KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag läser på Golfbranschen om satsningen på Halland Open – en tourtävling på Cutter & Buck Tour, som ska bidra till att lyfta golfen i Halland. (Om du mot förmodan skulle ha missat nyheten så hittar du den här.)
Frågan som uppstår när jag läst klart är följande: Ger en tourtävling på den här, i sammanhanget ganska låga, nivån verkligen sådana effekter? Är en sådan tävling lönsam för de tre arrangerande klubbarna tack vare ökade medlems- och greenfeeintäkter över tid?
Klart är att vi kommer spela Laholm mer nästa år än i år. Men det beror främst på att vägarbetena på 24:an då äntligen är klara, vilket gör det lättare att ta sig dit – och vi bor bara en halvtimme från klubben. Våra två–tre greenfeerundor nästa år beror alltså inte på tourtävlingen, utan på att Trafikverket till slut har avslutat sitt projekt.
Inte lönsam
Jag är tveksam till om tävlingen blir lönsam för klubbarna, även om jag ser de positiva effekterna för elitutvecklingen – ett område där förbundet får ses som världsledande. Att förbundet använder våra medlemsavgifter till den här typen av elitverksamhet är jag mer än positiv till.
Den globala trenden när det gäller idrottens finansiering är att pengapåsen växer något varje år, med enstaka hack i kurvan – som exempelvis kraschen på streamingrättigheter – men att mer än hundra procent av ökningen går till en smal global topp inom de ledande idrotterna, medan lägre nivåer och mindre sporter tappar mark.
Inom golfen, som kommersiellt är en av världens största sporter, har vi PGA Tour, DP World Tour, LPGA, LET och Hotelplanner Tour på de högre nivåerna. Både DP World Tour och LET har haft det kämpigt i konkurrensen.
Vill följa de bästa spelarna
Vi betalar gärna tusenlappar till tv-bolag för att följa Ludde, Alex och flera andra svenskar på PGA Touren och LPGA. Vi berikar flygbolag och hotell genom att resa till stora evenemang som Solheim Cup. Orsaken är enkel: det finns en stark attraktionskraft i att följa de bästa spelarna.
Jag har i jobbet deltagit i ett stort antal pro-am-tävlingar med kunder på den här nivån. Det är fantastiskt roligt att se hur skickliga spelarna är. Men de är samtidigt mil ifrån nivån som Ludde och Alex håller i världseliten. Och de är långt ifrån kvaliteten på Solheim Cup, där de bästa amerikanska och europeiska spelarna – inklusive flera svenskor – möts. Det är oändligt mycket svårare att locka golfarnas intresse, och deras pengar, på Cutter & Buck-nivån.
Halland är annars en mycket välmående golfregion, med Halmstad – Golfsveriges huvudstad – som ett etablerat resmål. Halmstad Norra är ett av landets starkaste varumärken inom golfen. Även Falkenberg och Varberg är etablerade namn, om än inte på Norras absoluta toppnivå.
Publikintresset är blygsamt
Cutter & Buck Tour har synlighet främst genom förbundets egna mediakanaler och möjligen någon lokal tidning. Publikintresset är, för att uttrycka det milt, blygsamt. Om man bortser från spelarnas familjer, flickvänner, mor- och farföräldrar samt klubbens egna seniorer och elitjuniorer, blir besöksantalet försumbart. Publikintäkterna passerar knappast tiotusen kronor.
Om målet är att locka fler greenfeegäster från andra delar av landet, är jag tveksam till om det inte vore mer effektivt att satsa på förbättrat boende vid flera klubbar och på en gemensam marknadsföring av ”Golfdestination Halland”.
Jag gör bedömningen att man inte ens ska försöka räkna hem den här satsningen i ekonomiska termer. Den bör istället ses som värdefull av andra skäl – som ett evenemang för distriktets elitjuniorer, för klubbarnas yngre medlemmar, som en möjlighet till wild cards för amatörer som kvalificerat sig i andra tävlingar, och som ett fint arrangemang för spelarnas familjer och vänner.
Vill klubbarna stärka sina varumärken finns det bättre vägar: satsningar på anläggning och service. Det ger alltid resultat.
