uppstått. Grunderna för dagens överenskommelse fanns redan för fem och tio år sedan. Jag blir glad att förbundet ”for the good of the game” nu äntligen insåg det.
Och jag kan inte låta bli att påminna om att det var just detta jag föreslog på ett möte med båda parter för fem år sedan. •
