Förra veckan publicerade vi den första delen av en intervju med Svenska Golfförbundets generalsekreterare, Gunnar Håkansson. I den andra delen av intervjun berättar Gunnar Håkansson om den långdragna juridiska konflikten med Sweetspot, varför golfen hamnat i juridiska tvister två gånger på kort tid – och hur Svenska Golfförbundet ser på makt, marknad media och framtid i ett golf-Sverige som snabbt förändras.
Den juridiska konflikten med Sweetspot är ju den andra stora processen och en av de här tre sakerna du nämnde inledningsvis, i första delen av intervjun. Nu har den fått en lösning. Hur skulle du sammanfatta lösningen på konflikten?
– Sweetspot stämde oss. Vi hade ju länge legat och konkurrerat med varandra, kan man säga. Ett mindre antal klubbar jobbade med deras produkter och en majoritet med våra. Då inleddes den här juridiska processen som har varit långdragen. Men samtidigt, under tiden som processen har pågått, och den har ju pågått länge, har golfkartan i Sverige ritats om. Det har gått blixtsnabbt om man studerar vad som skett. Utvecklingen av det vi kallar ”off course”, tjänster utanför det gröna spelet på golfbanan, har fullständigt exploderat. Och det kommer att fortsätta. Vi funderade på hur vi skulle ta oss an det. Vilket stöd och vilken hjälp kunde vi ge? Hur ska en golfklubb förhålla sig till den här utvecklingen? Vi fick en otrolig mängd frågor från Golfsverige om hur de ska göra. Och det är klart att då sätter man sig ner och funderar. Vad skulle vi kunna göra? I vår dialog med Sweetspot – vi har ju alltid haft en dialog med dem så det är inget nytt – kom det i början av 2025 upp en diskussion om att göra någonting. Och det har ju lett fram till det här avtalet kan man säga. Det tog mer än ett halvår att komma fram till det. Men det ligger i linje med vart Golfsverige är på väg och den utveckling vi ser.
Hur skulle du sammanfatta er överenskommelse? Vilken var den viktigaste principen för er att få bekräftad?
– Viktigast är att Golfens IT-system även i framtiden är den portal för administration som gäller. Det är ett system som är en bärande del i medlemskapet eller associationen med golfförbundet. Men under den här portalen, det är ju det som är det häftiga, kommer nu Sweetspot in som en underleverantör till SGF. Och där har de ett uppdrag att utveckla en produkt som egentligen är en landningsplats för en massa digitala tjänster som kopplas in. För golfaren blir det jätteenkelt, man loggar in i min golf och där kommer man så småningom att ha tillgång till alla tjänster som den klubben väljer att använda.
Finns det några lärdomar att dra av den här processen? Den var ändå rätt långvarig. Den måste ju ha tagit en del resurser och energi?
– Det var inte vi som stämde Sweetspot, om man säger så. Det är klart att det där fick vi förhålla oss till och det har vi gjort. Jag tror med facit i hand är det aldrig bra att ha en konflikt på något sätt. Men jag tycker att resultatet vi nu kommer att landa i är otroligt bra. Det visar ändå på en lösningsbenägenhet hos både Sweetspot och oss. Att vi kunde se möjligheten i stället för att det ligger kvar som gammalt groll. Jag tycker det är svårt att se vad vi skulle kunna ha gjort annorlunda.
Men om vi tar två steg tillbaka och tittar på bilden vi har framför oss på väggen så frågar man sig så här. Varför har ni hamnat i juridiska processer två gånger de senaste åren? Är det något ni gör tokigt eller är det omgivningen och samhället som har förändrats? Vad beror det på? För så har det inte varit tidigare.
– Det där är en bra spaning. Golf är en sport som i Sverige utövas i gränsen mellan ideell och kommersiell verksamhet. En vanlig golfklubb bedriver i praktiken båda delarna. Den har medlemstjänster till medlemmar i klubben. Den har också olika tjänster för greenfeegäster och sponsorer. Det är inget nytt att vi på olika sätt ska försöka samordna två logiker – ideellt och kommersiellt. Att det här sker i båda processerna är ett uttryck för att marknaden ser nya möjligheter att tjäna pengar. Man upplever att det finns ett utrymme. Man har en kreativ idé. Det måste vi förhålla oss till.
