KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
KRÖNIKA PGA-tourens nye vd, Brian Rolapp, var krass på sin första presskonferens. Med erfarenhet från NHL målade han upp en vision om att göra PGA till en global sportjätte – en underhållningsprodukt som även attraherar människor som inte spelar golf.
LIV Golf? Rätt ointressant, om vi tolkar Rolapp rätt. Till skillnad från sin företrädare ser han dem inte ens som en konkurrent.
Den avgörande frågan är enkel: finns det pengar nog för både PGA-touren och LIV? I musik och sport gäller samma princip – långsiktig hållbarhet kräver att spelarna får omkring 60 procent av intäkterna. Dessa måste i sin tur komma från tittare, åskådare, sponsorer, merchandise och event. Ägarpengar är aldrig hållbara i längden.
Två jämnstarka
När LIV Golf lanserades 2021, och en rad världsstjärnor – bland dem Henrik Stenson – lämnade PGA-touren, framstod konflikten som en maktkamp mellan två jämnstarka aktörer. Men utvecklingen har visat något annat. Samtalen om samarbete avbröts för länge sedan och intresset för LIV har inte tagit fart.
Själv har jag knappt följt LIV. Och där verkar jag vara i gott sällskap. De har inte lyckats skapa hype. När Jon Rahms lag vann lagfinalen passerade nyheten obemärkt. Jag, som räknar mig som GÖP – golföverintresserad person – hade inte ens hört lagets namn.
Problemet är enkelt: utan intäkter från tv-rättigheter och sponsorer blir förlusterna till slut ohanterliga. Några miljoner tittare globalt räcker inte. Lokala arrangörer kan inte bära kostnaderna för miljardavtal. Och de astronomiska signing fees och startkostnaderna – över en miljard dollar – ska någon gång skrivas av.
Ansvar för misslyckande
Saudierna är rationella, men liksom många asiatiska kulturer ogillar de att förlora ansiktet. De kan därför fortsätta betala ett tag, men i längden är det ohållbart. Greg Norman, som sålde in idén till kronprinsen, bär ansvaret för misslyckandet. Hans privata agg mot PGA-ledningen verkar ha vägt tyngre än en hållbar affärsplan.
Min gissning: 2026 blir LIV:s sista säsong. Därefter läggs touren ner, stillsamt, inför 2027.
Vad händer då med spelarna? Några av de största namnen lär PGA välkomna tillbaka. Andra får plats på seniortourer eller pensionerar sig – de flesta har redan livslång ekonomisk trygghet. Men spelare som Patrick Reed är knappast efterlängtade. Och 48 nya konkurrenter är inget dagens PGA-proffs, rankade 80–120, vill ha tillbaka.
Samtidigt kan en eventuell »Super Tour« för de 50–60 bästa PGA-spelarna skapa nya spänningar. Den skulle ge större intäkter till toppen men riskera att försvaga tourens bredd. Att årets veckor räcker till både stora och små tävlingar är tveksamt.
Saknar status
»For the good of the game« har fått ge plats åt »show me the money«. Men sanningen är att LIV inte lyckats bygga den status som krävs för att locka de stora pengarna. Förr eller senare försvinner touren.
Det är en utveckling jag förutspådde redan för fyra år sedan. Och även om Saudiarabien gör viktiga reformer, bort från islamism och i opposition mot mördarregimer som Iran, är det fortfarande en diktatur. Om sportwashing visar sig vara olönsamt är det i grunden positivt.
Det större problemet är att pengarna i idrotten koncentreras allt mer till de största stjärnorna i de största sporterna. För bredden och för mindre sporter innebär det minskade resurser. Golfen är inget undantag. Kostnaden för att få fram en spelare som når topp 20 bland herrar eller topp 10 bland damer är över 10 miljoner kronor – en nota som i högre grad faller på klubbar och förbund.
Lyckligtvis finns en stark betalningsvilja för svensk elitgolf. Och resultaten talar för sig själva: satsningarna på talangutveckling har varit framgångsrika. För oss som älskar att följa Maja Stark, Linn Grant, Meja Örtengren, Ludde Åberg, Alex Norén och de andra är varje krona väl investerad.
Så när beskedet kommer om att LIV läggs ned blir det snarare en gravöl med bubblor – ett avslut som firas snarare än sörjs. Om det sker 2026 eller 2027 återstår att se. Förhoppningsvis hinner vi innan dess öppna en flaska skumpa till en ny svensk herrmajor. •
