KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
The Royal & Ancient (R&A), alltså golfens motsvarighet till katolicismens Vatikanstat, har som rapporterats presenterat sin strategi för att få golfen att växa i framtiden. (Läs Golfbranschens analys här)
Själv blir jag varm i själen när delar av rapporten tar upp ämnen jag i åratal argumenterat för i mina krönikor på Golfbranschen.se.
Samtidigt måste vi förstå att även om golfen framöver inte i första hand har den traditionella ideella klubben som utvecklingsmotor innebär det inte att utvecklingen ska uppfattas som ett hot mot dessa. De kommer – och ska – finnas kvar i sekler till.
Men det känns från mitt perspektiv som uppenbart att en aktör som SGF behöver förändras om man inte vill riskera att bli en bromskloss för golfens tillväxt. Utifrån R&A:s strategi framstår det som naturligt att den kommersiella tjänsten golf-id frigörs från medlemskap i ideell förening eller kundrelation till en A1-anläggning. Samtidigt är både ideella föreningar och A1-anläggningar självklara återförsäljare av förbundets produkter och tjänster.
I förbundets juridiska försvar för införandet av ett maxtak var man tydlig med att det inte finns någon formell koppling mellan golf-id och medlemskap. Inte minst därför framstår en sådan förändring som logisk.
Det är också sannolikt att förbundet på sikt behöver planera för att GIT inte längre måste vara ett obligatoriskt system. Förbundet bör självfallet fortsatt kontrollera data kring golf-id och ha fullt ansvar för tävlingsregler och handicapsystem.
När R&A beskriver kommersiella aktörer som viktiga drivkrafter bakom golfens utveckling aktualiseras också frågan om SGF:s framtida roll. En ordnad avveckling av bankonsulenter och klubbkonsulenter skulle kunna vara en naturlig väg. Då kan resurser i större utsträckning i stället läggas på områden där förbundet redan håller hög nivå: elitutveckling, regelverk, demokrati- och föreningsfrågor samt nationell marknadsföring av golfen.
Det senare är dessutom potentiellt mycket lönsamt för ett förbund som äger golf-id, handicapsystemet, slopesystemet och försäkringslösningarna.
I förlängningen skulle avgifterna som klubbarna betalar kunna sänkas – eller på sikt kanske tas bort helt – om intäkterna från golf-id blir tillräckligt stora.
Som liberal och stor anhängare av Adam Smith och hans 250 år gamla mästerverk The Wealth of Nations gläds jag åt den marknadsekonomi som gett oss bättre klubbor, funktionskläder, skor, vagnar, bollar, Toptracer-ranger och tiotusentals golfresorter världen över. Hade förbunden varit ansvariga för utvecklingen hade jag kanske fortfarande spelat med en persimmonklubba från 1970-talet.
Det är därför intressant att även anrika The R&A tycks ha anammat delar av Adam Smiths syn på marknadens drivkrafter. Han var trots allt skotte – även om han sannolikt aldrig spelade golf. •
