KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag är i grunden mycket positiv till att förbundet satsar våra pengar på forskning om grönytor. Vi i Norden står inför klimatförhållanden som bara nordligaste USA och Kanada delar: frost, snö, långa vintrar och en växtsäsong som kräver både kunskap och kreativitet. Därför är STERF:s nordiska forskningssatsningar viktiga.
Det nya projektet, som Golfbranschen skrev om redan i oktober, görs tillsammans med R&A och USGA består av tre delar. Citat:
”Programmet har beviljats sin första finansiering, där följande tre forskningsprojekt får dela på 8 miljoner kronor de kommande tre åren:
• Vägar till en klimatpositiv framtid för golfen
• Hållbar hantering av dollar spot
• Satellitdata för minskad vattenanvändning”
Slut citat.
Jag är tveksam till det förstnämnda som en klok investering för golfen – däremot positiv till de andra två.
Nyss hemkommen från en vecka på Gran Canaria kan jag konstatera att jag däremot var mycket positiv till klimatet där. November i Sverige, med minusgrader, snö och mörker, är inte en miljö som direkt gynnar golfspelandet.
Om vi tittar på utsläppen från golfen i Norden kan vi konstatera följande:
Teknikskiftet sker ändå – helt av egen kraft.
Övergången till eldrivna robotklippare sker för att det är lönsamt. En maskin som drar 14 liter diesel i timmen och kräver en anställd i förarsätet är argument nog. Dessutom öser tillverkarna in egna miljardbelopp i utveckling som ständigt gör robotarna bättre och billigare. Här behövs varken forskning eller förbundsstöd.
Solceller kommer där de lönar sig.
Golf är i drift mars–oktober och har därför en fördelaktig konsumtionsprofil för solceller. Men att solceller skulle vara ett klimatlyft för Sverige är tveksamt – de tillverkas med fossil energi och ersätter här fossilfri el som vi redan har överskott på.
Elektrifieringen rullar redan på.
Eldrivna bollplockare är på väg ut, golfbilar har varit eldrivna i decennier och våra anläggningar har länge värmts med fossilfri el. Det som förbättras nu är framför allt effektiviteten, inte energislaget.
Gödselanvändningen har effektiviserats dramatiskt.
Inte av klimatpolitiska skäl – utan för att gödsel är dyrt. Planerna på ”grönt gödsel” via vätgasproduktion i EU faller då produkten skulle bli för kostsam. Utan gödsel tappar banan sin kvalitet och klubben därmed intäkter.
När el blir lönsammare än diesel kommer klubbarna byta – automatiskt.
Lönsamhet slår allt.
Men den verkligt stora posten, det som står för över 90 procent av klimatutsläppen inom golfen, är vi golfare själva. Våra vinterresor till varmare breddgrader. Sommarresorna till linksbanor i Skottland och Irland. Våra bilresor till klubben – och mellan klubbar. Våra pikéer och golfkläder i fossilbaserade material. De mängder golfbollar vi slår bort.
Här kan varken förbunden eller golfklubbarna göra mycket. Inte heller elbilen är en klimatneutral frälsare – den börjar sitt liv med en tung klimatskuld.
Det finns alltså en risk att mycket av golfens klimatarbete snarare handlar om godhetssignalering snarare än om konkret effekt. Professor Peter Esaiasson beskriver fenomenet väl i en ledare i GP:
”För att förstå reaktionerna kan vi ta hjälp av socialpsykologins ’taboo trade-off theory’. Kärnan i teorin är att människor avskyr att välja mellan moraliska och materiella värden… Tabut mot att byta moraliska värden mot materiella är så starkt att man vill straffa den som ens föreslår utbytet.”
I praktiken innebär det att vi gärna lägger pengar på symboliskt laddade projekt, även om de ger minimal verklig effekt. Det viktiga blir att visa att man ”gör något”, snarare än att det faktiskt fungerar.
Däremot ska golfen absolut arbeta med hållbarhetsmål – men snarare med fokus på ekonomisk och social hållbarhet. Ekonomisk hållbarhet innebär verksamheter som går runt och skapar överskott. Social hållbarhet handlar om att skapa en klubbmiljö där människor trivs, mår bra och vill återvända – vilket i sin tur skapar ekonomisk stabilitet.
Här spelar STERF en central roll. Vi behöver ständigt bli bättre och mer effektiva. I ett klimat där min far brukade svara, ”Äh, säsongen är så kort – vi kan sitta på sparken!” när mamma föreslog nya trädgårdsmöbler, är forskning om effektivare greener, bättre turf och smartare drift inte bara nyttigt – utan nödvändigt.
Jag skulle dessutom gärna se forskning kring hur klubbar kan stärka social gemenskap. Det vore både nyttigt och ekonomiskt försvarbart.
Men att göra golfen klimatpositiv? Det är ett mål som inte går att nå – eftersom det är vi golfare som står för utsläppen. Och då blir projekt av den typen lätt mer godhetssignalering än verklig verkstad. •