– Vi bejakar mycket av det marknaden gör genom hur vi samverkar och vilka samarbetspartners vi har. Titta på Golfens IT-system och API-lösningarna. Det går att koppla på det mesta som en golfklubb idag skulle behöva. Men det är klart att ibland går företagsverksamheten och marknaden för långt. I alla fall utifrån vår kompass. Då hamnar vi i konflikt. Att det blir en konflikt är ett sunt tecken … Vi blir utmanade men vi kan också utmana den här branschen. Det är ganska illa om det inte funnits något engagemang eller intresse runt oss.
Men att frågorna blir så laddade. Hade ni kunnat jobba för att minska friktionen lite? Hitta en lösning snabbare och enklare?
– Det är två helt olika frågor. I den ena frågan är det vi som är stämda och vi som försvarar oss. Det är en juridisk process med två jurister på båda sidor. Jag håller med om att det tog väldigt lång tid. Men det där har jag lite svårt att kommentera i övrigt. Det är en process som har pågått.
– När det gäller maxtaket… Det är klart att man kan filosofera runt hur det hade kunnat se ut. Det har funnits brevlådeklubbar länge. Man har haft ett annat förhållningssätt än vad de har i modern tid. Då har det inte varit så störande. Det har snarare tillfört något. Jag tycker att vi i golfsverige har varit väldigt betjänta av den här öppenheten som inte många andra länder har. Det gör att vi har haft en tillväxt i Sverige. Det gör att vi har väldigt många golfare. Absolut en större andel golfare än vad de flesta länder har – och jag tror att det beror på att det har varit enkelt. Och det är fortfarande väldigt enkelt att bli medlem i en golfklubb. Även om maxtaket ligger där finns det i dag otroligt mycket erbjudanden på en väldigt billig nivå, i linje med vad brevlådeklubbarna tar. Men med det sagt, det ganska aggressiva nytänkandet som framför allt Happy Golfers har stått för – det har inte bara tillfört nytta. För vi har fått en överflyttning som varit oönskad. Vad skulle vi göra åt det? Säga åt dem att ni inte får göra så? Men det är klart att vi kanske kan resonera om det är det möjligt? Ska man rätta till det på andra sätt? Men vi kände att nej, det tycker vi inte.Viinte. Vi tycker att vi ska angripa det här på ett klokt sätt. Som inte består av pekpinnar utan som är resonerande och som fungerar i hela Sverige.
Ser du att det går någon skiljelinje mellan golfens ideella och kommersiella del? Går det att hejda den utvecklingen?
– Nej. Hur ska jag svara på det? För det första tror jag inte det. För det andra tycker jag att det är sunt. Det var i slutet på 80-talet som det blev möjligt för bolag att få ett samarbetsavtal med golfförbundet. Det förfinades ju i A1 och vi har i dag ett 50-tal A1-klubbar och runt 400 golfklubbar. De här verksamheterna lever ju i väldigt gott samarbete. Det är klart att vi har några ytterligheter med Golfstar som har en egen idé och som driver ett antal klubbar i kluster. Du har Happy Golfers som har en egen affärsidé. Det kan komma nya affärsidéer. Men jag tycker att vi har ett ganska schysst regelverk i botten som alla behöver förhålla sig till och som ska ha koppling till oss. Under de möjligheterna, eller under de skyldigheter som måste finnas, finns det jättemånga möjligheter att bilda och skapa saker. Jag tycker att vi har en stor öppenhet i Sverige. Mycket, mycket bättre än vad de flesta andra länder har.
Hur säker är du på att ni har gjort rätt konsekvensanalys av maxtaket? Låt säga att 30 000 eller 40 000 golfare skulle lämna golfen som en följd av att de inte får vara med i en billig brevlådeklubb. De struntar i golf. Fram till nu har de betalat sin årsavgift och de betalar några greenfee om året, köper ett dussin bollar, en handske… Om det försvinner, då försvinner också en del pengar från golfen. Kan det kosta mer än det smakar?
– Det här har aldrig handlat om golfförbundets finansiering. Om vi gör bra saker och golfklubbarna tycker att vi gör bra saker, då får vi också de avgifter vi behöver. Men när det gäller konsekvensanalysen, vi tittar ju väldigt noga på det där. Vi har ju ett grymt statististiskt underlag och kan bena i det här väldigt djupt. Det är klart att det fanns en del antaganden om vad som kan tänkas hända. Samtidigt ser vi att det börjar strömma in medlemmar från hela Sverige till Happy Golfers. När man ser en sådan förflyttning, då kanske man måste man börja undra vad det är? Någonstans ska de här människorna spela golf och de kommer inte att åka till Stockholm och spela sin golf. De bor rimligen kvar och spelade golf där de bor eller verkar. Det är i den där skenet vi tittar på vad golfsverige har för möjlighet att erbjuda saker. Det visar sig att det finns hur mycket som helst. Du kan googla och kolla på medlemsavgifter golfklubbar över hela landet och du kommer att hitta samma erbjudande på väldigt många ställen.
