Proposition 1 till kommande förbundsmöte är i praktiken ett erkännande av att det tidigare förslaget om maxtak för golf-ID inte håller juridiskt. För den som följt frågan är utfallet inte helt överraskande.
Förbundet framstår nu som golfens motsvarighet till Tottenham FC: De har alla förutsättningar och ändå går allt fel.
För de som följt mig är det ungefär det jag skrivit sedan första förslaget kom.
Grunden är en dom i Marknadsdomstolen som 1990 fastslog att golfspel är att betrakta som en konsumenträttslig tjänst. En golfrunda är juridiskt jämförbar med en hotellnatt, en flygbiljett eller en timme bowling. Den principiella linjen har sedan bekräftats i flera sammanhang inom EU-rätten, där den så kallade Bosman-domen slagit fast att organisationers interna regelverk inte får begränsa marknaden på ett sätt som strider mot konkurrensrätten.
Det innebär i praktiken att det saknar avgörande betydelse om en golfklubb drivs som aktiebolag eller ideell förening när själva tjänsten – golfspel – säljs på en marknad.
Kapacitet och ekonomi
I det nya förslaget föreslås att maxtaket för en 18-hålsbana ökar från 2 800 till 6000 aktiva Golf-ID. För en 9-hålsbana går det från från 1 680 till 2 700 och för 12-hålsbana ökar siffran från 2 240 till 4 100.
En 18-hålsbana i Mälardalen och söderut har cirka 51 000 teoretiskt möjliga rundor per år. Det praktiska taket brukar snarare ligga runt 32 000 rundor.
Jag ser inga problem med att ha 8 500 kunder på en 18 hålsbana och fortfarande ha 4000 GF rundor på 32 000 rundor. Med 80% utfall ser tabellen ut som följer.
| Medlemskategori | Antal golf-id | Utfall | Antal ronder |
| Max 2 rundor | 7000 | 1,6 | 11 200 |
| Max 5 rundor | 800 | 4 | 3 200 |
| Max tio rundor | 400 | 8 | 3 200 |
| Max 20 rundor | 200 | 16 | 3 200 |
| Max 40 rundor | 100 | 32 | 3 200 |
| Max 100 rundor | 50 | 80 | 4 000 |
Delsumma: | 8 550 | 28 000 | |
| Greenfeerundor | 4000 | ||
Totalt: | 32 000 |
Ur ett rent kapacitets- och intäktsperspektiv är flexibilitet i nyttjandet av starttider en självklar del av modern intäktsoptimering – det som i andra branscher kallas inventory management.
Om externa aktörer erbjuder rabatterade rundor – låt oss säga 495 kronor multiplicerat med 30 000 spelare – handlar det nationellt om cirka 15 miljoner kronor. Utslaget per klubb rör det sig om cirka 32 000 kronor, vilket motsvarar omkring 0,3 procent av en genomsnittlig klubbs omsättning.
Det förbundet pekar på som vinst är kaffepengar. Det är, strikt ekonomiskt, högst begränsade belopp i relation till golfens totala omsättning.
Mer ideologi än teknik
I grunden handlar konflikten därför mindre om en enskild aktör och mer om synen på hur golfen ska organiseras.
På ena sidan finns en marknadslogik där spelaren i praktiken betraktas som kund och själv väljer var, när och till vilket pris golf ska spelas.
På den andra sidan finns den traditionella föreningsmodellen, där medlemskapet är centralt – inte bara för spelrätten utan för engagemanget i årsmöten, tävlingar, kommittéer och det ideella arbete som byggt svensk golf stark under decennier.
Det är två olika organisationsprinciper. Båda har legitimitet. Men de samexisterar i en juridisk och ekonomisk verklighet som i allt större utsträckning präglas av marknadsrätt.
Att försöka begränsa marknadens funktionssätt genom administrativa tak riskerar att kollidera med lagstiftningen. Det är inte en värdering, utan en juridisk realitet.
Vad är bäst för spelet?
En marknadsekonomi består av att människor frivilligt lämnar ifrån sig sina pengar till andra för att de får något som är värt mer. Jag gav Robert Löfqvist, pro på Ängelholms GK pengar för att få nya grepp på mina och hustruns klubbor bara för någon timme sedan. Frågade inte ens vad det kostar då värdet att förlänga livslängden på utrustningen genom nya grepp är väsentligt högre. Det är bara ett exempel på marknadsekonomin.
Den stora frågan för förbundet är då ett val: Bejaka marknadsutvecklingen eller bekämpa marknadsutvecklingen.
Det senare krockar snabbt med lagstiftningen och är inte en helt enkel väg, försiktigt uttryckt.
Den stora frågan är vad som är bäst för golfen. Den centrala frågan är därför inte om marknaden finns – utan hur den ska hanteras. Vad är bäst för golfens långsiktiga utveckling?
Golfen består av flera delar: den ideella breddverksamheten, den kommersiella anläggningsdriften och den fullt ut kommersiella elitidrotten. När vi följer svenska spelare på internationella tourer är det en helt kommersiell miljö vi tittar på. Samtidigt är återväxten beroende av fungerande klubbar med ideellt engagemang.
De flesta klubbar har redan anpassat sig till den här dubbelheten genom driftsbolag, professionella vd:ar och ett tydligare kundfokus. Medlemmar och kunder är i praktiken ofta samma personer – men rollerna skiljer sig åt.
Förbundet har en stark position genom att äga handicap-systemet, tävlingsreglerna, försäkringslösningen och Golf-ID. Den institutionella stabiliteten är betydande. Frågan är därför inte om förbundet överlever, utan vilken roll det vill ta i en marknad som förändras.
Överenskommelsen med Sweetspot visar dessutom att digital infrastruktur och bokningssystem är ett område där maktbalansen långsiktigt kan förskjutas. Att säkra kontrollen över regelverk och databaser blir då strategiskt centralt.
Ett vägval
För att avrunda så är propp 1 till förbundsmötet en nästan perfekt nominering till utmärkelsen årets Cliff Barnes. Ni som är gamla nog att komma ihåg Dallas vet att han inte var någon vinnare direkt. Det kommer inte påverka förbundsmötet ty där sitter mest de som var med och la grunden till nederlaget.
Proposition 1 framstår mindre som en teknisk justering och mer som ett strategiskt vägval. Ska förbundet försöka bromsa marknadsutvecklingen – eller integrera den i sin modell?
Det är en principiell fråga som förtjänar en saklig och juridiskt förankrad diskussion.
För i slutändan handlar det inte om en enskild aktör eller ett enskilt tak. Det handlar om hur svensk golf ska organiseras i en tid där både juridiken och spelarnas beteende förändras. •
