KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Nu tycks sista kapitlet vara skrivet i den långdragna historien om maxtaket. Konkurrensverkets utlåtande är svårt att tolka på annat sätt än att mycket talar för att Svenska Golfförbundet hade riskerat att fällas om man inte hade ändrat sig.
Om så är fallet innebär det i praktiken att beslutet från förbundsmötet stod på juridiskt tveksam grund. Då är det rimligt att lyfta blicken.
Varför tror annars kloka människor att lagar inte gäller för ideella föreningar – bara för att besluten är demokratiskt fattade? Och viktigare: hur undviker vi att förbund och föreningar hamnar där igen?
Lagar gäller – även föreningar
Det finns gott om exempel.
Idrotten har vid flera tillfällen prövats rättsligt. Arbetsdomstolen har slagit fast att arbetsrätten gäller lika fullt i en ideell förening som i ett börsbolag. EU-domstolens Bosman-dom för drygt 30 år sedan tydliggjorde att idrotten är en del av samhället – och därmed också underkastad dess lagar.
Principen är egentligen enkel:
Bedriver du verksamhet på en marknad, då gäller också marknadens regelverk.
Arbetsrätt. Arbetsmiljö. Skatter. Konkurrensregler.
Det spelar ingen roll om organisationsformen är ideell eller kommersiell.
I praktiken är det inte lika enkelt
Samtidigt finns en verklighet som är betydligt mer komplex. Rent juridiskt är det enkelt. Om verksamheten kan upplevas på en marknad skall samma lagar gälla för ideella föreningar som för kommersiella bolag. Arbetsrätt, arbetsmiljö, miljölagstiftning, skatter med flera områden skall alltid gälla lika, oavsett om det är en ideell förening eller ett bolag.
Rent ideologiskt är det svårare. Hur ska styrelsen i en liten förening veta exakt vad som gäller när intäkterna sviktar och man tvingas säga upp Karin, som är deltidsanställd på 25 procent? Vad gäller när ideella krafter utför arbete som i andra sammanhang är avlönat? Hur skall vi veta vilka medel som är förbjudna att använda på fotbollsplanen.
Vad gäller om Kalle klipper gräs ideellt och välter med gräsklipparen och dör?
Är det skattebrott om vi säljer upphittade golfbollar och bokför dem som chokladbollar som har lägre moms? Jo, exemplet är hämtat ur verkligheten. Det hände för 20 år sedan på liten golfklubb.
Så vad händer när något går fel?
Gränsdragningarna är inte alltid självklara. Det gäller även skattefrågor – där historien visat att kreativiteten ibland varit större än regelkunskapen.
Från gråzon till professionaliserin
Jag är gammal nog att minnas en tid då delar av idrotten rörde sig i gråzoner.
Kontanter från biljettintäkter kunde användas till ersättningar vid sidan av systemen. Det var ersättning till spelare och mutor till kommunala vaktmästare som skötte isen i hallen. Det sågs inte alltid som ett problem – syftet var ju idrott, inte personlig vinning. Dåvarande finansminister Ringholm utbetalade som kassör i klubben felaktiga reseersättningar till ledare i Enskede för att slippa skatt. Han var inte ensam.
Idag är elitidrottens affärer vita och genererar tiotals miljarder i skatteintäkter till samhället. Men rent ideologiskt upplevde man att då syftet var idrott och inte att berika någon kunde man ha en mer flexibel syn på lagar och förordningar.
Den tiden är i stort sett förbi.
Dagens elitidrott är i huvudsak transparent, reglerad och en betydande skattebetalare. Det är i grunden en sund utveckling. Men professionaliseringen har ett pris.
Regelbördan – även för ideella
När företag runt om i EU klagar över regelbörda och administration, finns det skäl att även föreningsidrotten höjer rösten.
De ideella ledare som lägger hundratals timmar varje år gör det inte för att fylla i blanketter. De gör det för att utveckla verksamheten – och i vissa fall för att bidra till att skapa nästa stora spelare – nästa Ludde.
En golfklubb som till övervägande del verkar på en kommersiell upplevelsemarknad behöver i dag andra kompetenser än för 30 år sedan. Men tappar man engagemanget för junior- och elitverksamheten, då tappar man också något av sin själ.
Två gränser att respektera
Idrotten har en unik tillgång: det emotionella engagemanget.
Det är det som gör att människor fortsätter stötta sina klubbar – oavsett omsättning, lönenivåer eller resultat. Men just därför blir ansvaret större.
Idrotten har en stor USP framför privata bolag och det är det emotionella engagemanget. Jag bor 150 mil ifrån Luleå Hockey men kommer betala min årsavgift, köpa deras merch och stödja dem med pengar så länge jag lever. Att klubben omsätter 150 miljoner, betalar miljonlöner till spelare och chefer förändrar inte att det är klubben i mitt hjärta livslångt. Men lagen måste de följa.
För varje förbund och förening bör det finnas två tydliga gränser:
- En legal gräns – där besluten måste hålla god marginal till gällande lag
- En moralisk gräns – där marginalen bör vara ännu större
Att fatta beslut som är sportsligt motiverade räcker inte. De måste också vara juridiskt hållbara och etiskt försvarbara. Varje beslut som kan ses som det bästa ut ett idrottsligt perspektiv måste klara båda strecken med god marginal.
En förhoppning
Min förhoppning är enkel:
Att Svenska Golfförbundet – och idrotten i stort – inte ska behöva hamna i den här typen av rättsliga situationer en gång till.
För när det sker har man redan varit för nära gränsen.
Igen.
