Så många nya golfare måste Sverige få fram till 2040

KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Vi vet i dag mycket lite – på gränsen till ingenting – om hur golfen i Sverige ser ut om 14 år.

Det vi däremot vet är att en stor del av dagens spelare kommer att försvinna. Gruppen över 60 år utgör cirka 31 procent av golfarna, och mer än 85 procent av dem betalar i dag en årsavgift för fritt spel. Av naturliga skäl kommer en betydande del av denna grupp inte längre vara aktiva 2040.

Samtidigt finns det goda skäl att anta att yngre generationer beter sig annorlunda. Färre väljer traditionella årsavgifter. I stället ser vi en rörelse mot lägre fasta kostnader – ett golf-id kombinerat med greenfee per runda.

Det är också rimligt att anta att framtidens golfare i genomsnitt spelar färre rundor per år. Engagerade spelare kommer alltid att finnas, men snittet sjunker. Redan små årliga förändringar får stor effekt över tid.

Krävs fler

Sammantaget leder detta till en enkel slutsats: om intäkterna per golfare minskar, krävs fler golfare för att upprätthålla dagens totala omsättning.

Misslyckas vi med det kommer konsekvenserna att bli tydliga – pressade klubbekonomier, anläggningar som försvinner och minskade intäkter även för förbundet.

Frågan är hur många fler som behövs.

Om vi i dag i genomsnitt betalar omkring 8 000 kronor per år, och framtidens genomsnitt hamnar närmare 4 000 kronor, krävs i teorin en fördubbling av antalet golfare för att nå samma intäktsnivå.

Ett mer realistiskt antagande är att vi behöver öka med 30–40 procent, vilket motsvarar ytterligare 200 000 till 300 000 spelare. Det skulle innebära totalt omkring 800 000–900 000 golfare i Sverige.

Klubbarna kan påverka utvecklingen. Differentierade medlemskap, prissättning av greenfee och nya intäktskällor – som boende, träningsanläggningar och digitala lösningar – kan mildra effekterna.

Men det räcker inte hela vägen.

För många slutar

Golfen i Sverige har egentligen inget rekryteringsproblem. Varje år tillkommer 50 000–60 000 nya spelare. På 15 år motsvarar det upp till 900 000 individer. Problemet är i stället att för många slutar efter bara några år.

Orsakerna varierar: livssituation, ekonomi, speltempo eller helt enkelt att spelet inte upplevs som tillräckligt roligt.

Därför bör fokus i högre grad flyttas från rekrytering till retention – att få fler att stanna kvar. Att halvera avhoppen bland spelare under 75 år skulle få stor effekt.

Mot den bakgrunden finns det skäl att diskutera ett tydligare nationellt mål. Ett rimligt riktmärke kan vara att nå 900 000 golfare till 2040.

Här har förbundet en central roll. Skalfördelarna är betydande – gemensamma satsningar är avsevärt mer kostnadseffektiva än om varje klubb agerar på egen hand. Dessutom ligger det i linje med förbundets uppdrag att utveckla sporten.

En möjlighet

Ett sådant mål är också mätbart. Det gör det möjligt att följa upp arbetet och ställa krav på resultat.

Ekonomiskt är det dessutom en möjlighet snarare än en kostnad. Fler golfare innebär ökade intäkter – både för klubbarna och för förbundet.

Och om det dessutom visar sig att fler i yngre generationer väljer att betala för mer omfattande medlemskap, stärks ekonomin ytterligare.

Det scenariot är svårt att invända mot.