KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag misstänker att vi är färre än tusen golfare som gjort det. Läst Svenska Golfförbundets årsredovisning för koncernen 2025, alltså. Vilket, apropå förra krönikan, är ett demokratiproblem för förbundet.
Ett välskött golfförbund
Först bör jag vara tydlig på en punkt: jag är imponerad av årsredovisningen.
Svenska Golfförbundet är ett mycket välskött förbund med god ordning på verksamheten. Ekonomin är stark och organisationen befinner sig i en tillväxtfas. Styrelse och ledning förtjänar ett klart godkänt betyg.
De ska också ha beröm för en fullt utvecklad transparens.
Golfens utveckling ser stark ut
Golfen utvecklas väl. Det finns inga tydliga hotbilder mot sporten. Bortsett från den osäkerhet som Irankriget skapar bör golfen kunna växa runt fem procent i total omsättning i år. Förbundet lär växa något långsammare, av naturliga skäl – det är trots allt inte en organisation med vinst som överordnat mål.
Sedan kan man förstås ha synpunkter på olika saker. Inte minst därför att förbundet har valt andra mål än jag själv skulle ha gjort. Det betyder inte nödvändigtvis att deras beslut är sämre.
Men några saker skaver.
Golf-id, medlem eller kund?
Ett sådant är den semantiska ovanan att av idrottsideologiska skäl kalla alla med golf-id för medlemmar. De flesta av oss som spelar på en A1-anläggning är i praktiken kunder. Samtidigt var beslutet i slutet av 1980-talet att införa A1-medlemskap förmodligen ett av de bästa beslut förbundet någonsin tagit. Det har gjort mer för golfens utveckling än mycket annat.
Men att min kommersiella golfanläggning köper ett golf-id som den säljer vidare till mig gör mig inte till medlem.
Kund och medlem är – liksom vinst och kärlek – två av språkets finaste ord. Men de betyder inte samma sak. Båda är något positivt, men den ideologiska skillnaden är stor.
SGF gör i dag en särredovisning av detta, även om resonemangen ibland får ideologiska övertoner. Att öka antalet medlemmar och minska antalet kunder framställs närmast som en framgång i sig. Det rimmar illa med den likabehandling som borde vara grund för utvecklingen.
Rådgivningsverksamheten i en AI-tid
Jag är också fundersam över hur effektiv den så kallade rådgivningsverksamheten egentligen är. Hur efterfrågad är den i ett digitaliserat samhälle med AI och tillgång till kunskap från många andra håll? Det borde utredas.
När jag själv behöver fakta i arbetet som skribent på Golfbranschen ringer jag sällan klubb- och banutvecklare – utan personer jag bedömer sitter på större expertis inom sina respektive områden.
Kapitalförvaltning och avkastning
Kapitalförvaltningen är ett annat område. Jag håller med om att risken ska vara låg, men jag tror att de så kallade hållbarhetskriterierna kan hämma avkastningen. Min egen enkla strategi för låg risk är att viktat investera i fem–sex investmentbolag, med övervikt mot Investor. Noll avgifter och historiskt ungefär dubbla avkastningen.
GIT, Sweetspot och teknikutvecklingen
Den långsiktiga innebörden av avtalet med Sweetspot kan vi bara spekulera i. Min gissning är att GIT når vägs ände inom fyra till sex år, när teknikutvecklingen kräver nya investeringar.
Här är min kritik enkel: SGF bör drivas på ett sätt som gör att tvister av den typ som uppstod kring Happy Golfer och Sweetspot aldrig behöver uppstå.
Svensk elitgolf i världsklass
När det gäller elitverksamheten har jag egentligen bara ett problem – och det är inte SGF:s fel. Min sovklocka ringer 22.00 och det ställer till det när Ludvig Åberg ligger trea i en tävling på andra sidan Atlanten. Jag inser att förbundet inte kan göra något åt tidsskillnader.
I övrigt är jag djupt imponerad över hur lilla Sverige kan få fram så många duktiga spelare på alla nivåer. Här är SGF i världsklass.
Ett förslag vore att skapa en ”Future Fund”, där jag och andra kan skicka in en hundralapp i månaden till framtida elitspelare.
Golfens partnerintäkter
När det gäller partnerverksamheten kan jag med viss tillfredsställelse konstatera att de affärer jag en gång i tiden var med och skapade – framför allt avtalet med Entercard kring MoreGolf – fortfarande ökar i värde varje år.
Samtidigt borde 580 000 golfare med välfyllda plånböcker kunna generera betydligt större intäkter. Förutsatt att man verkligen förstår partnernas affärsmodeller och återuppbygger den kommersiella kultur som krävs.
En miljon golfare?
Sammantaget är SGF ett framgångsrikt förbund. Sportsliga framgångar, elitverksamhet i världsklass och en organisation med ordning och reda.
Min kritik handlar snarare om ambition. Man gör för lite och tar för små risker för att utveckla golfen ytterligare. Förbundet borde våga ha målet att berika klubbarna och samtidigt sikta på en miljon golfare och 200 nya anläggningar inom tio år – och sedan gå all in på det.
Det är för övrigt inte så svårt att bli ett av Sveriges mest framgångsrika idrottsförbund när förutsättningarna är så goda, eller konkurrensen så låg.
Affärsbolaget som försvann
Till sist en historisk parentes: nedmonteringen av affärsbolaget för 18 år sedan har sannolikt kostat golfen intäkter på runt 2,5 miljard kronor. Pengar som hade kunnat utveckla sporten ytterligare.
Men med dagens förutsättningar har ledningen förvaltat förbundet väl.
Med betoning på just: förvaltat.
