KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Golfbranschen har i två artiklar den gångna veckan uppmärksammat ett accelererande problem på svenska golfbanor. (Det handlar om tjuvspel, bristande etikett och vandalisering på Bollnäs och Vassunda.) Den genomgående syndabocken som pekas ut av branschen är det det regelverk som infördes i samband med den digitala grönt kort-utbildningen, som anses vara otillräcklig.
Men jag menar att orsakerna är mer komplexa än så.
Det grundläggande man behöver kunna innan man släpps ut på en golfbana – utöver att kunna slå bollen någorlunda långt och rakt – borde, för en normalbegåvad, gå att lära sig på en kvart:
- Slå aldrig om bollen framför är inom räckhåll – eller om någon i din egen boll är framför dig.
- Lägg tillbaka uppslagen torv direkt – annars dör gräset.
- Reparera nedslagsmärken på green på rätt sätt och direkt – annars dör gräset där också.
- Håll din plats i spelet – håll avståndet till bollen framför.
- Bete dig som folk – visa respekt för andra.
Mitt äldsta barnbarn har gått juniorutbildning, spelat med föräldrar, morföräldrar och till och med en generation till. Genom det har han, nästan omedvetet, fått med sig den kultur som präglar livet på golfbanan. Den sitter i ryggmärgen hos honom och hans jämnåriga med liknande bakgrund.
Men om man kommer från en miljö där ingen tidigare spelat golf, där intresset väckts av en influencer eller en kompis, så ser förutsättningarna annorlunda ut.
Att digitaliseringen – och samhällsutvecklingen i stort – inte ger samma förankring i spelets etikett och kultur som att växa upp med golfande föräldrar, borde vara uppenbart.
Här uppstår problemet:
Om vi gör det svårare att bli golfare minskar inflödet – vilket ger färre medlemmar och lägre intäkter. Men om vi inte ställer högre krav riskerar vi att problemen med dåligt beteende ökar.
Det är en balansgång.
Vissa problem – som tjuvspel och vandalism – har dock mycket lite med utbildning att göra. Det är samhällsproblem som även golfen drabbas av, precis som fotbollen, där klubbar ibland utsätts för skadegörelse av en liten grupp individer som vill visa sitt våldskapital.
Samtidigt kan man i dag ha spenderat 300 timmar i en simulator, slå bollen 200 meter – utan att någonsin ha varit på en riktig golfbana. Problemet är inte teknik, utan beteendemönster.
Golfen kan inte lösa alla samhällsproblem. Men vi kan se till att beteendet på våra banor förbättras.
Ett konkret förslag:
Inför krav på ett uppspel med pro eller annan av klubben godkänd person innan man får gå ut på banan. Det kan registreras digitalt. Detta kan göras på valfri klubb, mot greenfee och eventuell avgift. Undantag kan finnas för spel tillsammans med föräldrar – vilket skulle underlätta för många.
Jag tror inte på att förbjuda digital utbildning. Däremot bör systemen vara konstruerade så att det inte går att klicka sig igenom dem utan att ha tagit till sig innehållet.
Själv har jag aldrig tagit grönt kort. Jag började spela på en 9-håls linksbana på Achill Island i västra Irland. Efter tre fadderrundor kunde jag betala mina 50 pund i medlemsavgift och fick mitt handicapkort. Ett av råden jag fick då var: “En tvåboll tar 2,5 timmar, en fyrboll tre och en kvart.”
Det verkliga problemet är att golf är svårt. Vägen från första rundan till att spela under 100 är lång, och många ger upp innan de når dit.
Men de problem som Golfbranschen lyft i sina artiklar måste adresseras.
Min oro är att lösningen som nu diskuteras blir för sträng – och därmed riskerar att bromsa det momentum vi just nu ser bland unga killar som vill börja spela golf. Och den riskerar dessutom att komma för sent.
Som det ofta är. ▪
