Gunnar Håkansson om året som gått: »För att vinna fördelar behöver man ibland ta risker«

Ett år av pausade förbundsbeslut, ifrågasatta modeller och juridiska prövningar går mot sitt slut. 2025 har – åtminstone utifrån sett – varit ett av de mer prövande i Svenska Golfförbundetshistoria. Frågor om golf-id, maxtak, brevlådeklubbar, relationen till nya aktörer och en pågående granskning från Konkurrensverket har skapat en ovanligt stormig offentlig debatt – både inom och utanför Golfsverige. Plötsligt hamnade golfens interna schismer i spalterna hos de större dagliga nyhetsförmedlarna. 

I en intervju – uppdelad i två delar – ger Svenska Golfförbundets generalsekreterare Gunnar Håkansson sin syn om året som gått, om konflikterna som skapat debatten, och om vilka vägval som nu väntar svensk golf.

(Detta är del 1 av intervjun.  Den andra delen kommer i nästa nyhetsbrev om en vecka, och handlar om Sweetspot-uppgörelsen, juridiken, kommersialiseringen av golfen – och varför SGF anser sig ha gjort rätt trots hård kritik.)

Om vi börjar med att titta i backspegeln: När du ser tillbaka på det gångna året, vilka tre händelser eller beslut har varit de mest definierande för Svenska Golfförbundet (SGF) golfförbundet i år? 

– Om man går på rena beslut är det förbundsmötets beslut om strategi 2031. Jag tycker det har varit en process där vi har verkligen fördjupat oss i de frågor som är viktiga för framtiden. Vi har haft en dialog i två års tid med golfklubbarna och vi har haft hur många möten som helst. Vi har också inkluderat yrkesorganisationer den här gången, vilket har varit bra. Och summa summarum tycker jag att vi har en plan framåt som vi redan nu börjar starta aktiviteter och avsätta pengar till. Förhoppningsvis med fokus på det som är den framtida utmaningen. Det är väl det första jag tänker på. Det andra blir ju beslutet om maxtaket – för att sätta stopp på en väldigt negativ utveckling. Det kändes väldigt viktigt. Jag tycker redan att beslutet har visat sig vara väldigt lyckosamt.

Hur gör du den bedömningen?

– Det har varit ett otroligt engagemang för frågan ute i Golfsverige. Vi har en tillväxt av antal spelare som vi nästan aldrig har sett förut och att den tillväxten kommer i landsort och glesbygd är det absolut roligaste. Det är hela Golfsverige som växer. Vi ser ökningar i 20 av 21 distrikt. Så det måste absolut vara nummer två av årets mest definierande händelser. 

– Det tredje blir ju då helt logiskt beslutet om ett samarbetsavtal med Sweetspot. Nu kan vi stänga den här gamla konflikten och i stället fokusera på utvecklingen framåt. Det är också en del av det jag tror är golfens stora utvecklingspotential – digital golf på golfklubbarna. 

När du nämner strategiarbetet 2031 – vilken är den stora förändringen där? Hur kommer den att märkas för golfaren? 

– Det är klart att det kommer att synas för golfspelaren på lång sikt. Men vi har ju fyra ganska tydliga fokusområden. Ett av dem handlar ju om kvinnor och flickor som är en av våra svagheter idag. Antalet kvinnor och flickor minskar. Framför allt är minskningen bland flickor alarmerande. Vi måste på den frågan, det tror jag hela Golfsverige håller med om.

– Sedan innehåller den två prioriteringar som handlar om hårt arbete. Det ena är att säkra spelplatsen, det vill säga att våra golfbanor kommer att finnas kvar. Det är inte givet med de restriktioner och regleringar som kommer. Vi måste hela tiden vara vaksamma på det. Sen handlar det också om hur Golfsverige styrs. Det är ett hårt tryck på både förtroendevalda och yrkesarbetande på golfklubbar. De har ingen lätt situation. Det är en ödesfråga och vi måste jobba med det här gemensamt. Det måste bli mer drägligt att ta på sig olika roller i en golfklubb, helt enkelt. 

