KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Efter en intensiv och, för att vara helt ärlig, smått beroendeframkallande golfhelg med The Masters – som hållit oss fastklistrade vid skärmarna i över 30 timmar sedan i torsdags – väntar nu dess raka motsats: Den kanske mest intetsägande, förutsägbara och… ja, tråkiga golfhelgen på året.
På lördag och söndag håller Svenska Golfförbundet (SGF) förbundsmöte.
Det kommer inte att bevakas av media. Och om det hade gjort det, hade artiklarna kunnat skrivas i förväg. På samma sätt hade protokollet kunnat färdigställas redan nu.
Det kommer nämligen inte att hända någonting.
Den stora frågan: ett namnbyte
Den enskilt största frågan? Huruvida Gästrike-Hälsinglands golfdistriktsförbund ska få byta namn till Gästriklands golfdistriktsförbund. Det säger kanske en del om den stundande dramatiken.
Fjolårets mindre lyckade försök att tänja på konkurrenslagstiftningen kommer sannolikt att städas undan diskret. Lösningen – ett av Konkurrensverket godkänt maxtak – är nu konstruerad på ett sätt som i praktiken saknar inte kommer att ha någon effekt.
Frågan är därmed, på ett elegant sätt, både hanterad och neutraliserad.
Förlikningen med Sweetspot – som i praktiken bör tolkas som en nesa för förbundet – lär inte heller få något större utrymme.
Det är i sig inte ovanligt. Vissa frågor lämpar sig bättre för tystnad än för talarstol
Belöningar utan prestation
Till skillnad från Masters, där prestation avgör vem som hyllas, kommer ett antal individer även här att belönas.
Inte nödvändigtvis för prestation.
Utmärkelser delas ut, och de är inte utan värde – fritt spel på landets banor livet ut ingår i paketet. Trots ett betydande ekonomiskt värde beskattas dessa förmåner inte som inkomst.
Det är, om inte annat, en konsekvent generös tradition.
Strategier som samlar damm
Distrikten kommer att vara nöjda. Känslan av att vara välinformerad om förändringar som inte genomförs är ofta tillräcklig.
Ingen lär heller nämna Strategi 2031. Den beslutades så sent som förra året och kan därför tryggt fortsätta vila på en hårddisk i några år till.
När den väl dammas av igen väntar sannolikt en uppdatering – snarare än en uppföljning. Någon egentlig kontroll av måluppfyllelse är svår att göra när kvantitativa mål saknas.
Engagemanget som uteblev
Utöver motionen om namnbytet finns det exakt noll förslag från Sveriges cirka en halv miljon golfare, organiserade i runt 450 föreningar.
Som jämförelse kan nämnas att betydligt mindre organisationer, som Liberalerna, samlar in hundratals motioner till sina landsmöten.
På förbundsnivå råder med andra ord lugn och ro.
Allt är bra – och det räcker
Golfen växer. Klubbarna mår, i de flesta fall, bra. Elitverksamheten levererar resultat i världsklass med svenska spelare högt upp på de internationella rankinglistorna.
Det finns, kort sagt, få akuta problem.
Och kanske just därför också en begränsad vilja att bli väsentligt bättre inom vissa områden.
Verkligheten ute på klubbarna
I landets föreningsstyrelser är förbundsmötet sällan en fråga som påverkar vardagen.
Där handlar det om något helt annat: att få verksamheten att fungera, hålla medlemmar – eller kunder – nöjda och samtidigt få ekonomin att gå ihop.
Och det ska sägas: ordning och reda råder i stor utsträckning. Det finns få uppenbara skäl till kritik.
Murcia eller mötessal
I valet mellan att åka till Stockholm för förbundsmötet eller spela golf i 27 grader och sol i Murcia föll mitt val på det senare.
Det kändes, i stunden, som ett rationellt beslut. Men en tanke dröjer sig kvar. På 20 år har golfen tappat i andel av befolkningen. Det är inget som kommer att dominera dagordningen. Men det är, möjligen, en fråga som borde göra det.
Slutligen
Min förhoppning är att vinet på förbundsmiddagen är gott. Det vore ju trots allt något.
