KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
När både generalsekreteraren och vice generalsekreteraren snart lämnar sina poster, är det ett naturligt tillfälle att fundera på vad nästa kapitel för Svenska Golfförbundet kan och bör innehålla. Så här skulle jag göra – om jag fick chansen att genomföra förändringsarbetet.
Golfförbundet står inför ett generationsskifte. Inom något år kliver både generalsekreteraren och vice av – av åldersskäl. Jag har genom åren varit både kritisk och generös med beröm, och det finns all anledning att ge dem cred: De lämnar ett starkare förbund än det de en gång tog över.
Om de kunde gjort ännu mer? Det får vi aldrig veta.
Men vad skulle jag själv göra, hypotetiskt, om jag fick ta över? Det är en fråga jag funderat på i flera år. Och även om SGF är en demokratisk organisation där strategi och riktning beslutas av styrelse och förbundsmöte, är det i praktiken tjänstemännen som formar förslagen och prioriteringarna. Därför är det en relevant tankeövning.
1. Förbundet måste börja i verkligheten
Utgångspunkten för all strategi bör vara verkligheten – alltså de trender och förändringar som redan påverkar golfen:
- Ökad off-course-aktivitet
- Färre rundor per golfare
- Fler unga killar som börjar
- Mer heterogena klubbar
Detta ställer krav på anpassning. Målet måste vara: fler golfare som spelar fler rundor, rikare klubbar som har råd att förbättra banorna, fler banor där det finns marknad – och växande citynära golf med rekryteringspotential.
2. Satsa på eliten – men smartare
Svensk elitgolf håller världsklass. Men vi skulle kunna ge ännu bättre stöd till de unga talangerna – särskilt i glappet mellan junior och etablerad proffs. Fler läger, bättre villkor, starkare ledarskap. De bästa tränarna bör också kunna ha högre lön än förbundets tyngsta byråkrater.
Jag drömmer om att få se två svenskar i ledarboll i en majorfinal – utan att någon av dem chokar. Kanske redan i helgen i Evian?
3. Digitalisering kräver valfrihet – inte centralstyrning
Jag skulle lägga ner GIT i dess nuvarande form. Förbundet bör äga medlemsdatabasen och tävlingsreglerna – men driften av bokning och klubbhantering bör göras av flera inbördes konkurrerande aktörer. 2–3 system, helt integrerade, där klubbarna får välja. Med öppna API:er. Det blir billigare, bättre och mer innovativt i längden.
4. Pengar ska tillbaka till klubbarna
Jag skulle införa ett tydligt nyckeltalssystem för förbundet – där vi mäts på tillväxt i antal spelare, rundor, klubbars ekonomi och svensk golf på världsrankingen. Samma sak för klubbarna – så de kan jämföra sig med liknande anläggningar.
Regeln för SGF:s kapital: Allt över 20 % av omsättningen ska återföras till klubbarna pro rata. Förbundet ska inte ackumulera pengar – det ska skapa värde för sina ägare.
5. Politiken ut – affärsmässigheten in
Jag skulle föreslå att distrikten inte längre har rösträtt på förbundsmötet. I stället får varje klubb ett ombud per 1000 medlemmar, och de kommersiella aktörerna (A1-klubbarna) får 50 % representativitet baserat på medlemsantal.
Kommersiella klubbar bör också adjungeras till styrelsen och inkluderas i utvecklingsprojekt. De är snabba, marknadsdrivna – och kan fungera som testpiloter.
6. Marknadsför golfen – på riktigt
Jag har en plan för hur golfen kan marknadsföras smartare, digitalt och effektivt. Det är dags att vi ansluter SGF till VISITA – besöksnäringens branschorganisation – där vi hör hemma. Självklart stannar vi kvar i RF, men vi har mycket att lära av den kommersiella turistnäringen.
Målet: en miljon golfare år 2035.
7. Sluta med symbolpolitik – börja utveckla spelet
Jag skulle avsluta allt som förbundet gör inom ”hållbarhet” som inte direkt gynnar klubbarnas ekonomi, sociala inkludering eller minskar deras kostnader. Värderingsarbete är statens uppgift. Golfens snabbt ökande ungdomsintresse är i sig ett bevis på vår attraktionskraft – utan kvotering. Jag skulle lägga ner bankonsulenterna och klubbkonsulenterna för att behovet har minskat ordentligt. Digitalisering, internationalisering, nätverken, kommersiella aktörer har tagit bort behovet. Men jag skulle behålla forskningen som vi delar med flera länder.
Jag skulle också lägga ner 50/50-projektet och i stället satsa på att göra golfen mer attraktiv för kvinnor: roligare banor från röd tee, bättre grafik, annan retorik. Marknadsföring – inte struktur.
8. Gör medlemskapet enklare
Jag skulle slopa tvånget på klubbmedlemskap. Golf-ID blir förbundets produkt – och varje klubb betalar en symbolisk summa per medlem (säg 5 kronor). De IT-företag som kopplas upp mot systemet får leverera gratis grundmoduler (databas, tävling, enkel bokning) – och ta betalt för premiumfunktioner.
9. Förbundet måste röra på sig
Jag skulle sträva efter en högre personalomsättning på förbundet. En sund organisation bör omsätta 15–20 % av sin personal årligen – annars riskerar man stagnation. Är SGF en plats där duktiga människor vill börja – eller där man blir kvar?
10. Och sen? Då kliver jag åt sidan
En sån här reformplan tar tre år. Sedan bör jag lämna över – för det finns alltid någon som är bättre, på varje post, vid varje tidpunkt. Ingen är oersättlig.