Är det egentligen en demokratifråga?

–  Nej, egentligen inte. Om man tycker att den driftsform som finns och som säkert kommer att finnas, föreningen – och faktiskt även bolagen för det här drabbar även golfbolag – så måste villkoren för att ta på sig det ideella uppdraget och villkoren för att bli klubbchef diskuteras. Det blir tuffare och tuffare. Omsättningshastigheten ökar. Det är allt fler som slutar efter väldigt kort tid och det är inte bra för långsiktigheten. Det är delvis en demokratifråga men också en verksamhetsfråga. 

– Det sista utvecklingsområdet handlar om hur vi ska inkludera och attrahera de nya golfarna, och hur vi ska introducera och jobba med digital golf och ny tekniken. Det är den prioriteringen som ligger i strategin och som man kan spåra i samarbetet med Sweetspot.

Ja, vi kommer till maxtaket och Sweetspot som egna områden längre fram. Vad är du personligen mest nöjd med det här året? 

– Jag är nöjd med att vi har lyckats gå i mål med ett antal väldigt stora frågor. Till exempel de tre jag nämnde nu. Det har varit oerhört mycket arbete bakom för att få det här på plats. Det är inte bara att ta ett beslut och så är man vidare. Utan det har förankrats väldigt brett. Sweetspot-beslutet är något vi har tagit själva i linje med vår plan medan strategin och makttaket i hög grad är demokratiskt fattade slut. Så det känns bra att driva verksamheten på det sättet.

Det känns utifrån som att det gångna året har präglats av kritik, granskningar, processer. Hur upplever du det? Och har det påverkat förbundets arbete på något sätt?

– Nej, det skulle jag inte alls säga. De processer vi har haft hanteras i en väldigt liten krets. Vi har några specialister på förbundet och jurister som vi anlitar. Så det där har vi någonstans hanterat själva. Vår verksamhet i golfförbundet tuffar enligt plan, helt oaktat det där. Det är ju verksamhet varje dag, varje vecka inom olika områden.

– Vi kan ju prata hur länge som helst om idrottsutveckling, rådgivningsutveckling eller GIT-utveckling men det är sådant som inte märks när man ska summera någonting. Utan det är bara att konstatera att det funkar väldigt bra.

Är det inte så att all turbulens har lagt en slags sordin på stämningen?

– Nej, inte alls skulle jag säga. Eftersom den hanteras så separat. Sedan är det klart att om man vill någonting så innebär det att man ibland stöter sig med någon. Och då är det inte så konstigt att vi har haft en del juridiska processer att hantera. Men jag tycker att vi har sakligt tagit i dem. Vi har haft en bra plan för hur vi ska bemöta dem så vi har inte haft någon oro överhuvudtaget. Sedan vet man aldrig hur det går. Men vi är ju klara över att det här är åtgärder som vi ska göra och därför känns frågorna rätt att driva. 

Ni har inte underskattat styrkan eller kraften i motståndet, till exempel när det gäller maxtaket?

– Jag tycker ju inte att motståndet är särskilt svårt om jag ska vara helt ärlig. Det som ju aldrig berättas är vad man tycker i en vanlig svensk golfklubb på landet. Det har ju varit ett massivt stöd för det här. Kritiken kommer från en väldigt liten krets som kanske är ganska högljudd. Men i grunden tycker jag att det är dags för det demokratiska Golfsverige att göra någonting åt det här. Och det har jag ju tyckt i många år. Vi har ju alltid haft den här inställningen. Jag tror att vi ska ha olika medlemsformer, det ska finnas olika varianter, det ska absolut finnas möjlighet att spela billig golf och så vidare. Men vi har haft brevlådeklubbar i 30 år i Sverige. Men när vi får en ytterlighet som avviker så himla mycket med en massa negativa följdeffekter är det klart att gemene man där ute blir ganska arg. Och då känner vi att vi har ett massivt stöd. Och det visar sig också när det är röstades om det. Så, nej, jag håller inte med om att det har varit någon stor kritik. Det har varit ett litet antal människor som har haft åsikter. 

