Banchefer larmar om hårdare klimat på svenska golfklubbar.
När greenerna skadats efter en kall vinter riktas frustrationen allt oftare mot dem som ansvarar för banan. Nu berättar flera svenska banchefer om en arbetsmiljö där kritik övergår i personangrepp, misstro och i vissa fall rena hot.
– Det är jävligt jobbigt. Det ska jag inte sticka under stolen med, säger Per Nyman, banchef på Växjö Golfklubb.
Det var efter samtal med kollegor på andra klubbar som han valde att skriva ett långt inlägg i en Facebook-grupp för greenkeepers och golfanställda. Syftet var inte att väcka sympati, betonar han, utan att visa att problemen inte är isolerade till en enda klubb.
– Vi ville göra något för att dämpa frustrationen hos medlemmar samt visa andra kollegor att de inte är ensamma om att ha det tufft, säger han. Många klubbar har förstående medlemmar och gäster men det finns också en del som beter sig väldigt olämpligt.r
“Det perfekta har blivit standard”
Per Nyman menar att tonen mot greenkeepers och banpersonal blivit hårdare de senaste åren.
– Det är väl som samhället i övrigt. Det är lite råare. Det är lättare att synas med sina åsikter idag. En skillnad är att kraven har ökat. Det perfekta har blivit standard. Varje dag förväntas vara som en tävlingsdag man blir hela tiden jämförd men få tar med förutsättningarna när de jämför.
Han beskriver hur banpersonal blivit utskällda, förnedrade och ifrågasatta när greener inte håller den nivå som medlemmar eller gäster förväntar sig.
– På en klubb hoppade en sponsor av för att han tyckte greenerna var så dåliga. Klart man tar det personligt för kritiken är ofta personligt riktad.
Hur vanligt tror du att det här är i Sverige?
– Det varierar självklart men det är väldigt ofta jag hör att: ”Nu skiter jag i det här. Jag orkar inte mer.” Jag pratar mest med banchefer i min region. I år är vi ett gäng med liknande problem och förra året var det några andra. Jag har haft vinterskador flera vintrar på raken. Några andra banor i regionen också. De senaste vårarna har varit väldigt kalla och då har problemen varit som i år. Jag är övertygad om att många banchefer känner igen sig på ett eller annat sätt.
Samtidigt pekar han på att många golfare jämför sin hemmabana med toppförhållanden de sett på sociala medier, Youtube eller upplevt under golfveckor och företagsevent.
– Då hör man snabbt: ”Jag var och spelade där och där, där var det minsann 10 på stimpen.” Men det man inte tänker på är att den klubben kanske förberett sig i flera veckor inför just den tävlingen.
“Varje green är som en egen liten värld”
För den som aldrig arbetat med banskötsel kan det vara svårt att förstå hur små marginalerna är, menar Nyman.
– Nu är jag inte lantbrukare men jag kan tänka mig att det är som för dem. Gräset vet inte att det är klämdag eller semestertider. Är det bästa tiden för en insats så spelar det ingen roll om det är midsommar eller julafton. Det måste bara göras. Vi håller på med tiondels millimetrar. Det är känsliga saker vi håller på med. Tack vare pressen på perfekt turf lever vi på gränsen till vad gräset pallar med. Ett snedsteg då kan vara förödande. Händer det då något blir man ju helt knäckt.
– Har man inte stödet från sin familj, sina kollegor på klubben och styrelsen så orkar man inte. Jag har bästa möjliga stöd hemifrån. Skulle inte de tillåta mig att sätta banan framför dem i vissa lägen hade det inte gått.
Han beskriver greenerna nästan som levande individer.
– Varje green är som en egen liten värld. En ska klappas medhårs, en kan man misshandla hur som helst. En får man knappt vattna medan en annan gillar att bli dränkt då och då.
Efter en svår vinter handlar arbetet till stor del om att skapa rätt förutsättningar för återhämtning – men naturen sätter gränserna.
– Man kan se till att förutsättningarna för fotosyntesen är så bra som det går. Syre, vatten, näring och sol är ju ett måste för att gräset ska växa. Man kan hjälpså men man ska veta att det tar 7-14 dagar för frö att bli till gräs och sen från grässtrå till färdig turf får du lägga till flera veckor. Gaspedalen är marktempersturen. Vid låga temperaturer händer det knappt någonting.
På Växjö Golfklubb har situationen under våren varit ansträngd. Klubben har behövt använda flera provisoriska greener och flytta flaggplaceringar till foregreens och friskare partier.
Trots det är banan fullbokad.
– Jag har medlemmar som spelat tio rundor och klagat efter nio av dem innan de bokar en elfte. Då funderar man ju på vad klagandet egentligen fyller för syfte.
“Mina barn blir ledsna”
Även om Nyman själv försöker undvika kommentarsfält påverkas han av det som skrivs.
– Jag kan välja att inte läsa, men mina barn gör det ibland. När de blir ledsna och arga över vad som skrivs, då svider det.
Han understryker samtidigt att han själv har starkt stöd från familj, kollegor, klubbledning och styrelse – något han menar är avgörande för att orka fortsätta.
– Har man inte stödet hemifrån och från klubben så orkar man inte.
Flera banchefer har enligt honom funderat på att lämna yrket.
– Det är väldigt ofta jag hör: ”Nu skiter jag i det här. Jag orkar inte mer.”
“Golfarna bryr sig mest om sin egen golf”
Per Nyman tror också att golfens förändring spelar in. Många medlemmar ser sig idag mer som kunder än som del av en ideell förening.
– Man bryr sig mest om sin egen golf idag. Samtidigt ska vi inte romantisera det gamla. Det är positivt att fler hittar till golfen och att trösklarna blivit lägre.
Utmaningen, menar han, är snarare att skapa förståelse för vad som faktiskt påverkar en bana.
– Golfarna vill ha bra turf. Är det inte bra så säger de till. Men jag tror inte så många egentligen bryr sig om varför.
Hoppas på större förståelse
Trots den frustration han beskriver vill Per Nyman inte måla upp sig själv som ett offer. Tvärtom återkommer han flera gånger till att de flesta medlemmar är positiva och stöttande.
– De är så många fler än de negativa rösterna. Rötäggen är inte så många men högljudda. Det är en liten klick som hörs mest, tror jag. Och de går verkligen över gränsen.
Det viktigaste med uppropet, säger han, är att skapa större förtroende för dem som ansvarar för banorna.
– Jag kan garantera att alla gör precis allt de kan med vad de har i sin ryggsäck. •