– Problemet har varit att de inte fått synlighet för vi har fått en aktör som tagit för mycket syre. När man då tar bort den möjligheten finns ju utbudet. Jag menar, det är svårt att förklara på något annat sätt än att vi har en tillväxtnivå som är helt otrolig. Den högsta siffran någonsin! Det sker när vi la på maxtaket. Jag vill säga att det här har varit otroligt vitaliserande och är helt säker på att man spelar golf kan man hitta det man söker i Sverige framöver. Den konsekvensanalys vi gjorde har fallit in mer än väl. Nu har vi ju ett rekordår snart bakom oss.
Varför är det så många som spelar golf i år? Vet ni varför? Det tror jag inte ni egentligen vet. Men borde ni inte veta det? Vilken är lockelsen och varför just unga män och inte unga kvinnor?
– När det gäller unga kvinnor trevar vi. Vi har verkligen problemet som vår högsta prioritet och försöker få en förståelse för det. Det är en jättesvår fråga. Jag tror det har att göra med samhällsutveckling – att tjejer och killar väljer olika saker och så vidare. Att killar i högre grad nu väljer golf beror på en massa saker som hänger ihop med varandra. Vi har grävt lite i det. Social tillhörighet är absolut en av orsakerna. Att golfklubbarna är en schysst miljö att vara på är en annan. Den digitala upplevelsen på rangen är viktig liksom att man får lugn i ett annars ganska stressigt liv. De här sakerna sammanfaller och när en grupp människor samlas blir det ytterligare fler som tillkommer. Det drar ännu fler till sig. Jag ser det inte som otroligt att det faktiskt ökar ytterligare nästa år. Men jag tror jag tror det i hög grad handlar om gemenskap – och gemenskapen vidgas så att ännu fler åker dit. Jag måste också nämna att sociala medier och dess möjligheter att publicera sig där påverkar. Det finns ett otroligt utbud om man letar där.
Är du rädd för en rekyl?
– Det måste man vara. Jag är rädd för att vi inte kan ta hand om alla de som nu visar intresse. Att de inte kan introduceras i verksamheten, att det blir kulturkrockar på klubbarna… Man hör en hel del om sådant. En sak som är otroligt glädjande är att många i de här nya generationerna, som vi kallar generation Z, i hög grad går in som fullvärdiga medlemmar och spelar mycket golf. Det är otroligt kul.
Ja, tittar man på statistiken ser man att det är många som kommer till, men det är också rätt många som lämnar faktiskt. Och det handlar ju om hur ska man göra för att ta bättre hand om de som kommer och visa intresse?
– All exit-statistik visar, om vi tittar tio år tillbaka, är det runt 50 000 som inte förnyar Det har varit ganska statiskt, och det kan man tycka vad man vill om. Det utgör 10 procent av medlemsstocken ungefär. Är det mycket eller lite? Jag ser det som en möjlighet. Vi borde kunna bli bättre på att behålla en del av dem och då finns det massor att göra i hur människor introduceras i sporten och hur de kommer in i ett sammanhang. Det där är en av de svåraste frågorna och vi har pratat om den i alla år. Jag tycker inte vi har haft en riktigt bra lösning på det.
– Den finns med i strategi 2031. Vi får se när vi utvecklar den verksamhetsgrenen hur vi ska förhålla oss. Ytterst handlar det om att en spelare trivs i den miljö där man spelar sin golf, och då är det ju upp till klubbutveckling och så vidare.
En sak som också har uppmärksammats under året, det är att skadegörelse och fulspel har brett ut sig. Det verkar som att det har blivit ett större problem för klubbarna. Har det här någonting att göra med de förändringarna ni genomförde 2020–2021 i Grönt kort-utbildningen?