När man då, som du, jobbar på en demokratisk organisation och man får den kritiken, även om det bara kommer från en liten del – hur ska man avgöra vad som är konstruktivt och vad som är missförstånd eller relevant kritik? 

– Det där var en väldigt bra fråga. Det är klart att det är superviktigt att ha dialoger med oliktänkande. Och jag tycker att det är lätt att ett förbund blir lite tondövt. Men jag tycker ändå att vi lyssnat av det här väldigt väl. Vår absolut största rådgivare är nyckelpersoner ute i Golfsverige som finns på enskilda golfklubbar eller på något distrikt. Vi för diskussioner med dem och vi har också, skulle jag vilja påstå, en alldeles utmärkt dialog med golfbaneägare och yrkesorganisationer. Vi har pratat massor med GAF, PGA och SGA. Så jag tycker nog att det finns en dialog med många. Ytterst måste man sortera på något sätt för att se vad som är relevanta inspel och vad är gnäll. Men jag tycker att vi klarar ut det ganska bra. Jag skulle ändå vilja påstå att vi är rätt öppna och nyfikna. Vi har väldigt många kontakter där ute.

– Hela idén med vår organisation är till stor del rådgivning. Med så mycket folk ute på fältet hör vi åsikter och tankar. Så jag tycker att vi är lyhörda.

Om du skulle beskriva grundproblemet som ni försökte lösa genom att införa maxtaket. Hur ser du på det?

– Det är inte alltid svårt att sammanfatta kort. Ytterst handlar det om att säkerställa att det finns golf och golfklubbar i hela Sverige. För det krävs att det faktiskt finns en finansiering i hela Sverige. Vi tycker absolut att det ska finnas ett utbud av prissättningar och erbjudanden så att en golfare kan välja hur han eller hon vill konsumera sin golf, och hur mycket den får kosta. Men med det sagt så har vi ju.… brevlådeklubben, om man kallar den så… framför allt med Happy Golfer så blir det en explosiv utveckling som skenar. Och där man ser att de ökar extremt kraftigt. Det handlar inte bara om medlemmar i Stockholm som det var ursprungligen, utan det är medlemmar i hela Sverige. Folk flyttar från en etablerad klubb någonstans i inlandet och blir medlemmar i Happy Golfer. Då töms finansieringsgrunden för väldigt många klubbar ute i landet. För en golfklubb i inlandet kan 50 medlemmar vara helt avgörande för att de ska kunna driva det vidare.

Hur bra var ni tycker du på att förklara syfte och konsekvenser för era medlemmar och klubbarna där ute? 

– Jag tycker att det har varit som en fest att åka ut i landet och prata. För vi har ju lagt enormt mycket tid på det här. Vi har varit på två resor runt landet och träffat alla distrikt. Jag skulle gissa att närmare 300 klubbar deltagit i de här mötena. Och då har vi visat på statistik, konsekvenser, hur det ser ut och diskuterat det här förslaget till lösning. Och, som jag sa, stödet har ju varit enormt hela vägen. Och det visade sig när vi hade själva omröstningen. 

Nu har beslutet ändå pausats. Hur ser du på det? Är det ett tecken på att ni missat någon del i förarbetet? Eller vad beror det på? 

– Nej, det tycker jag inte. Det kom in en klagan till Konkurrensverket, och Konkurrensverket inledde en utredning som pågått sedan i våras. Vi har haft en synnerligen saklig diskussion med dem. Jag deltar inte själv men vi tillgängliggör mycket material vi kan så att verket kan titta på det. Sen är det så att maxtaket är infört. Det infördes första juli 2025 och det gäller fortfarande. Nu vid årsskiftet skulle vi reducera de som låg över taket, men här valde vi att pausa. 

