KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
De senaste fem åren har antalet unga män som börjar spela golf ökat med cirka 50 procent – och ökningen fortsätter. Det sker utan några gemensamma och koordinerade kampanjer från förbund, distrikt eller klubbar.
Det bara händer. Varför?
Ingen vet, och ingen i Sverige har brytt sig om att försöka ta reda på varför, vilket givetvis är lite märkligt. Det har spekulerats i att digitaliseringen attraherar unga män och att det är enkelt att ta grönt kort på webben. Men ingen vet.
Men nu finns en norsk undersökning som ger oss en tänkbar förklaring – även Norge har sett en liknande utveckling när det gäller yngre män, nämligen – och den indikerar att det handlar om något så enkelt och grundläggande som miljö.
En vacker, trygg och social miljö.
En fristad för unga
Undersökningen, genomförd av BTF Innsikt på uppdrag av Norges Golfförbund sommaren 2024, visar att unga ser golfen som en trygg och social mötesplats. Hela 85 procent håller med om att golf är en plats där man träffar andra, och 73 procent säger att de uppskattar de oskrivna reglerna på banan – alltså struktur, respekt och ordning.
Det är något som ofta saknas i andra ungdomsmiljöer i dag.
Att spela golf innebär dessutom att vara utomhus i vacker natur, ofta tillsammans med vänner eller familj, utan press, skrik eller hets. Det är inte konstigt att det lockar.
Golfklubben har blivit en sorts fristad. En plats där man både kan träna, spela och bara hänga i en miljö där det är lugnt, grönt och finns möjlighet att köpa en glass, en burgare och en läsk. Det är en plats där vuxna finns närvarande, men inte styr.
71 procent av de tillfrågade hade inte föräldrar som spelade golf. Det är alltså inte föräldrarna som påverkat.
Ett alternativ till stöket
Det innebär definitionsmässigt att tidigare miljöer för unga killar har blivit otrygga. Den kommunala idrottsplatsen – om det inte pågår organiserad träning med vuxna närvarande – är inte längre en plats där man självklart känner sig trygg och säker.
De senaste åren har det konstaterats att kriminella gäng ofta använder ungdomsidrott som en verktygslåda för rekrytering, kontroll över unga och för att »kapa« föreningar, något som föranlett RF att ta fram en strategi för att motverka problemet. Utvecklingen innebär stora risker för demokratin i idrottsrörelsen, ungdomars trygghet och trovärdigheten i föreningslivet.
I Sverige har det under de senaste åren flera gånger rapporterats att gängkriminella har börjat hänga vid fotbollsplaner och idrottsplatser där barn tränar. En förklaring är att kriminella flyttar till lugnare områden när polisen intensifierar sitt arbete med att stoppa narkotikaförsäljning på kända platser.
2023 slog AIK larm om att gängkriminella vistas på och runtom idrottsplatser såsom fotbollsplaner och det skulle ha pågått i flera under lång tid.
»Jag har fått in ganska många samtal just det här problemet under flera år«, sa då Fredrik Gårdare, tidigare kriminalkommissarie med fokus på gängkriminalitet.
Centrummiljöer har sällan varit idealiskt för ungdomar att vistas i, och är det ännu mindre i dag, trots ökad kameraövervakning.
Golfen erbjuder något annat. Den är inte bara kul – den är lugn, social, kontrollerad. Och det har de senaste åren visat sig att många unga, i synnerhet killar, värdesätter det högt.
Är det en slump? Utvecklingen väcker frågor. Som borde få tydliga svar.
Är det bra – eller bara bättre?
På den socialdemokratiska kongressen nyligen stod segregationen i centrum. Nya formuleringar som ”folkblandning”, stramare migrationspolitik och hårdare straff är ett svar på en samhällsutveckling där många upplever att integrationen misslyckats. Det talas nu om en integrationsskuld.
Kan det vara så att det är just denna samhällsutveckling – med ökad polarisering, social oro och känsla av utanförskap – som gör att unga svenskar söker sig till miljöer som de upplever som kulturellt homogena och trygga? Att golfbanan blivit en social skyddszon för medelklassens barn?
Det vore förstås sorgligt om det är så. Golfen ska vara en inkluderande plats. Men om tryggheten upplevs som något exklusivt – snarare än inkluderande – är det en varningsklocka. Golfen ska inte vara en fristad för att övriga samhället känns farligt.
Vi behöver veta mer
Här behöver svensk golf bli mer nyfiken på sin egen framgång. Den norska undersökningen är välgjord – men vi vet inte om exakt samma mönster gäller här.
Därför borde Svenska Golfförbundet snarast anlita forskare som kan undersöka detta i en svensk kontext.
I väntan på det kan vi ändå glädjas åt att fler juniorer börjar spela golf – och att golfklubben i dag kanske är en av de tryggaste idrottsmiljöerna i Sverige.
Men vi bör också fundera på vad det betyder. Och kanske uppmana killarna att ta med sig sina flickvänner också.
Vi får vara glada – men inte blinda. För bakom den positiva trenden kan det finnas underliggande missförhållanden. Och situationen är värd att förstå innan den växer sig ännu större. Den stora frågan är: Ska golfens tillväxt tolkas som ett bevis på dess attraktionskraft, eller som ett symptom på att andra ungdomsmiljöer blivit otrygga? •