– Ja, jag tror att vi ska vara självkritiska där. Under några år var det för lätt att komma in. Att vi har nu en grupp människor i Sverige som knappt har introducerats alls i spelet, det är ett bekymmer. Vi förändrade ju regelverket när vi var in på 2025 och vår bild är att förändringen är väldigt bra. Vi snackar ju med PGA, bland annat om det här, och de är lugna och nöjda över den här förändringen som skett. Men vi har problem med några årskullar och det är en utmaning för oss alla att jobba med det under åren som kommer. Det blir något särskilt att fokusera på. Exakt hur vi ska göra vet jag inte.
Hur skulle du beskriva relationen och dialogen med golfsverige från förbundet gentemot distrikt och klubbar?
– Jag skulle säga att det aldrig varit så bra som det är nu. Jag tycker vi har en kanonbra dialog med våra distrikt, vi träffas regelbundet. Klubbarna ligger ju självklart längre ifrån oss och dem träffar jag inte var dag. Men den stora rådgivningsreformen vi genomförde för tio år sedan har etablerat sig väldigt väl. Det gör att våra medarbetare dagligen träffar golfklubbar och det har underlättat jättemycket. Jag vill påstå att det finns alltid mer att göra. Det finns många man vill ha en dialog med men jag tycker vi har kommit en bra bit på vägen.
När det gäller SGF och media – var det rätt beslut tycker du så här några år efteråt att överge Svensk Golf? Och uppfyller Golfa! era förväntningar och mål?
– Jag tycker det var det var helt rätt att sälja Svensk Golf. Det är klart att det var en viktig kanal, men förhållandevis väldigt mycket pengar för ganska lite nytta, där det mesta hamnar i sopsorteringen. Det var en utmaning för Egmont att få runt det här, det vet vi. Men jag kan konstaterar att de etablerat nya Svensk Golf i ett annat omfång och lyckats få den att flyga. Ingen är gladare än jag för det var precis det man önskat. Det är en filosofi vi haft under väldigt lång tid att golfförbundet ska minsann inte göra allt här i världen. Det är jättebra om det finns en levande marknad runt om hos aktörer som bidrar. Vi brukar säga vi ska låta många blommor blomma. Det hjälper golfsverige.
– Om Golfa! har blivit vad vi hoppades på – det kan man se på lite olika sätt. Den är ganska okänd men den har ju en enorm öppningsgrad om man tittar på statistiken. Vi skickar via mejl och det är otroligt många mejl som kommer fram och det är en öppningsgrad som man häpnar inför. Om det innebär att folk tar till sig innehållet vet jag inte.
– Jag tycker satsningen är rätt och just uppdelningen att vi lämnar till marknaden att skriva om golf för golfspelarna medan vi försöker ha en kommunikation mot golfsverige för att förklara sådant som är viktigt, regler och handicap. Saker som kanske kan bli lite tråkigare. Men vi tycker vi tycker att det funkar och vi kommer fortsätta satsningen.
Men en hel del av innehållet är ju ändå konsumentinriktat?
– Jo, men det är en svår gränsdragning. Vi ska inte ge oss in i instruktion och resor utan det ska ju vara kärnfullt om golfspelet. Hur vi lyckas… jag har ingen riktig känsla för det. Men jag tänker att det är vägledande för hur vi ska jobba.
Vad ser du mest fram emot nästa år?
– Jag tycker det ska bli kul att se hur vi försvarar den här fantastiska säsongen. Elitmässigt har det varit en otrolig säsong med massor av segrar på de stora tourerna. Vi har ett gäng jätteduktiga killar och tjejer som spelar på högsta nivå. Vem vet vad som kommer hända 2026. Det känns spännande. Det finns en väldigt bra tillväxt underifrån på väg manliga sidan. Det är kul att se hur det går för alla nya som ska ut på Europatouren
– Tittar man på andra frågor ska det bli kul att sätta strategin och börja jobba med frågorna. Det ska bli kul att se konturerna runt det nya. Att vi kan ge oss på frågan om ännu bättre på hur den digitala golfen kommer komplettera den analoga gräsgolfen.
Är det någon är det någon fråga du är glad att jag inte ställde?
– Nej. Jag kan prata om allt vi gör. Det är mycket som är mycket som är positivt men vi har en massa utmaningar, absolut. Det finns vägvalsfrågor när man ibland behöver gå ut och vara tydlig. Jag vet ju att de här frågorna om maxtaket har diskuterats mycket och det finns olika åsikter och det kommer det att fortsätta göra. Men vi står trygga i det vi har gjort, hur vi har tänkt och vad vad vi som nu införts. •