– Jag ska inte gå in på detaljer men vi får uppfattningen att Konkurrensverket tycker att det skulle komplicera bilden om vi började röra i det här, när utredningen pågår. För oss var det inte avgörande att göra reduceringen just vid den tidpunkten. Det var bara en del i processen. Så vi kom fram till att det nog vore smart av oss att pausa här så att utredningen får fortsätta. Så vi valde att göra det helt enkelt. 

Men det måste väl ha varit någon särskild indikation som gjorde att kom fram till det? För annars hade ni gjort det från början. 

– Nej, det var inte det. Alla processer beror ju på hur samtal och dialoger ser ut. Och vi kunde ju inte veta vad som skulle hända när maxtaket infördes. Vi har haft kontakt med Konkurrensverket på olika sätt sedan klagan blev känd. Centralt i hela processen är att Konkurrensverket inte stoppade införandet av maxtaket den första juli. Det innebar att beslutet kunde förverkligas. Sen är det klart att ingen av oss visste vad som kommer att hända efter att maxtaket införts, hur utvecklingen skulle bli den gångna hösten. När vi närmade oss årsskiftet var det dags att aktivera steg två med reduktionen och då var logiskt att ha en dialog med Konkurrensverket om det.

– Att vi valde att pausa steg två berodde inte på någon enskild faktor, utan var en samlad bedömning från vår sida som i hög grad grundades i våra dialoger. Och slutsatsen var att det är nog klokt att avvakta med steg två. Vi har ändå uppnått exakt vad vi ville, nämligen att få stopp på tillväxten av brevlådeklubbar och att Golfsverige vitaliseras. Så vi kände att vi bör lyssna in signalerna från Konkurrensverket och därför tog vi beslutet.

 Ni kallar beslutet om maxtak i juli för ett mjukt beslut.

– Ja, mjukt i det avseendet att de klubbar som låg över i juli får behålla dem men för alla andra så är det ett väldigt tydligt maxtak. Skulle det komma en ny aktör in på marknaden som plötsligt ska börja sälja billiga medlemskap så går det inte det. Vi har ju sneglat på andra marknader och med maxtaket på plats är det omöjligt att komma med den typen av affärsidéer igen. Och då kan man ju tycka att det är fel att några ligger kvar med ett högre medlemsantal. Men det är så situationen ser ut just nu. 

Men det var ju inte den situationen ni eftersträvade. Utan ni ville ju ha ner det till 2 800 per 18-hålsbana?

– Så var tanken, absolut. Men vi vet ju inte hur det här kommer att utvecklas riktigt. Vi vet att konkurrensverket jobbar vidare med sin utredning. Och vi vet inte när de kommer att komma tillbaka med ett slutligt besked. 

Har det gått prestige i den här frågan? 

– Nej, tycker jag inte. Inte alls. Vi har drivit en fråga vi tycker är viktig för Golfsverige. Vi har fattat beslut om den, vi har infört den. Nu är vi där vi är. Jag tycker resultaten så här långt är fantastiska. Vi märker när vi reser ut i landet att det har skett en otrolig vitalisering av Golfsverige. Det är ju sällan något Stockholm märker. All diskussion utgår ju från Stockholm. Men om man går utanför huvudstaden har det skett en otrolig vitalisering. Det kan man spåra till att golfklubbar plötsligt känner att det finns hopp om att kunna rekrytera och utveckla sig. 

Beroende på Konkurrensverkets slutsats – har ni beaktat risken för att Happy Golfer et consortes kan starta (ännu en) process mot er, exempelvis en skadeståndsprocess?

– Arbetet med maxtaket har varit väldigt omfattande från SGF:s sida, och det är klart att vi försökt överblicka allt från den juridiska processen till hur marknaden skulle påverkas. Det är klart att vi då också funderade på risken med en skadeståndsprocess från de klagande i händelse av att vi skulle förlora, men för att vinna fördelar behöver man ibland ta risker precis som i idrott.

Den andra delen av intervjun publiceras nästa fredag.