KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag saknar verifierbar data för detta påstående men – mina observationer från golfbanorna indikerar en markant ökning av golfbilar på svenska golfklubbar. Och mina samtal med klubbchefer bekräftar denna trend, vilket etablerar golfbilen som ett snabbt växande intäktsben för klubbarna.
Jag kör bil ibland. På hemmabanan nyttjas den endast vid skador eller i sällskap av barnbarn. Utomlands, särskilt i USA, är bilkörning ofta påbjuden. Vid resor används golfbil vid temperaturer över 28C eller på starkt kuperade banor. För den genomsnittlige golfaren utgör den raska promenaden en integrerad del av upplevelsen och en viktig komponent för att golfrundan ska kunna ersätta ett gymbesök.
Den pågående trenden, observerad och konstaterad på ett tjugotal svenska banor under innevarande år, visar en tydlig förändring jämfört med för bara fem år sedan. Ur ett folkhälsoperspektiv är utvecklingen negativ, likaså ur Svenska Golfförbundets traditionellt ideologiska synvinkel. Förbundet har historiskt betraktat golfbilen med skepsis, vilket exemplifieras av tidigare krav på läkarintyg för sällskapsspel. Dessa fånigheter var förbundsmötesbeslut för några decennier sig. Denna inställning, som jag uppfattar som en folkpartistisk reflex att reglera det folkligt uppskattade, baserad på en uppfattning om att ta sig den självklara rätten att bestämma över andras val.
En anekdot från min tid utomlands belyser den kulturella skillnaden: Min husläkare utfärdade där och då ett intyg som på franska konstaterade att jag led av kronisk lathet, och den engelska rubriken angav att papperslappen avsåg ”Certificate for medical usage of golf car”.
Jag noterar att en betydande del av golfbilsanvändarna är yngre spelare. Dock kommer åldersstrukturen inom golfen ofrånkomligen leda till att den stora gruppen över 65 år i framtiden i högre grad kommer att behöva golfbil för att kunna fortsätta spela.
Golfbilens ekonomiska betydelse
Min slutsatsen är att golfbilar representerar en betydande och nödvändig intäktskälla för golfklubbarna. Med en hyreskostnad om 450 kronor per runda och en uppskattad dagskostnad på cirka 300 kronor (baserat på 200 000 kronors inköpspris, fem års avskrivning, 5 % ränta, samt el och underhåll), kan en flotta om 20 bilar, med en genomsnittlig uthyrning per dag under 180 dagar, generera cirka 600 000 SEK i vinst.
En låg beläggning kan dock resultera i förlust, och leasingavtal kan ytterligare påverka kalkylen.
I takt med att intäkter från helårsmedlemskap för fritt spel minskar som andel av den totala omsättningen, blir intäkter från golfbilar ekonomiskt allt viktigare för klubbarna. Detta gäller även för intäkter från boende, Toptracer-anläggningar, affärssystem och restauranger.
En diversifiering av intäktskällor, såsom erbjudanden om konferenser och boende även under lågsäsong, kan dramatiskt förbättra ekonomin. Konsekvensen är att allt fler anläggningar kommer att behöva drivas som en resort. Investeringar i golfbilar framstår därmed som högst strategiskt motiverade.
Utmaningar och väg framåt
Golfbilar är dock inte utan sina komplikationer. De kräver löpande laddning, rengöring och underhåll. Inte sällan återlämnas de i undermåligt skick och används ibland på ett sätt som skadar banan, exempelvis genom att köra för nära greener och bunkrar, eller på våta områden. Dessutom krävs investeringar i förvaringsutrymmen.
Trots dessa operativa utmaningar har ingen anläggning råd att avstå från dessa intäkter. Om efterfrågan finns och spelarna är villiga att betala, är investeringen i golfbilar ett logiskt steg.
Personligen kommer mitt komplicerade förhållande till badrumsvågen att fortsätta motivera mig att gå så länge det är möjligt. Min årliga 54-hålsrunda på midsommarafton kommer även framgent att genomföras till fots. Dock är det tydligt att golfbilen har en alltmer central roll i golfklubbarnas framtida ekonomi. •
